Till vänster: 1940-tal med fontänen i Viktoriaparken (foto Skellefteå museum).
Till höger: 1953 med del av lekplatsen i söder och älven skymtande vid björken.
När staden grundades 1845 ritades ett slags rutnät med 27 byggnadskvarter. Dessa var cirka 100 x 100 meter och åtskilda av 12 meter breda gator med trätrottoarer.
Skellefteås nya stadsplan 1883 var i linje med 1874 års byggnadsstadga för rikets städer. Den föreskrev esplanader anordnade med planteringar i mitten och gator på sidorna. De skulle vara dragna genom staden, helst på flera ställen och i olika riktningar. Syftet var dels estetiskt och dels för att skapa brandgator.
”I dag får vi öppna en ny trafikled eller kanske rättare sagt trafikmaskin som ser ut att ha nästan obegränsad kapacitet …”
I norr blev Kanalgatan den öst-västliga esplanaden. Öster om Boströmsbäcken köptes mark in 1880 för anläggande av nord-sydliga Viktoriaesplanaden. Esplanaden fick sitt namn av Victoria av Baden (1862-1939) som genom sitt äktenskap 1881 med Gustaf V blev kronprinsessa. När Gustafs far Oscar II avled blev hon drottning.
Den mellersta delen av esplanaden mellan Nygatan och Storgatan planterades med buskar, bersåer och träd. Där fanns också en liten fontän. Planteringen blev en liten oas och kallades Viktoriaparken. Längst i söder av esplanaden anlades stadens första lekpark med en liten karusell, plaskdamm och gungor.
Hösten 1958. Pålningen för de fem stödpelarna började vid den södra stranden. Bottenplattorna var 20x3,5 meter och 1,4 meter tjocka som gjöts i vattnet. Plattorna stod på ett 70-tal 8-12 meter långa betongpelare som slogs ned till fast grund av pålkranen som här syns i mitten.
Men trafiken ökade hela tiden och Parkbron räckte inte till. Så 1958 startade ett bygge av en 200 meter lång fyrfilig bro i Viktoriaesplanadens förlängning. Brons vägbana skulle bäras upp av fem pelare. Platsen var strax uppströms där roddare 1890-1913 fraktade resande över älven.
1959-07-19 Viktoriabrons pelare från södra sidan.
I sitt tal pekade stadsfullmäktiges ordförande på de fördelar som bron hade för framkomligheten i staden. Han tackade entreprenören som arbetat så snabbt att bron kunnat tas i bruk långt före kontrakterad tidpunkt. Men, påpekade han, mycket återstod att göra för att ytterligare öka framkomligheten. Framför allt måste det till en del på norra sidan där en ny viadukt under järnvägen stod högst på önskelistan.
1961-01-20: Bron invigs av stadsfullmäktiges ordförande direktör Viktor Lindfors i 15-gradig kyla.
”I dag får vi öppna en ny trafikled eller kanske rättare sagt trafikmaskin som ser ut att ha nästan obegränsad kapacitet …”
Han avslutade talet med att förklara bron invigd och med lite hjälp så lyfte han bort spärrbockarna och så kunde de första bilarna rulla över bron.
1963: Viktoriagatan/E4 från Kanalgatan mot Viktoriabron.
Vägen som gick över bron tog över namnet Riks-13 från Parkbron-genomfarten men esplanaden bytte namn till Viktoriagatan.
1962-10-01 Viktoriabrons norra brofäste (Wollmar Lindholm/Skellefteå museum, färglagd)
Under 1961 togs beslut om att vissa av riksvägarna skulle klassas som europavägar. År 1962 var det dags att skylta om så att det stod E4 på alla skyltar.
1961: Viktoriabrons södra brofäste.
1961-01-19 Dagen före öppningsdagen provtrycktes bron av 33 lastbilar med vardera fyra ton last.
Texten är redigerad av Åsa Juthberg.