”Än så länge inte less på varandra”

Evelina öppnar dörren till sitt lägenhetshus med ett leende, iklädd både jacka och mössa för Skellefteå skidklubb medan hon ringer Elin. Bara runt hörnet dyker Elin upp nästan direkt, även hon med Skellefteklubbens färger på mössan.

De är Skellefteås två största skidtalanger just nu. De har tränat tillsammans sedan de var små och följt varandra genom juniorserierna hela vägen in i seniorverksamhet. Nu tävlar de båda fortfarande för Skellefteå – men har tagit flyttlasset till Falun.

– Jag trivs väldigt bra här, säger Evelina Crüsell och får medhåll av Elin Henriksson.

Det har gått över två år sedan Elin Henriksson tog studenten efter fyra år på skidgymnasiet i Lycksele. Kort därefter packade hon ihop sina saker och sökte sig mot Falun, där hon bott sedan dess.

– Jag fick lite känslan för hur det var med träningarna och tränare och så. Det kändes som att jag skulle få mycket stöd och hjälp med hur jag skulle lägga upp saker runt om, säger Henriksson och fortsätter:

– Det var liksom en gemenskap, lite mer likt som det var på ”skidgym” att man hade en grupp att träna med och tider att komma till där det var folk. 

Ett år senare, när Evelina Crüsell just fått sitt genombrott och själv tog studenten, följde hon efter klubbkompisen och anslöt till miljön i Dalarna.

– Jag pratade ju ändå med Elin innan jag skulle ner, men jag tänkte som henne att hela verksamheten här lockade väldigt mycket. Det kändes som rätt val att flytta hit.

Hur mycket umgås ni utanför träningarna?

– Ja, vi umgås ju typ varje gång man vill hitta på någonting, säger Henriksson med ett skratt.

– Sedan umgås vi ju mycket när vi är på tävlingar och är iväg mycket, som nu när vi har varit på U23-VM och sådär. Det blir väldigt mycket tid tillsammans, men än så länge är vi inte less på varandra, lägger Crüsell till.

”Det blir väldigt mycket tid tillsammans, men än så länge är vi inte less på varandra”‚ säger Evelina Crüsell.

Foto: Johanna Salo

”Det blir väldigt mycket tid tillsammans, men än så länge är vi inte less på varandra.”

Evelina Crüsell

De bor inte långt från varandra i samma stad, men det har valt att gå sina egna vägar. Elin Henriksson har valt att satsa på heltid, medan Evelina Crüsell vid sidan av träningen pluggar på halvtid.

– Jag tänkte mest att jag behöver något att göra vid sidan av skidorna också. Jag var väl lite rädd att få för mycket fritid, så då blev det att hoppa på plugget och se hur det fungerar att kombinera allting. 

Hur har det gått så här långt?

– Man är ju ute mycket och reser och jag kanske inte är den som prioriterar plugget i första hand då. Så då blir det ju mycket att göra när man kommer hem. Men än så länge rullar det ändå på.

Henriksson å andra sidan tog ett aktivt beslut att inte plugga.

– Det handlar inte om att jag satsar på skidor mer än någon annan, utan att plugget verkligen inte har varit ett kall jag har haft. Om jag inte hade valt att åka skidor så som jag gör nu hade jag absolut jobbat. Nu kanske det inte passar jättebra, det är svårt att hitta ett jobb där man kan jobba bara vissa tider på dygnet så, säger hon.

”Det handlar inte om att jag satsar på skidor mer än någon annan, utan att plugget verkligen inte har varit ett kall jag har haft”‚ säger Elin Henriksson om sin heltidssatsning.

Foto: Johanna Salo

Henriksson har, tillsammans med Crüsell, jobbat på ett cateringföretag några gånger, något hon tycker är kul.

– Jag tycker att det är jobbigt med så mycket fritid, men just att jag inte pluggar är för att det inte är något jag var sugen på att göra.

Du säger att det är jobbigt med så mycket fritid, hur slår du ihjäl tiden?

– Jag vet inte, jag tror att man blir väldigt van. Man är ju lite mindre servad än man var i gymnasiet, saker tar ju lite mer tid. Sedan vet jag inte vad jag försöker hitta på, men pyssla lite, hänga med någon. Jag försöker få tiden att kännas så värdefull som möjligt, givande för min ekonomi och även personligt.

Ekonomin är ett vanligt beröringsämne inom elitidrotten. Längdskidåkning är en materialsport som kräver dyr utrustning, samtidigt som åkare som Crüsell och Henriksson – strax under landslaget – har svårt att leva på enbart idrotten.

– Jag tror att många skidåkare som är i vår ålder och på vår nivå har det tufft ekonomiskt. Nu har jag plugget och jag får in lite bidrag så, men många lever på sponsorer eller sina föräldrar, konstaterar Evelina Crüsell.

Är det jobbigt att tänka på ekonomin, tycker ni?

– Ja, det tycker jag i alla fall. Speciellt när man jämför med andra i ens ålder, i vanliga fall hade ju mamma och pappa sagt att ”det är klart att du ska ha ett jobb”. Det tycker jag absolut är jobbigt, det känns som en självklarhet att man ska lösa sin ekonomi när man är 21 år, säger Henriksson.

Även om Crüsell har en inkomst när hon pluggar håller hon med.

– Många i vår ålder, våra kompisar som inte är skidåkare, jobbar ju och försörjer sig. Den tiden finns ju kanske inte för oss att ha ett heltidsjobb.

Elin Henriksson, till höger, tog under U23-VM sin första internationella mästerskapsmedalj när hon tog brons. ”Jag har ju ändå stått för min största bedrift i livet”‚ säger hon själv.

Foto: Samuel Björn

I skidspåret fortsätter dock talangerna att glänsa. Det har gått en knapp vecka sedan Elin Henriksson tog sin första internationella mästerskapsmedalj när hon tog brons i U23VM-sprinten.

– Jag tycker det är lite svårt, jag har ju ändå stått för min största bedrift i livet och det känns otroligt kul men jag har inte riktigt hunnit reflektera över det, konstaterar Henriksson.

– Jag fick ändå åka förra året och då hade jag inga förväntningar men gick superbra. Då blir det ändå som att man har lite inre tankar om att man verkligen vill åka bättre än man gjorde förra gången. Jag har nog inte reflekterat så mycket, för jag kommer ju hem till en tom lägenhet. Det är liksom ingen som möter en med bubbel och ballonger, det kanske kommer när jag är hemma i Skellefteå sedan, fortsätter hon och skrattar.

Crüsell, som förra året tog JVM-guld som sistaårsjunior, är nöjd med sitt första mästerskap som senior.

– Men det är klart att man alltid vill högre upp. Men vi hade otroligt kul där borta, konstaterar 20-åringen.

Historierna avlöser varandra om vad som hände utanför spåret i Italien. Om kramringarna och tårarna när Sverige inledde U23-VM med fyra av sex möjliga pallplatser i sprint, där Henriksson tog bronset. Om att kommunikationen med de boende i Schilpario inte var helt smärtfri, för engelskan var knackig och den svenska italienskan har förbättringspotential. Hur Crüsell blev inringd söndag morgon inför stafetten för att Henriksson blivit krasslig – men där Henriksson ändå tog sig ut till banan och högljutt hejade på.

– Förra året var vi ändå där tillsammans, men inte tillsammans, säger Crüsell och syftar på att både hon och Henriksson tävlade i Planica 2024, men då i olika åldersgrupper.

– Ja, nu stod vi ändå där på starten tillsammans och bara "nu kör vi", nickar Henriksson.

”Vi har växt upp tillsammans, tränat tillsammans, åker U23-VM tillsammans, och så följer vi varandra ett helt lopp”, säger Evelina Crüsell och skrattar.

Foto: Johanna Salo

”Vi har växt upp tillsammans, tränat tillsammans, åker U23-VM tillsammans, och så följer vi varandra ett helt lopp.”

Evelina Crüsell

Så blev det också, speciellt under den 20 kilometer långa masstarten. Efter ett tajt första varv, där fältet hölls ihop, kom de båda Skellefteåkarna plötsligt att befinna sig precis bredvid varandra och i tre fjärdedelar av loppet hjälptes de in mot målet.

– Jag kommer ihåg där i backen så sa du att ”Eve” nu får du köra, sedan kom du i utförsbacken och körde om mig, säger Crüsell och tittar på Henriksson.

Men ni hinner liksom prata lite med varandra?

– Ja, eller jag brukar fokusera på att försöka ta mig i mål, men ”Eve” brukar hinna med allt möjligt, skrattar Henriksson och avslöjar att Crüsell bytte glasögon inte bara en, utan två, gånger under masstarten innan Henriksson vann den interna spurtduellen.

Väl i mål missade de båda topp tio-placeringarna, men fick fira med Märta Rosenberg som tog ett andra VM-guld. Även om de båda hade önskat mer av prestationerna i masstarten släppte det snabbt när insikten att Sverige vunnit ytterligare ett guld.

– Man blir så involverad i alla andra också, man känner verkligen med dem, säger Henriksson och får medhåll från Crüsell:

– Som när du (Elin) och Märta var i final i sprinten, och Märta sticker ifrån men Elin är just bakom. När ni kom upp på toppen tänkte jag liksom – okej, ska jag börja gråta redan? Det var en väldigt speciell dag.

Efter insatsen på U23-VM kom det nya stora uppdraget: världscupen på hemmaplan i Falun. Men det är oklart om det blir någon start för de båda Skellefteåkarna under helgen – för av samma anledning som Norran träffar åkarna utomhus för de båda är krassliga och vet inte om de kommer kunna åka.

– Det är ju riktigt dålig timing, konstaterar Crüsell.

Uttagningen i landslaget var för Henrikssons säsongens första.

– Nu kanske inte känslan är superkul när man känner lite oro i kroppen, man hade kanske velat ha lite andra känslor inför. Men annars känns det jätteroligt, det är ju det här man vill åka, säger hon.

– Trots våra känningar med förkylningar så kanske vi kan komma till start med någon bra känsla, hoppas Crüsell.