Strålande sol och förväntansfull Tilde. När Norran träffade Skelleftetjejen, just innan fotbollssäsongerna skulle dra igång, var domaren oerhört taggad på att rycka upp flaggan.
Jag mötte upp den 25-åriga Skelleftetjejen på ett fik i Skellefteå. Jag tog en bulle och en kopp te. Hon tog en fralla och en kopp kaffe.
Sedan började snacket. Jag frågade; rakt ibland, luddigt ofta. Hon svarade säkert, alltid.
Undertecknad är en klassisk soffdomare. Varför saknas spelförståelsen bland domarna på planen, varför kan de inte visa "spelkänsla"?
Tilde svarar tydlig på allt. Regelboken är facit, mina egna åsikter är (ofta) fel.
Men hur kommer det sig att en tjej från Skellefteå väljer att satsa på domaryrket? Hur kommer det sig att just hon blivit en elitdomare?
Som ung spelade Tilde i Sunnanå och efter den första domarutbildningen var hon – mer eller mindre – fast. Unga pojk- och flicklag dömdes, en liten slant tjänades, Men viktigast av allt; hon fick respons. Positiv respons.
– Jag började döma ungdomslag när jag var 13-14 år. Vi fick gå en obligatorisk domarkurs för att få döma. Jag tyckte det var roligt och fick mycket pepp, säger hon och fortsätter:
– Jag fick döma ganska mycket från Sunnanås 05:or och tränaren där hjälpte mig mycket. Han kom ofta fram och gav beröm och tips. Jag minns att han sa åt mig att köpa en bättre pipa.
Sagt och gjort. Larsson tog sin plånbok och traskade till butiken för att köpa en ny trotjänare, en ny pipa som skulle ge henne bättre möjligheter, bättre självförtroende.
Jag kommer ihåg första sommaren att det kom fram föräldrar efteråt som peppade
Tilde Larsson
Att döma som ung kan vara läskigt. Känslor flödar och även om det är hon som håller i pipan så är fotbollsplanen omringad av hobbydomare. Den arga pappan, den stressade mamman. Den alldeles för ambitiösa tränaren.
– I början var det jobbigt, men när man kom över den tröskeln blev man stolt över sig själv och det blev roligt. Jag kommer ihåg första sommaren att det kom fram föräldrar efteråt som peppade. Det är små saker som gjorde att man ville fortsätta.
Några år senare, efter att ha dömt mängder av ungdomsmatcher, valde Skelleftetjejen att ta dömandet till en ny nivå, till en värld av press. Som 17-åring gick hon nästa utbildning för att få döma seniorer.
I början dömdes mycket dammatcher, men efter ett tag var det dags att ta sig an herrarna.
Min första herrmatch som domare klev jag av och grät
Tilde Larsson
Hon var liten, hon var tjej. De var stora, de var män.
– Jag ska vara ärlig. Min första herrmatch som domare klev jag av och grät. Det är ett annat klimat. De är längre, de är äldre och de står och skriker. Det var en tuff match, men efteråt var det många som hörde av sig från lagen och frågade hur jag mådde.
Hur kändes det?
– Där och då tog jag det personligt, så det kändes väldigt bra att de bad om ursäkt och att det inte var något personligt.
Var det pressen eller upplevde du att folk var för hårda mot dig?
– Jag tycker de låg på för hårt. Nu har jag varit med ett tag och sett många unga domare. Någonstans måste man förstå att om vi vill ha en bra domarkår måste man tillåta domare att vara nya. Spelare missar öppet mål, gör dåliga finter och misstag, men det är ingen som skriker på dem för det. Om en domare gör ett misstag, även om man är ung, skriks det direkt.
”Det är klart att alla måste kunna ta kritik, men man behöver inte kritisera det mest uppenbara så tidigt i karriären”.
Situationen på bilden har inget med Larssons kommentarer att göra.
– Det är klart att alla måste kunna ta kritik, men man behöver inte kritisera det mest uppenbara så tidigt i karriären, fortsätter hon.
Hur gick du vidare från den händelsen?
– Jag tog en liten paus från att döma herrar. Jag hade en mentor som peppade mig att ge det ett nytt försök efter ett tag. Samtidigt lärde jag mig mycket i den situationen, jag hade rutinerade domare på linjen som stöttade mig mycket.
Hur tacklar du liknande situationer i dag?
– Nu är det filter. Man lyssnar inte på allt och jag är trygg i regelboken och mina positioner på planen.
25-åriga Tilde Larsson är Skellefteås stjärndomare.
Under de senaste åren har karriären tagit fart på riktigt. Som linjedomare – eller assisterande domare, som de själva säger – har hon hunnit med att döma division I herrar, damallsvenskan och damernas Nations league.
Att hon bara huserar på linjen uppe i eliten var ingen strategi, men under en utbildning visade hon sig skicklig på kanten.
– När jag klev upp i elitgruppen var jag domare ett år, men gick "AD-utbildning" (assisterande domarutbildning) parallellt. Jag tyckte det var kul och fick mycket feedback på att jag passade som "AD". Det blev fler och fler uppdrag och inför förra säsongen fick jag förfrågan om jag ville köra det på "heltid". Jag tackade ja, men dömer fortfarande division III som domare, när jag hinner, säger hon med ett skratt.
I Sverige finns det tre domare och sex assisterande på damsidan som får döma internationellt. Tilde är en av sextetten.
I höstas kom Nations league-debuten. När Montenegro tog emot Azerbajdzjan dömde Larsson, tillsammans med de svenska kollegorna Maral Mirzai Beni, Camilla Stendahl och Hanna Laajanen.
– Det var stort, det ska jag säga, berättar Tilde med ett skratt.
– Än så länge är det, det största jag gjort.
Karriären flyger fram. Under den senaste tiden har Larsson fortsatt att utvecklas, inlett en ny damallsvensk säsong och dömt VM-kval. Men pressen, kritiken, hatet finns alltid i bakgrunden som visselblåsare.
– Man gör alltid misstag på planen, men jag har aldrig varit med om att trycket utifrån fått mig att vilja sluta, däremot är man så självkritisk att när man gör fel och dessutom får höra det av andra tar det hårt.
Det är hemskt, men jag tror det har att göra med att man är så van
Tilde Larsson om domarhatet
Den konstruktiva kritiken kan alltså vara värre än glåpord och rent hat?
– Det är hemskt, men jag tror det har att göra med att man är så van (med hat och hån), säger Larsson och fortsätter:
– När det är stora matcher med mycket klackar så uppskattar jag sammanslutningen. Det är mycket viljor och mycket känslor.
Rent tekniskt kommer domare alltid göra misstag. Varje sekund sker situationer, hela tiden tas beslut. Därför är kommunikationen A och O för att få spelarna att förstå, respektera och acceptera det man som domare kommit fram till.
– Det handlar om matchledarskap och att lära känna lagen man dömer. Det finns lag som inte går att prata med, för svaret blir alltid att man gjort fel. Det gäller att bevara sin ledarstil, men samtidigt anpassa sig efter lagen.
Tilde Larsson har vinkat av några av världens bästa fotbollsspelare. Och fler tajta offsider ska upptäckas av 25-åringen.
Domarkarriären är fortfarande ung, mängder av offsideavinkningar väntar i framtiden för Skelleftetjejen som nått eliten – men vill ännu längre.
– Man vill döma så högt upp som möjligt, utmana sig själv och utvecklas. Internationellt vill man också vara med på så mycket som möjligt och i Sverige att få någon hedersmatch – det hade varit häftigt.
Även om hennes egen karriär är ljus, är domarframtiden i Sverige mörk. Domarbristen är stor, i lägre serier tvingas lag spela utan linjedomare och färre visselblåsare rekryteras.
– Jag tycker det är jättetragiskt. Alla i fotbollen måste ta ett ansvar och vi försöker aktivt rekrytera nya domare. Det är så himla viktigt att folk som går steg 1-utbildningen har folk att prata med.
Får ni domare den respekt ni förtjänar?
– Svårt att säga, men jag upplever ofta att det är kunskapsfråga. Att man (spelare och ledare) inte vet (reglerna) tillräckligt bra eller att de inte är mottagliga för förklaringen – sedan har det mycket med stundens hetta att göra också.
Mår du dåligt någon gång efter en match?
– Inte av vad andra säger, men över ens egna beslut.
Har du känt dig rädd efter någon match?
– Det skulle jag inte säga, men vi tänker till hur vi tar oss till matcherna. Om man åker samma tåg som supportrarna försöker man vara smidig i hur man klär sig. Jag tror inte att något skulle hända, men man vet aldrig om någon är irriterad. Damallsvenskan (där det är störst publikintresse där Tilde dömer) är väldig tacksam än så länge. Jag har det bra och hoppas det håller i sig.
En liten kommentar födde ett stort intresse för Tilde Larsson. Den uppmuntran hon fick som ung tonåring gav henne självförtroende och glädje i att döma fotboll. Nu, som 25-åring, är Skelleftetjejen en av nio elitdomare på damsidan i Sverige.
Tilde Larsson.
