1952. Sigrid på Nygatan 37 (färglagd).
Sigrid Nygren (1903-1993) föddes i Öjebyn som 13:e barnet till kyrkoherde Carl Alfred Nygren. Pappan var född 1855 i Skellefteå.
Hon beskriver i sin bok ”Andlig spis och lekamlig” dygnsrytmen i hemmet: Frukost 9-10 med saltströmming och potatis och efter kaffet läsning av bibeln. Middag 3-4. Kvällsvard 8-9 med vatt-gröt och kornråg avslutat med bön och ofta psalmen ”Bred dina vida vingar”.
År 1912 inackorderades hon i ett skolhushåll i Umeå för att gå flickskola. År 1922 tog hon studenten på naturvetenskaplig linje med målsättningen att bli tandläkare. Men hon smittades av tbc och under vistelsen på sanatorium ändrade hon sina yrkesplaner till läkare.
Tack vare lån från en släkting kunde hon flytta till Stockholm. En av lärarna var Nanna Svartz som blev Sveriges första kvinnliga medicinprofessor.
När hon 1931 var färdig läkare hade hon 45 000 kronor i skuld. Men hon hade lärt känna en redaktör för Husmodern. Tidningen ville ha en spalt med läkarfrågor och Sigrid tillfrågades. Det skulle inte stå vem som besvarat frågorna utan bara leg. läkare.
Hon fick fem kronor för varje svar hon gav. Det kom massor med brev och hon kunde börja betala av sina skulder.
Hennes ambition var att bli gynekolog. Speciellt var hon oerhört intresserad av kirurgi. Men det var då svårt att få jobb i Stockholm. Hon arbetade på Danderyds sjukhus och fick sedan ett tremånaders vikariat på Linköpings lasarett för trehundra kronor per månad inklusive husrum och mat.
När hon besökte föräldrarna i Nordmaling fick hon veta att det utannonserats en läkarassistenttjänst på medicin i Skellefteå. Det innebar en underläkartjänst utan lön men med mat och husrum på sjukhuset.
Hon fick jobbet. Chefsläkare i Skellefteå var doktor Wahlgren på kirurgen. På den medicinska avdelningen där hon skulle arbeta var doktor Abramson förste överläkare.
Den 2/9 1932 anlände Sigrid som den kanske första kvinnliga läkaren i norra Sverige. Hon visades till sin bostad som bestod av två jättestora rum men utan kök. Innanför dem var tuberkulosavdelningen.
Hon hade då ingen lön men fick en liten slant när hon skrev ut patienterna och skulle de ha ett recept så fick hon mellan en och tre kronor.
Hon hade då ingen lön men fick en liten slant när hon skrev ut patienterna och skulle de ha ett recept så fick hon mellan en och tre kronor.
Hon hade tur då hon fick Abramson som lärare. Han var en mycket skicklig läkare som Sigrid beundrade mycket. Sigrid fick ansvar för både den manliga och den kvinnliga tuberkulosavdelningen.
På den tiden var läkarens hjälpmedel för att ställa diagnoser händer, ögon, öron och stetoskopet. Man tog urinprov för äggvita och socker. Mikroskop användes för att se tbc-baciller och ”sänkan” hade sedan 1921 använts för att hitta inflammationer.
År 1933 byggdes epidemin med många patienter och snabb omsättning. Man drabbades lite av difterieepidemi men inte av den stora scharlakansepidemin. För Sigrid innebar det journalskrivning fram till tiotiden på kvällen.
När hon kom dit 1932 hade det varit kravaller i Klemensnäs där kvinnorna deltog med bland annat stenkastning. En patient därifrån kom in för buksmärtor som visade sig bero på gallbesvär. När de blev friska så opererades de. Vid den efterföljande ronden försökte sig Abramson på ett misslyckat skämt.
– Ja, nu kan fru Johansson gå hem och kasta sina gallstenar.
Hon blev först chockad och sedan förbannad och anmälde honom till Medicinalstyrelsen.
På tjugotalet kom insulinet. Dessutom med diet och där rekommenderade man sprit, cognac eller whisky.
Efter åtta månader slutade Sigrid 1934 på medicin. Det fanns då en vakant tjänst på kirurgen. Sigrid sökte den och fick den för i första hand i sex månader. Hon hade räknat med att få tjänsten när den blev ordinarie men en annan sökande hade några månader längre erfarenhet.
Doktor Kårsell på tbc-avdelningen hade även en praktik på Nygatan 37, men skulle flytta till Stockholm. Svårt skuldsatt som Sigrid var bestämde hon sig för att 1934 köpa hans praktik. Där verkade hon fram till dess att hon stängde 1975.
Lägenheten bestod av två rum. I den ena fanns läkarmottagningen med en garderob som labb. Första dagskassan var 50 kr.
I Byske mötte hon den ende som vägrade bli behandlad av en kvinna. Det kom in en stor och kraftig 50-årig man. När han såg henne sa han: – Jer här e quvinn? I trodd han hette Sigurd. Och nu gaar i.
Hon vikarierade också för bland annat läkarna i Byske och Lövånger. I Byske mötte hon den ende som vägrade bli behandlad av en kvinna. Det kom in en stor och kraftig 50-årig man. När han såg henne sa han:
– Jer här e quvinn? I trodd han hette Sigurd. Och nu gaar i.
I Lövånger blev hon hämtad av en ung man till hans sjuke far. När han såg henne sa han:
– Men du skull ju komma ve doktorn!
– Det är doktorn, sa sonen.
– Förlåt, sa mannen med gråt i rösten.
Sigrid var järnvägsläkare 1942-78. Därefter Skellefteå andre stadsläkare 1950-68 och skolläkare 1951-73. Som skolläkare ifrågasatte hon att skolidrotten blev alltmer elitorienterad.
År 1974 beslöt Skellefteå att starta Kommunhälsan. Men ingen sökte dess läkartjänst när den utlystes. Då beslöts att Sigrid skulle uppehålla tjänsten till dess en ordinarie anställdes. Hon arbetade på Kommunhälsan 1975-85.
1971-06-22. Sigrid i läkarrock vid 68 års ålder (färglagd).
Hon var mycket upptagen. På morgonen mellan åtta och tio var hon skolläkare. Därefter fram till klockan fem drev hon sin privata läkarmottagning fram till 1978. På kvällarna var det sjukbesök och sammanträden.
Till sin hjälp hade hon sköterskor och hembiträden. En hushållerska hade en dotter Berit ”Bettan” Jannerbo som blev kvar hos Sigrid när övriga familjen flyttade hem till Norrbotten.
Berit växte upp hos Sigrid som hon kallade ”Titti”. Hon var född 1943 och tog 1962 studenten på latinlinjen i Skellefteå. Därefter läste hon teologi i Uppsala innan hon sadlade om och blev privatpraktiserande psykoterapeut i Umeå. I sina memoarer kallar Sigrid henne för ”min dotter”.
Radion
Sigrid var en flitig radiopratare i olika sammanhang. Hennes första framträdande var i juni 1948. Temat var ”kvinnans gyllene ålder” och handlade om klimakteriet. Hon fick tio tackbrev.
Därefter höll hon i morgonandakterna. De var tio minuter långa och direktinspelade. Efter andakten var det samtal med Radions präst i Stockholm. Andakterna sändes två dagar i rad från Umeå och hon var alltså tvungen att stiga upp tidigt och köra sin bil till Stockholm.
År 1958 var hon med i ett program i Stockholm ”Ska kyrkan skiljas från Staten”. Efter det fick hon många brev och telegram från präster och andra.
Hon var bland annat 1957 med i serien ”Mitt drama”. Där talade hon om Sara Lidmans nyss uppförda drama Aina som handlade om en svårt tbc-sjuk flicka.
I april 1961 hade hon ett program ”Sigrid Nygren har den äran att inbjuda”. Salongen hade som förebild de som Anna Maria Lenngren brukade inbjuda till.
Hon hann även med att medverka i tv med Sivert Öholm som programledare.
Fredrika-Bremer förbundet
FBF tre fokusfrågor är: ”Fler kvinnor där makten finns”, ”fler män där barnen finns” samt jämställda löner.
Redan 1936 blev Sigrid värvad till förbundet av fru Anna Gordon (klädbutiken Gordons) som då var kretsens ordförande. Trots att hon då inte var ideologiskt engagerad blev hon kretsordförande 1937-62.
Redan 1949 hade Skolöverstyrelsen beslutat om en ny läroplan där sexualkunskap skulle föras in i skolorna. Tre läkare i Norrlandsdistriktet fick i uppgift att utbilda lärarna. En av dessa var Sigrid som då skaffade sig ett rykte om att vara frispråkig i samlevnadsfrågor.
På FN-dagen 1956 var hon inbjuden att i Umeå Stads kyrka hålla ett föredrag ”Förenta människor – Förenta Nationer”. Men kyrkoherden stoppade henne då han befarade att hon skulle hitta på att ta upp samlevnadsfrågor.
1959-06-13. Möte i riksorganisationen med ordförande och advokat Elin Lauritsen och t.h. vice ordförande Sigrid Nygren.
Politiken
Hon tillhörde först högerpartiet. Men efter ideologiska samtal med Hanna Rydh som var ordförande i Fredrika Bremer Förbundet och riksdagsledamot för Folkpartiet blev hon liberal.
Det som tilltalade henne var att Folkpartiet inte tillämpade partipiskan vid röstningarna. Sigrid ville alltid rösta utifrån sitt samvete och inte efter vad som var partilinjen.
Detta sattes på prov när stadsfullmäktige omkring 1950 diskuterade ett anslag på 10 000 kronor till nybyggda Medlefors Folkhögskola. Folkhögskolor var en socialdemokratisk hjärtefråga men Sigrid klev upp i talarstolen och deklarerade att hon tänkte rösta Ja för att det behövdes en folkhögskola i Skelleftebygden.
Hon blev 1942 invald både i Skellefteå Kommunfullmäktige från västra valkretsen och som första kvinna i Västerbottens Landstingsfullmäktige.
Som landstingspolitiker tog hon initiativ till att särskolan startades. Hon motionerade – men fick avslag – om att distriktssjuksköterskorna skulle få bilersättning i sitt arbete eftersom det innebar en bättre användning av deras tid än att de cyklade.
I kommunfullmäktige satt hon bland annat i nykterhetsnämnden. Som varande icke nykterist hade hon där hårda strider med Norrans K H Wikström om hans kategoriska uttalande kring alkoholproblemet.
Hon tog initiativ till partiövergripande träffar för de kvinnliga ledamöterna.
År 1953 tog hon strid för att gamla stadshuset inte skulle rivas utan flyttas till stadsparkens östra del och förklaras som kulturminnesmärke. Hon hade folkets stöd men den politiska majoriteten sa nej.
Kulturen var en viktig fråga för henne. Hon var en av sex ledamöter i den första kulturnämnden 1960.
1955-02-10. Sigrid Nygren var första kvinnan på stadsfullmäktiges presidium. Hon var stadsfullmäktiges vice ordförande åren 1957-66 (färglagd).
Påståendet om falskdeklaration 1953
Hösten 1953 företogs vid länsstyrelsen i Västerbottens län en kontroll av ett hundratal praktiserande läkares deklarationsuppgifter. Ett fyrtiotal av läkarna åtalades och däribland Sigrid Nygren.
Landsfogde Moberg gick ut med detta till tidningarna och det blev stora skriverier när han anklagade hela svenska läkarkåren för att vara fuskare.
Sigrids partikollegor vände henne ryggen. Då hon inte frivilligt avsade sig sina politiska uppdrag så ströks hon från vallistorna i 1954 års val.
Men Sigrid kunde inte förstå att hon skulle ha slarvat. Hon hade deklarerat 18,000 kronor i inkomst från sjukkassan men länsstyrelsen påstod att hon tagit emot 21,600 kronor.
Hon tog hjälp av två poliser som handräknade kvittona som taxeringsnämnden fått in. De kunde konstatera att rätt belopp förmodligen var 16,800 kronor så Sigrid hade betalat skatt på 1,200 kronor som hon aldrig haft i inkomst!
Hon friades därför från åtal vilket ledde till stora rubriker i rikstidningarna.
JO tog upp den felaktiga myndighetsutövningen för granskning. Han konstaterade att Sigrid Nygren med sin framskjutna plats i sin stads kommunala liv, genom åtalet och den uppmärksamhet saken väckt, har åsamkats avsevärt obehag.
Sigrid hade inte yrkat på ersättning för sveda och värk och JO föreslog bara en symbolisk gottgörelse. Hon fick ett skadestånd på 5000 kronor.
Utslagen ur kommunfullmäktige 1966
Vid valet 18/9 1966 så kom hon inte med i kommunfullmäktige. Men hon hade ett pågående uppdrag. Hon var ansvarig för festen på nyårsafton 1966 där man firade att Skellefteå stad, Skellefteå landsförsamling, Byske, Jörn och Bureå kommuner nu sammanfördes till en storkommun.
Så hon fick stå utanför i kylan på nyårsaftonen när Sara Lidman talade och en operasångerska sjöng framför en bild av nya Storskellefteå som designats av Sigrids inneboende Berit Jannerbo.
Konsten
1961-09-12. Avtäckning av skulpturen Myran (köpt för 21 000 kr) vid Mullbergsskolans invigning med konstnären Bo Holmlund och Sigrid Nygren (färglagd).
Skelleftebygdens konstförening bildades 1945. År 1946 fick den sin första styrelse och i den var hon fram till 1960 vice ordförande.
Den första utställningslokalen var Tekniska gymnasiets samlingssal. År 1951 visade man verk av exempelvis Chagall och Picasso.
Men skolan behövde lokalerna för annat och i början av 1960-talet fick man flytta in i Asako shop på Nygatan nära där varuhusen byggdes.
Därefter flyttade man till Expolaris och 1981 till Nordanå Kulturcentrum. Där fanns Synvinkeln och Synpunkten som var särskilda lokaler för konstutställningar.
Teatern
Sigrid var styrelseledamot i Skellefteå Riksteaterförening åren 1937-75. Där kläckte hon idéer, genomdrev dem och sökte bidrag,
Hundratals skådespelare besökte henne när de kom till staden. Hennes gästböcker är unika i svensk teatervärld.
År 1963 blev hon teaterföreningens ordförande. Hon lämnade styrelsen 1975.
När Nordanåaulan 1960-61 byggdes om till teater så höll hon i det mesta när det gällde finansiering, utsmyckning och utformning.
Golvet i aulan var plant men Sigrid hakade på vaktmästare Henrikssons förslag från 50-talet med en lutning ned mot scenen. Men lokalen användes även som skrivsal för gymnasiet. Rektorn var rädd för att lutningen skulle göra att eleverna skulle kunna fuska genom att se ned på framförvarandes papper.
Så golvet förblev plant men scenen höjdes 50-70 centimeter.
Sigrid hade tiggt ihop pengarna till Bertha Hanssons ridå.
År 1981 byggdes teatern om. Teatersalongen i Nordanå Kulturcentrum fick då det sluttande golv som Sigrid arbetat för.
1961-02-23. Invigningen av nya teatersalongen med porträttet av Sara Lidman som skänktes av draperiets skapare Bertha Hansson t.v. på bilden. Vid sidan av Sigrid står konditor Georg Pehrsson som 1954 blivit föreningens ordförande (färglagd).
År 1964 blev hon den första kvinnan i Riksteaterns centralstyrelse. När den stöptes om så att bara föreningar och organisationer skulle vara medlemmar var motviljan på sina håll stor. Det skulle kunna utesluta de enskilda entusiaster som dittills burit upp verksamheten.
För att så inte skulle ske uppfann Sigrid publikföreningar, där enskilda personer kunde bli medlemmar. I två kongresser tog hon strid för detta och vann till slut.
I Riksteaterns styrelse stred hon hårt för att Norrland skulle få en regionteater och då helst i Skellefteå. Striden om platsen stod med Umeå. Men 1974 fick Umeå en musikteaterensemble som sedan blev Norrlandsoperan. Av rättviseskäl så tilldelades Skellefteå då länsteatern.
1984 fick Västerbottensteatern flytta in i nya lokaler i hörnet Nordlandergatan-Storgatan.
Hennes hjärta klappade för teatern. I hennes dödsannons så föreslogs att eventuella gåvor skulle skänkas till Publikföreningens Skådespelarstipendium i Skellefteå.
Den 5 november 2023 visade Riksteatern musikteatern "Teater-Ladyn" på Nordanåteatern. 19 maj 2024 så kommer föreställningen i repris.
Ett stort TACK till Stig Sandström, www.lokalhistoriaskelleftea.se, som hjälpt oss ta fram detta reportage.