Det är en måndag i slutet av januari. En mulen vinterdag, någon enstaka minusgrad. Petra Alfredsson sitter och väntar på att hennes son Vide ska komma hem från skolan.
Vide är 10 år gammal och har autism. Han går anpassad skola på Lejonströmsskolan och har skolskjuts till och från Ersmark varje dag. Den här dagen är han försenad. Minuterna går. De blir till en kvart, halvtimme, 45 minuter.
Petra Alfredsson är van vid förseningar – men det här är något utöver det vanliga.
Till slut lyfter hon luren och ringer Skellefteå taxi som ansvarar för skolskjutsen. Hon får lugnande besked.
– Han sitter i taxin och är snart framme, säger de i växeln.
Men kort därpå ringer Vides pappa. Han har gjort en egen efterforskning och lyckats få tag på chauffören. Och han har fått ett helt annat budskap.
– Det sitter ett annat barn i taxin. Ingen vet var vår son är!
”Fullständig panik”
När Petra Alfredsson träffar Norran har det gått en dryg vecka sedan den chockartade incidenten. Det är full fart i lägenheten – två hantverkare är på plats och Vides lillasyster Lilly är också hemma från förskolan.
Petra dukar fram kaffekoppar och häller upp till alla som vill ha.
Hon slår sig ner och börjar berätta. Det var ”fullständig panik” när hon förstod att hennes son var spårlöst försvunnen.
– Jag började genast ringa runt för att förstå vad som hänt. Tankarna vandrade, tänk om han hamnat i en taxi till Burträsk eller Byske eller vart som helst? Tänk om han blivit lämnad vid någon annans dörr? Han skulle bli traumatiserad för livet.
Det visade sig alltså att det skett en förväxling. Barnet som sattes i taxin till Ersmark bor egentligen i en annan del av stan och det var först när bilen nått Kåge som misstaget uppdagades.
– Barnet hade tydligen sagt: ”Men jag bor ju inte här!”. Det måste ha varit jättejobbigt för honom.
Efter att ha ringt runt ett tag fick Petra till slut besked från skolan. Hennes son Vide satt kvar där och väntade på sin taxi, ovetande om att den redan lämnat med fel barn.
– Vi hade ändå tur i oturen att Vide befann sig i en för honom bekant miljö med bekanta människor, säger Petra Alfredsson.
Hon har inte haft någon kontakt med anhöriga till den andra pojken men hennes uppfattning är att allt till slut löste sig. Taxin vände om och så småningom kom också Vide hem, flera timmar försenad.
Petra har funderat en del på vad som gick fel den där dagen. Förmodligen var det en kombination av den mänskliga faktorn och språkförbistring, tror hon.
Återkommande problem
Men det är inte första gången som Petra har blivit besviken på skolskjutsen. Sedan Vide började på Lejonströmsskolan för några år sedan tycker hon att det har varit konstanta problem.
Bara i december månad hände det vid två tillfällen att Vide blev runt två timmar försenad på vägen hem.
Petra Alfredsson vill vara tydlig. Hon förstår att taxichaufförerna har fullt upp och att förseningar kan uppstå. Men det borde finnas bättre rutiner för att informera vårdnadshavare, tycker hon.
– Det har nog bara hänt en enda gång att jag fått sms med information om en försening. Det skapar en stor stress, säger hon.
”Det finns inga ord för hur förbannad jag var”
Petra Alfredsson
Hon tycker också att det är hyckleri av Skellefteå taxi att påstå sig värna om säkerheten. På bolagets hemsida står det:
”Vi fokuserar på dig. Vi vill att du och dina nära och kära ska få en så trygg och säker resa som möjligt”.
I verkligheten, säger hon, har hon upplevt att chaufförer inte hjälper Vide. Han kan till exempel behöva hjälp med att spänna och dra åt säkerhetsbältet och Petra beskriver hur hon varje morgon oroligt står vid köksfönstret för att se så att allt ska gå bra.
Flera gånger har hon behövt säga till chaufförer att de måste ha tålamod med hennes son och hjälpa honom. Men hon tycker inte att det borde behövas – alla bör vara utbildade i att hantera barn med funktionsnedsättning.
– Det finns också trevliga chaufförer med mycket bra kundservice. Det vill jag påpeka.
Petra Alfredsson tycker även att bilarna ofta är i dåligt skick. Enligt henne kan fästena för bilbarnstolar vara helt söndertrasade och själva stolarna fulla av repor.
– Blir det en spricka i bilbarnstolen är den förbrukad ur säkerhetssynpunkt. Men för att se det måste klädseln tas av och jag tvivlar på att Skellefteå taxi någonsin gör det, säger hon.
Efter den senaste incidenten har skolans rektor varit i kontakt med Petra Alfredsson. Petra har fått veta att nya rutiner nu har tagits fram: numera ska taxichauffören alltid bekräfta elevens för- och efternamn samt ort innan avresa.
Ett steg i rätt riktning, hoppas Petra Alfredsson, som dock fortfarande är mycket besviken på taxibolaget.
– Man undrar om någon måste bli skadad innan de åtgärdar sina stora brister som många har klagat på genom åren, säger hon.
”Naturligtvis beklagligt”
Stefan Rönnlund, vd för Skellefteå taxi, säger att det ”inte bör hända” att en chaufför kör hem fel barn.
– Det är naturligtvis beklagligt, säger han.
Han konstaterar samtidigt att taxibolaget utför drygt 100 000 transporter av skolbarn varje år, och att sådana här incidenter är mycket ovanliga.
– Det här är andra gången som det har hänt på en tioårsperiod. Jag förstår oron men vill betona att sannolikheten att det ska hända igen är otroligt låg.
Så hur kunde det hända den här gången?
– Det var en förväxling som berodde på att ena barnets förnamn liknade det andra barnets efternamn. Det var så det gick till. Det är som sagt beklagligt men man får komma ihåg att det är människor vi har att göra med.
Stefan Rönnlund berättar om bolagets nya rutin som alltså har tagits fram i dialog med Skellefteå kommun. Genom att chaufförerna nu frågar efter både för- och efternamn samt ort, hoppas han att liknande händelser kan undvikas helt i framtiden.
Borde ni inte redan ha haft en sån rutin?
– Tidigare har det räckt med antingen förnamn eller efternamn. Det har varit en rutin som vi och vår kund, det vill säga kommunen, har varit nöjda med. Men nu har vi tillsammans sett över det.
Enligt Vides mamma Petra Alfredsson har det alltså uppstått långa förseningar på uppemot två timmar vid flera tillfällen under december månad. Vi frågar Stefan Rönnlund hur han ser på det.
– Jag kan inte kommentera de specifika händelserna. Men de vanligaste orsakerna till förseningar så här års är snöröjning och halka. Då byggs förseningar lätt på.
Borde ni inte informera vid kraftiga förseningar?
– Ja och det gör vi också. Men vi har inte alltid telefonnummer till vårdnadshavare så ibland sitter vi lite i baklås.
– Sedan kan man fråga sig var vi ska dra gränsen, när borde vi informera? Är det när det har gått en kvart, en halvtimme? Vi kan inte kommunicera ihjäl oss om det handlar om 17 minuter eller så.
I det här fallet handlade det om runt två timmar, och enligt föräldern har ni hennes nummer.
– Då borde det ha kommunicerats. Men jag kan inte kommentera den specifika händelsen för jag har ingen detaljkunskap om den, säger Stefan Rönnlund.
Delar du bilden av att era bilar ofta är i dåligt skick?
– Nej, inte alls. Vi har sedvanliga besiktningsrutiner som vi följer. Vi gör också interna besiktningsrundor på eget bevåg och byter ut eller lagar trasiga delar eller skador. Våra fordon ska vara i fint skick och jag uppfattar inte att det åligger någon risk för resenärer.
– Om vi blir uppmärksammade på sprickor i en barnstol så åtgärdar vi det på en gång. Vi kan plocka av klädseln på en bilbarnstol men det finns ingen möjlighet för oss att göra varje dag, därför är det jättebra om man som resenär kontaktar oss. Det är svårt för mig att referera till barnstolar med repor eller sprickor som jag inte vet någonting om, säger Stefan Rönnlund.
Vi frågar honom också om kritiken mot vissa chaufförer.
– Om man upplever kvalitetsbrister ska man ta kontakt med oss direkt. Om man till exempel upplever att man har fått ett dåligt bemötande av en chaufför, säger han.
Han säger att chaufförerna utbildas kontinuerligt och att det är särskilt viktigt att allt blir rätt när de ska skjutsa barn som har anpassad skolgång.
– Är det så att resenären har särskilda behov så är det en rimlig förväntan att man ska få den hjälp man behöver. Barn ska naturligtvis inte sitta obältade.
– Vi är glada för alla reklamationer vi får, det hjälper oss att bli bättre. Det blir betydligt enklare för oss att agera om vi får reda på vad som har hänt så jag uppmanar alla att höra av sig om man fått ett sämre bemötande, säger Stefan Rönnlund.