Hockeyn ledde Pernilla Forsgren till Luleå redan som 16-åring, och staden blev hennes hem fram till hösten 2022.
Den 13 september 2024 spelade Skellefteå AIK sin första SDHL-match någonsin. Med i laget fanns Pernilla Forsgren, den rutinerade backen som valde att följa med laget upp i högsta serien efter avancemanget.
Då hade det gått 715 dagar sedan hon senast spelade i högsta ligan. Det efter att hon, bara sex matcher in på säsongen 2022/2023, satte hockeyn på paus.
– Jag förstod inte själv att det började gå utför. Men sedan blev det ju väldigt klart, berättar hon.
Redan som 16-åring flyttade Pernilla Forsgren hemifrån. När det var dags att söka sig till gymnasiet testade hon på flera olika hockeygymnasier – och till slut gick flyttlasset från Umeå till Luleå.
– Jag sökte hockeygymnasiet på lite olika ställen men beslutade mig ändå för att vara kvar i Björklöven till en början. Men så kände jag att jag ville något mer och att jag hade högre ambitioner än vad som fanns där. Och då fanns det en öppning i Luleå.
Hur vad det att flytta fyra timmar hemifrån som 16-åring?
– Det var tufft. Jag har alltid varit ganska hemmakär till familjen och så och alltid tänkt att jag skulle bo hemma. Jag var inte heller något fan av att vara ensam. Men jag hade väldig tur, det var många spelare som var äldre där då, som tog hand om mig väldigt bra. Jag var näst intill inneboende hos två lagkompisar, säger hon och skrattar.
Pernilla Forsgren läste gymnasiet på fyra år, och efter det började hon jobba i stället. Samtidigt blev hon kvar i den svenska giganten Luleå/MSSK, vann två raka SM-guld 2021 och 2022 – och när säsongen 2022/2023 skulle dra igång under sommaren var hon fortfarande under kontrakt.
– Det funkade bra till en början, börjar hon berätta.
Jag låg i min lägenhet mellan träning och jobb och ringde min mamma och sa att nu funkar det inte längre.
Pernilla Forsgren
Men det blev allt tuffare. Med mycket träning, ett jobb och ett liv generellt att sköta började tiden plötsligt gå allt fortare.
– Tiden på dygnet räckte liksom inte till för allt, och för återhämtning på det, säger hon och fortsätter:
– Jag kommer ihåg att jag låg i min lägenhet mellan träning och jobb och ringde min mamma och sa att nu funkar det inte längre. Jag orkar ingenting och jag vet inte vad jag ska göra. Då sa hon ”kom hem”.
När skulle du säga att du själv började märka att det var på väg åt fel håll?
– Det är svårt att säga. När jag ser tillbaka på allt nu kan jag känna att det började redan säsongen innan, men det var inget som jag la märke till, utan jag körde som på. Livet rullar på och man bara följer med ibland, känns det som. Men sedan blev det väldigt klart. Från det att jag kände att nu går det inte mer till att jag sa det högt – det var nog nästan samma dag.
Pernilla Forsgren pratade med sina tränare, berättade att hon inte mådde bra och behövde åka hem. Till jobbet säger hon att hon blivit sjuk.
Bara timmar efter att hon berättat hur hon mådde för sin mamma var hon hemma i Umeå.
– Jag var hemma i två veckor och vet faktiskt inte vad jag gjorde. Förmodligen ingenting, säger hon och skrattar.
– Men väldigt fort fick jag någon att prata med utanför hockeyn och familjen, vilket jag tror var väldigt bra. Hon hjälpte mig mycket.
Många idrottare som går in i väggen berättar att sporten, som hockeyn, inte är kul längre. Kändes det så för dig också?
– Ja, absolut. Så var det också.
Var det också så säsongen innan du bröt?
– Det skulle jag inte säga. Alltså, jag tyckte att det var kul, men det kanske snarare var så att det inte var kul hela tiden utan mer som ett måste. Jag kanske inte gjorde det för att det var kul, utan för att det var det här jag skulle göra.
Med ett gällande kontrakt reflekterade inte Pernilla Forsgren över situationen under sommaren, åtminstone kommer hon inte ihåg att hon gjorde det. Hon var inställd på nästa säsong och hur sommarträningen skulle se ut.
– Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg den sommaren. Jag kan inte se tillbaka på det och veta att det här gjorde jag då, hur det var eller hur jag kände. Jag kommer ihåg väldigt tydligt när det tog stopp och ändå hyfsat tiden precis efter. Men tiden innan är svår att komma ihåg.
Jag kanske inte gjorde det för att det var kul, utan för att det var det här jag skulle göra.
Pernilla Forsgren
Att kroppen och huvudet hade sagt ifrån gjorde inte att Forsgren backade från idrotten direkt. Hon gav det ytterligare ett försök, gick på is med laget – men det tog bara en träning för att inse att det inte skulle gå.
– Jag åkte tillbaka efter en tid, jag kommer inte ihåg riktigt hur långt efteråt. Jag ville försöka och kommer ihåg att jag var på is en träning. Det är den värsta isen jag har gjort, det var som efter sommaruppehållet men gånger tre. Det var som att min hjärna gick hälften så snabbt som alla andras.
Då kom beslutet. Pernilla Forsgren tvingades bryta kontraktet med Luleå på grund av utmattning.
– Jag var så ung i början, man vet ju inte hur allt fungerar med vuxenlivet och pengar eller ekonomi eller framtiden. Men ju äldre man bli kom mer tankar om framtiden och vad jag vill göra själv, för det här kommer ju förmodligen inte vara något jag gör resten av livet. Det var mycket det och tankar om ekonomin som gjorde att jag kände ”hur ska jag få ihop det”. Det blev tufft med mycket jobbiga tankar.
Efter ett sista försök fick Pernilla Forsgren bryta helt med hockeyn och Luleå hösten 2022 för att flytta hem till Umeå och komma på fötter.
Utmattningssyndrom är en följd av långvarig stress i samband med för lite återhämtning, och 2023 skrev Försäkringskassan att rekordmånga sjukskrivningar sker till följd av det som tidigare kallats för utbrändhet.
För många i Luleå kom Pernilla Forsgrens besked som en chock.
– Många blev väldigt chockade, de hade kanske inte sett det komma.
Uppbrottet innebar en flytt hem till Umeå.
Trodde du då att du någonsin skulle spela hockey igen?
– Nej, jag trodde nog inte det. Från början kändes det som skit, då ville jag inte. Men ju längre tiden gick kände jag att jag tycker att hockey är kul med allt vad det innebär. Samtidigt skulle jag säga att min medvetenhet om varför jag vill spela hockey och på vilka premisser jag ville spela ändrades.
Lite mer ”jag vill spela, men inte till vilket pris som helst”?
– Exakt.
”Ju längre tiden gick kände jag att jag tycker att hockey är kul med allt vad det innebär.”
Pernilla Forsgren
Säsongen 2022/2023 gick. Luleå/MSSK vann sitt tredje raka SM-guld samtidigt som Pernilla Forsgren började ta sig på fötter igen.
Då kom också frågan från Skellefteå AIK.
– Ulrika (Dahlgren, general manager) hörde av sig, och jag kände henne lite sedan tidigare. Jag var väldigt ärlig då med hur jag kände och var jag hade varit. Jag hade ju också verkligen tränat noll under den tiden. Jag hade liksom spelat padel för skojs skull, säger hon och skrattar.
– Jag ville att hon och tränarna skulle vara medvetna om vad jag har varit med om och att jag inte vet om det komma fungera. Jag kunde inte lova att det kommer funka oavsett hur det ser ut. Och det var de helt med på, vilket jag är otroligt tacksam för.
Kontraktet skrevs på, backen presenterades för sin comeback och säsongen startade.
Pernilla Forsgren var en ledande spelare i avancemanget till SDHL under våren 2024.
– Jag känner att jag fick jättebra stöd hela förra säsongen och fick ta det i min takt. Allt från att komma hit, hela laget hade kört stenhård sommarträning och jag kommer från – inte noll kanske, men det kändes som att jag var på minus. Det var tufft från början, men vi hade en plan att trappa upp fram till jul och att efter nyår börjar det gälla och det är då jag ska vara i den bästa formen.
Det gick bra och framåt hela tiden, konstaterar Pernilla själv. Men vägen framåt var allt annat än rak.
– Det var tufft i perioder, framför allt för att jag själv kanske förväntade mig att jag skulle kunna göra vissa saker. Det var jobbigt för mitt egna huvud att saker inte satt i.
Var det någon gång du behövde stanna upp och pausa?
– Jag tror inte att jag gjorde det. Men jag pratade med Ulrika och tränarna, jag kommer ihåg speciellt en gång. Matcherna hade dragit igång och jag kände att jag började tveka på mig själv. Jag hade kul, men jag kände att jag inte levde upp till förväntningar som jag antog att ledarstaben skulle ha på mig och förväntningar jag själv hade. Jag öppnade upp om det, och jag fick ett bra svar. De sa att de såg en framtid i det jag gjorde och trodde på att det skulle bli bra. Så jag kunde känna mig lugn, säger hon och lägger till:
– Bara att öppna upp om det, eller prata om det. Det tror jag inte att jag hade gjort tidigare. Det är något som jag kanske också lärt mig av mina misstag, eller vad man ska kalla det.
Kunde du njuta fullt ut av förra säsongen?
– Det skulle jag säga. Det går ju i perioder, men jag tänker att det är något som tillhör. Jag ser tillbaka på förra säsongen med glädje och tacksamhet för att jag fick chansen att faktiskt komma tillbaka.
Efter två år i Skellefteå AIK känner sig Pernilla Forsgren trygg, både på ett mentalt och spelmässigt plan.
I april firade Pernilla Forsgren och Skellefteå AIK avancemanget till högsta ligan, SDHL. Kort därefter började snacket om hur laget skulle formeras inför klubbens debut i högsta ligan. Pernilla Forsgren fick frågan av den sportsliga ledningen om hon ville följa med laget upp, men det fanns många scenarion som utspelade sig i huvudet.
– Jag hade lite skräckblandade förtjusning. Det var faktiskt inget självklart ja, utan det var med lite tankar, säger hon och utvecklar:
– Jag kom tillbaka till tanken om att jag vet hur mycket tid det kommer ta och jag vet hur mycket energi som krävs. Jag var inte orolig, det vill jag inte säga, men jag funderade över det. Vill jag tillbaka på den nivån? I SDHL blir det mycket mer resor, mer matcher och mindre tid till annat. Det är också något som jag har börjat värdesätta mer, att min tid utanför hockeyn också är viktig.
Vad var det som till slut fällde avgörandet?
– Det var väl att det såklart var spännande att få vara med, både säsongen innan att gå upp och att liksom få fortsätta uppåt. Men så tänkte jag också att jag testar, och funkar det inte så funkar det inte. Samtidigt visste jag också att jag känner mig trygg här, det är många spelare från säsongen innan som var kvar. Sedan såklart att jag fick förutsättningar som jag kände kunde prova med.
Halva säsongen har redan förflutit. Skellefteå AIK har tagit sig över kvalstrecket och imponerat som nykomlingar i SDHL.
Det finns alltid perioder där det går upp och ned, men det är också en del av livet att kunna klara motgångar. Det är något jag jobbar på hela tiden.
Pernilla Forsgren
Hur tycker du det känns så här långt?
– Jag tycker ändå att vi gjort det bra för att vara nya i serien. Det är inte alldeles lätt, men jag tycker att vi har visat att vi verkligen hör hemma här.
För dig själv, hur känns det under den pågående säsongen?
– Det finns alltid perioder där det går upp och ned, men det är också en del av livet att kunna klara motgångar. Det är något jag jobbar på hela tiden, att försöka vara snäll mot mig själv och försöka vända vissa negativa tankar eller beteenden till något positivt.
FAKTA
Pernilla Forsgren
Ålder: 25 år.
Från: Umeå.
Meriter: Fem SM-guld med Luleå/MSSK, avancemang till SDHL med Skellefteå AIK.
Det här är utmattningssyndrom: Utmattningssyndrom gestaltar sig i både fysiska och psykiska symtom på långvarig stress och är en följd av hög stress utan tillräcklig återhämtning under lång tid. Vanliga symtom är trötthet, energilöshet, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och dåligt minne. Diagnosen utvecklas under lång tid, men kan ibland upplevas som väldigt akut uppkommet. Mellan 13 och 18 procent av befolkningen beräknas drabbas av utmattningssyndrom. Åtta av tio som drabbas är kvinnor. Personer som tror att de har eller håller på att utveckla utmattningssyndrom uppmanas söka sig till sin vårdcentral. Källa: 1177 och Karolinska institutet.
