Moses och Ida Turay har delat nio år av sina liv tillsammans.
Skelleftetjejen Ida Turay och Moses Turay har delat nio år av sina liv tillsammans och för fem år sedan välkomnade de sitt första barn till världen. Sedan dess har två småsyskon tillkommit. Ida och Moses bor inte ihop, men då de har barnen tillsammans spenderar de mycket tid tillsammans.
Moses har varit i Sverige sedan han var 15 år gammal – i halva sitt liv. Sedan en längre tid tillbaka har han haft ett utvisningsbeslut mot sig, men han har upprepade gånger skickat in ansökningar för att få stanna i landet. Han hoppades att det faktum att han numera har tre barn i Sverige skulle hjälpa situationen.
Moses och Ida berättar att barnen påverkats mycket negativt av händelsen i april.
De två äldsta barnen är fyra och fem år gamla. Det yngsta är inte ens ett halvår gammal.
Greps framför barnen
En torsdagsmorgon i april var Moses hemma hos Ida, som då bodde i Vindeln. Allt tydde på att det skulle bli en vanlig dag. Eller i alla fall så vanlig den kan bli när man har två magsjuka barn och en två veckor gammal bebis i hemmet.
– Det knackade på dörren och de sa bara att det var polisen. Jag blev väldigt rädd så jag sa att jag har inte hade sett Moses, säger Ida Turay.
Moses Turay längtar hem till sin familj, men han vet inte när de kan träffas igen. ”Det är tungt”, säger han.
Hon berättar hur polisen lämnade platsen för att senare komma tillbaka med förstärkning på uppemot sju till åtta poliser.
Moses beskriver känslan:
– Jag blev rädd och gömde mig. Jag förstod inte vad som hände, säger han.
Barnen gråter på kvällarna för att de vill ha hem sin pappa.
Ida Turay
Moses Turays partner
– De kom in och tog honom framför barnen. De greppade honom och barnen började skrika och gråta, berättar Ida.
Hon beskriver en tumultartad scen där poliser för ut Moses ur lägenheten medan han ber om att få klä på sig. Paret menar att barnen påverkats mycket negativt av händelsen; separationsångest, utåtagerande, sängvätning och rädsla för polisen.
När gränspolisen grep Moses var Ida nyförlöst. Deras då två veckor gamla bebis fanns i hemmet.
– Vår son grät och sa ”snälla ta inte min pappa”. Efter det här har vår son blivit jätterädd för poliser, säger Ida och fortsätter:
– Det är väldigt svårt att beskriva känslan. Vi satt hemma och allt var som det ska vara, och så stormade det in en massa poliser och grep Moses på det där sättet. Att vara nyförlöst på det, ta hand om två sjuka barn... Det var och är fortfarande väldigt jobbigt. De saknar ju sin pappa.
Sedan i april har Moses suttit i Migrationsverkets förvar i Gävle. Ida och barnen har flyttat till Ursviken.
Det tyngsta är nog ovissheten.
Ida Turay
Moses Turays partner
Moses utvisas
Från början kommer Moses från Sierra Leone, men har varit i Sverige sedan han var tonåring. Han har ingen familj kvar i hemlandet.
Till en början hade Moses ett tillfälligt uppehållstillstånd, men efter att det gick ut år 2011 har han inte fått något nytt, trots upprepade försök.
De senaste ansökningarna har skickats in under de senaste åren. De har gällt både uppehållstillstånd via anknytning, alltså att man har familj i Sverige, samt uppehålls- och arbetstillstånd. Den senaste skickades in i maj 2021.
– Efter det hörde vi ingenting på flera år och så helt plötsligt så hämtade de honom från ingenstans, säger Ida Turay.
Migrationsverket tillbakavisar att de inte skulle ha informerat om händelseförloppet.
”Det är så klart tufft för honom som individ. Men som land måste vi kunna förvänta oss att man respekterar de myndighetsbeslut som fattas”, säger Jesper Tengroth, presschef på Migrationsverket.
Migrationsverket avvisade Moses ansökan och beslutade om utvisning och återreseförbud i november 2023. En månad senare vann beslutet laga kraft.
Är det inte rimligt för dem (familjen Turay) att tro att det är lugnt för tillfället när det dröjt så pass länge att få svar från er (Migrationsverket)?
– Nej, det tycker jag inte. Saknar man uppehållstillstånd i Sverige borde man göra allt man kan för att legalisera sin vistelse, säger Jesper Tengroth, presschef på Migrationsverket.
Det kan inte vara en överraskning för honom att han inte har rätt att vistas i Sverige.
Jesper Tengroth
presschef på Migrationsverket
Paret Turay hävdar att Migrationsverket inte har skickat några brev eller ringt för att informera om händelseutvecklingen, men det tillbakavisas av myndigheten.
– Det kan inte vara en överraskning för honom att han inte har rätt att vistas i Sverige. Det har han inte haft sedan 2011. Han har också svarat på våra brev att han vill göra sin ansökan inifrån Sverige. Tycker han sig sakna brev måste han kunna ta kontakt med oss, säger Jesper Tengroth.
Moses håller dock fast vid att han inte fått några brev från Migrationsverket.
– Jag har fått det till tidigare adresser, men inte sedan jag flyttade. Jag bodde i min nya lägenhet i tre månader, säger han.
Jag måste bära upp barnens känslor och samtidigt försöka visa för dem att allt kommer bli bra.
Ida Turay
Moses Turays partner
Paret ställer sig kritiska till Migrationsverkets uttalande att Moses inte borde vara överraskad över att han inte får vistas i Sverige.
– Det blir absolut en överraskning när vi kämpat, skickat in papper på papper i flera år, och sedan dyker polisen upp från ingenstans utan förvarning, säger Ida.
”Tre barn är tillräckligt gott skäl”
Moses har tidigare skickat in ansökan om att få stanna i landet via anknytning till sin familj.
Kan det påverka beslutet om uppehållstillstånd att Moses har tre barn?
– Ja, i undantagsfall så kan det göra det. Men uppehållstillstånd på grund av anknytning eller arbete ska sökas från hemlandet. Det är i yttersta undantagsfall som man kan söka inifrån Sverige, och det har vi försökt informera honom om, säger Jesper Tengroth.
Ida Turay pekar dock på att det faktum att hon och Moses har tre gemensamma barn borde vara ett tillräckligt gott skäl.
– Ingen vill väl vara ifrån sin familj i flera år? frågar hon.
Mitt hjärta spricker. Ibland kan jag inte sova eller äta. Jag tänker bara på mina barn.
Moses Turay
Moses menar dessutom att han inte kan återvända till Sierra Leone då hela hans familj finns i Sverige.
– Jag kan inte åka tillbaka. Det kommer inte hända. Barnen är mitt allt, säger han.
Jesper Tengroth påpekar att man fortfarande måste följa myndigheternas beslut.
– Det är såklart skittufft för honom som individ. Men som land måste vi kunna förvänta oss att en person som vill uppehålla sig i Sverige respekterar de myndighetsbeslut som fattas, och som dessutom då prövas av domstol. Oavsett hur länge han har varit här så är att göra rätt i hans fall att söka uppehållstillstånd hemifrån. Om han uppfyller alla kriterier för ett uppehållstillstånd kommer han ju få det, säger Jesper Tengroth.
Gränspolisen tar över
I februari 2024 lämnade Migrationsverket över ärendet till Polismyndigheten.
Gränspolisen säger att de inte uttalar sig om enskilda fall, men kan svara generellt på hur de arbetar kring fall där de ska hämta utvisade personer.
Gränspolisen vill inte uttala sig om det specifika fallet.
– Innan ett ärende hamnar hos gränspolisen så har man haft möjlighet att samarbeta kring sitt återvändande till hemlandet. Alltså att följa beslutet när ärendet ligger hos Migrationsverket, säger Anders Lyxell, tillförordnad gruppchef vid gränspolisen.
– Om man då avviker eller genom sina handlingar visar att man inte har för avsikt att följa sitt utvisningsbeslut så lämnas det över till gränspolisen. Då är det vår uppgift att verkställa beslutet, och beroende på personens eget agerande kan vi behöva ta till tvångsåtgärder för att verkställa beslutet.
Ida Turay har polisanmält gripandet då hon menar att barnen blivit traumatiserade. ”Polisen visade ingen hänsyn”, säger hon.
Enligt paret Turay kom det ungefär åtta poliser vid gripandet av en person – något de är kritiska mot.
– Jag kan inte uttala mig om ärendet, men generellt faller det ofta tillbaka på det egna agerandet. Till exempel om man håller sig undan eller på annat sätt har visat att man inte tänker följa beslutet. Då finns en risk att man blir hämtad och det kan också hända i hemmet.
Efter händelsen har vår son blivit jätterädd för poliser.
Ida Turay
Moses partner
Familjen riktar också kritik mot gränspolisens agerande vid gripandet då de menar att man inte tog hänsyn till att det fanns barn i hemmet.
– När vi hämtar in folk så tänker vi på alla parametrar. När det kommer till att barn kan vara med i bilden så jobbar vi utifrån barnkonventionen – det är alltid utifrån barnens bästa. Det är inte ovanligt att barn är närvarande i samband med sådana här hämtningar. Vi är vana och försöker alltid göra så bra som möjligt. Jag kan inte säga mer än så, avslutar Anders Lyxell.
Paret Turay är kritiska till gränspolisens agerande under gripandet.
Ida Turay bodde i Vindeln när händelsen inträffade i april. Sedan dess har hon flyttat till Ursviken med barnen.
Ida Turay, som gjort en polisanmälan av händelsen, delar inte alls bilden:
– Jag tycker att det är ironiskt att de påstår det. Jag var där. De visade ingen hänsyn gentemot barnen. Ingen av poliserna tittade på barnen, de sa ingenting eller förklarade läget. Poliserna totalt ignorerade dem, säger hon.
”Måste bära barnens känslor”
Nu har Moses varit ifrån sin familj i drygt fyra månader. Det tär på familjen.
– Mitt hjärta spricker. Ibland kan jag inte sova eller äta. Jag tänker bara på mina barn. Jag skulle göra allt för dem och de vet inte ens var jag är, säger Moses.
Moses har suttit i Migrationsverkets förvar i Gävle sedan i april. Familjen håller kontakten via telefon.
Ida beskriver samtidigt hur det är att vara den som är kvar i hemmet.
– Jag måste bära upp barnens känslor och samtidigt försöka visa för dem att allt kommer bli bra, även fast jag inte har någon aning om vad som kommer att hända. Det tyngsta är nog att sitta med den här ovissheten. Barnen gråter på kvällarna för att de vill ha hem sin pappa, säger hon.
Vad säger du till barnen?
– Jag säger att han är bortrest och att jag inte vet när han kommer hem. Men de svarar bara ”men polisen tog ju pappa”.
