Norran träffade två högutbildade yrkesverksamma som desperat ville hitta nya arbeten i Skellefteå.
Andrew Obosi sitter med huvudet i händerna.
– Ärligt talat, jag vet inte vad jag ska göra. När vi flyttade hit gjorde vi det med avsikten att göra Skellefteå till vårt hem. Vi skickar våra tre barn till den svenska skolan för att de ska lära sig språket och integreras. De har nu fått svenska vänner, och talar flytande svenska, vilket jag själv tyvärr inte gör, säger han.
Andrew är normalt sett en positiv och utåtriktad man från Nigeria. Han flyttade till Skellefteå i juli 2023 för arbete på Northvolt, efter att tidigare spenderat tolv år 12 år i Qatar, som hälso- och säkerhetschef. När Northvolt hörde av sig för att värva honom till Skellefteå hade han inte ens hört talas om fabriken.
Först blev jag kontaktad av rekryterare, men i samma ögonblick som de fick reda på att jag inte var EU-medborgare, att jag hade ett arbetstillstånd, skyggade alla undan
Andrew Obosi
Som ett proffs på vad han gör har han alltid varit efterfrågad, så det var inte första gången han blev headhuntad. Han har en examen i redovisning och management MBA och studerar för närvarande även till en master i säkerhet och riskhantering.
– Jag såg fram emot utmaningen som Northvolt erbjöd. Och jag njöt verkligen av det. Det var en lysande arbetsplats eftersom den var mångsidig, med människor från olika kulturer, bakgrunder och erfarenheter, säger han.
Men så kom de dystra nyheterna att Northvolt Expansion, den sektion han arbetade på, skulle försättas i konkurs.
– Det blev en sorglig dag, och ingen kunde riktigt inse vad som skett. Vi såg det verkligen inte komma.
Jag älskar det här samhället. Min fru, som är lärare, studerar på SFI och mina barn älskar också att bo här. Vi vill verkligen stanna. Men att hitta ett nytt jobb här är omöjligt.
Andrew Obosi
Nu möter han en helt annan utmaning. Hans kompetenser har alltid varit efterfrågade – nu har han svårt att hitta ett nytt jobb i Skellefteå.
– Jag visste att det här skulle bli en utmaning med tanke på min juridiska status med svenskt arbetstillstånd, och att jag inte är medborgare i ett EU- eller EES-land. Först blev jag kontaktad av rekryterare, men i samma ögonblick som de fick reda på att jag inte var EU-medborgare, att jag hade ett arbetstillstånd, skyggade alla undan.
Andrews situation är försvårande eftersom hans familj är bosatt i Skellefteå. De tog beslutet att stadga sig fullt ut och familjens vilja att integreras i samhället har fått sig ett bakslag.
– Jag älskar mitt liv här, säger Andrew och fortsätter:
– Jag älskar det här samhället. Min fru, som är lärare, studerar på SFI och mina barn älskar också att bo här. Vi vill verkligen stanna. Men att hitta ett nytt jobb här är omöjligt. Northvolt var ett engelsktalande företag, nu vill alla arbetsgivare ha någon som kan flytande svenska. Alla.
Även vid förra veckans Meet & Match-event på Sara kulturhus, där personer som förlorat sin anställning under Northvolt-krisen fick möjlighet att träffa arbetsgivare, stångade Andrew sig blodig mot en språklig vägg.
– Alla rekryterare ville ha flytande svenska. Även de fem kommunerna som deltog krävde svenska. Det hela verkade som ett pr-trick.
Andrew lär sig svenska, men det tar tid. Förutom att jaga jobb så studerar han för att få sin masterexamen.
– Mina barn försöker hjälpa mig. De säger: "Okej, pappa, vi ska lära dig det här ordet idag, glöm det inte."
Men hans frustration är uppenbar.
– Alltså, jag är 44 år. Det här är en tid i mitt liv då jag behöver jobba. Jag vill inte gå på bidrag. Jag vill jobba. Jag kan, jag är smidig. Jag är stark. Jag är på topp. Jag är kvalificerad. Jag har min utbildning. Jag har mina internationella certifikat inom hälsa och säkerhet. Jag är uppe i nitton år av yrkeserfarenhet, av att arbeta internationellt. Jag har arbetat med så många människor från olika bakgrunder, så kulturmässigt är det inte ett problem för mig att anpassa mig. Jag vill jobba!