1960-06-29. Första annonsen för Bothnia på turen Ursviken-Yxpilar
Första turen hade redan gått på midsommarafton den 25 juni 1960.
Den 15 september 1998 gick den sista turen då Silja Line-båten Fennia avgick från Skelleftehamn till finska Jakobstad. Sedan dess har det inte gått att resa över havet till Finland från Skellefteå, även om det så sent som på 2010-talet varit tal om att återuppta personfärjorna.
Det var på 1950-talet som några Skelleftebor började snegla på den lyckade färjetrafiken mellan Vasa och Umeå. Midsommarafton år 1960 var det äntligen dags för den första turen över Bottenviken. Den båten avgick från Ursviken.
1960-62 Ursviken–Gamla Karleby
Tre affärsmän i Skellefteå med Olle Thylin i spetsen blev delägare i Rederi AB Bottenviken vars syfte var att bedriva liknande trafik mellan Skellefteå och Gamla Karleby där hamnen hette Yxpilar.
Man köpte i april 1960 in färjan m/s Nordbornholm från ett danskt rederi som fått ekonomiska problem. Fartyget var byggt 1939 i Ålborg Danmark.
Det 51,7 meter långa och 9,45 meter breda skeppet hade plats för 258-400 passagerare, 30-84 hyttplatser och 12-15 bilar.
Motorn hade 1100 hästkrafter. När båten sattes in i trafik tog resan Ursviken–Yxpila 6,5 timme med marschfarten 12 knop.
År 1962 transporterades 18 000 passagerare och 500 bilar över Bottenviken vilket var mer än föregående år trots att vädret inneburit ett 40-tal färre turer. Av passagerarna var 75 procent finländare.
Cirka 1961 M/s Bothnia i Ursvikens hamn.
År 1960 var det i snitt 68 passagerare per tur, 1961 var det 95 och 1962 hela 130 passagerare.
Trafiken från Ursviken upphörde i oktober 1962 och flyttades året därpå till Skelleftehamn. Där emellan var båten i Gamla Karleby för vinteruppläggning.
1963-64 Skelleftehamn–Gamla Karleby
1964-07-10. Bothnia i Skelleftehamn med tullhuset t v.
Premiärturen från Gamla Karleby till nya hamnplatsen Skelleftehamn anlände vid halv nio på onsdagskvällen den 22 maj 1963 med 61 passagerare.
Annons för Bothnia på nya turen Skelleftehamn-Yxpilar den 28 juni 1964 (t v) och annons för Skelleftehamn (t h).
På torsdagens återresa fanns 58 passagerare ombord inklusive två lärare och 33 elever från Norrhammarskolan.
1965-66 Kåge–Gamla Karleby
1966-06-08. Bothnia gick tre turer i veckan från Kåge samt weekendresor till Jakobstad. Från Gamla Karleby kunde man också resa en tur i veckan till Umeå.
1965-06-02. Bothnia gick två turer i veckan från Kåge samt weekendresor till Jakobstad. Första resa torsdag den 4 juni. År 1965 transporterades 16 000 passagerare mellan juni och oktober.
1967 Skelleftehamn–Gamla Karleby med Coccolita
Norra Västerbotten gjorde i juli 1967 ett reportage om en resa med Coccolita från Skelleftehamn till Gamla Karlebys hamn Yxpilar. Ombord var 167 passagerare varav ett 50-tal Skelleftebor.
Signaturen Bo skrev i tidningen om resan:
”Bilarna hissas in över babords reling och ner i lastrummet.
”Fast ljuvligheten är över på morgonen. Det luktar spyor i korridorer och på däck.”
Signaturen Bo
Norran, juli 1967
– Om bilisterna kunde komma I tid. I dag blir vi försenade. Fem anmälda bilar och dessutom tre som kom för bara en stund sedan. Att folk inte kan lära sig ...
I matsalen är det dukat för middag. Ett präktigt smörgåsbord länsas, god sill i mångfald. Fortfarande djupfrysta räkor, äcklig ål, mumsig oxfilé. Billigt och gott. Pensionärer på väg till Vasa blir unga på nytt när vodkasnapsarna snabbt slår till.
1967-07-12. Reportage i Norra Västerbotten.
Baren på turistdäck invaderades så fort vi kommit utanför territorialgränsen, Efter en timme var stämningen hög och moralen något lägre. Akter om däcksplatserna tråddes dansen till en orkester som spelade svårmodiga melodier.
Orkestern har satt igång igen efter middagspaus. Flickorna är svåra att dansa med. Spriten är billig ombord.
Coccolita ligger vid kaj och de väl förberedda fröjderna under däck börjar. Karlebyresenärerna har gått i land Den kvinnliga delen av besättningen som jobbar på hyttdäck och i matsalar försöker tysta de stimmande svenskarna och föser ner dem under däck.
En sådan här resa kanske många inte tycker om på grund av dess myckna drickandet ombord. Men man får faktiskt vara i fred för de "våta" elementen. Det finns nämligen kraftkarlar bland besättningen, som gärna tar hand om bråkmakarna.
Signaturen Bo
Norra Västerbotten, juli 1967
Kalle är ordentligt full. Han kryper omkring bland förbindligt leende tullare och vänliga feriearbetande flickor i vita uniformer. På morgonen pryds hans ansikte av en präktig blåtira.
I korridorer och på däck vimlar berusade flickor omkring. De kommer bland annat från Skellefteå. De går från famn till famn. Tycker inte om en famn och hittar en annan.
En famn som de inte tycker om är kanske stark och pockande och flickan åker in i hytten, en kopia av ljuva livet.
1967-06-01. Coccolita anlände 31/5 till Skelleftehamn på premiärturen med ett 70-tal passagerare. Man hade problem med att ta sig in till kaj på grund av drivis.
Fast ljuvligheten är över på morgonen. Det luktar spyor i korridorer och på däck. De tidigare så käcka båtpassagerarnas händer darrar lätt, kaffet smakar inte, huvudet är tungt
Enda chansen är att börja om direkt, tyckte någon och hade gjort det också.
Hytterna är trånga, men annat ska man absolut inte begära av ett sådant här fartyg. Något som man kan begära är dock att få möjlighet att låsa hytten. En polisanmäld stöld förekom under resan.
Bry er inte om att åka första klass. Skillnaden mellan första och turistklass är minimal.
Det som kan verka negativt ombord vägs emellertid upp av den gemenskap man genast känner sig omfattad av, inte minst från finländarnas sida.
Signaturen Bo
Norra Västerbotten, juli 1967
Det är obehagligt att bli utkörd från hytten redan klockan 07.00 på morgonen. Men städningen pågår nästan fram till avgångsdags och med nuvarande personalstyrka blir det alltså att kliva upp i ottan.
Bussen in till Gamla Karleby är skranglig. Chauffören tar den krona han ska ha. Men Bernt går bara och sätter sig. Chauffören efter och tar den tia som Bernt sträcker fram.
En familj om tre får betala sex kronor. Familjefadern får veta av en passagerare att resan kostar 60 penni per person. Han diskuterar med chauffören, som plötsligt inte förstår svenska. Nisse tänder också och går fram. Följden blir att han får betala ytterligare två kronor!
En Gamla Karlebybo rycker in och tolkar. Det blir frid och fröjd. Men Bernt känner sig besviken på chaufförens sätt. Ett av resans otrevligaste inslag.
Coccolita byggdes 1915. Den kunde ta 400 passagerare och ett 35-tal bilar på sina 74 gånger 11 meter.
Återresan är fin. Efter en timme är de nypåstigna redan "i form". Efter tre timmar ligger en ung man, med sällsynt dåligt uppträdande och sover på dansdäck. Han sover där någon kräkts natten före.
Till vår soldyrkarpatrull på övre däck sluter sig Gamla Karleby-studentskorna Ulla, Britta och Barbro. Återigen representanter för genomtrevliga finländska ungdomar. Vi har en härlig dag.
En sådan här resa kanske många inte tycker om på grund av dess myckna drickandet ombord. Men man får faktiskt vara i fred för de "våta" elementen. Det finns nämligen kraftkarlar bland besättningen, som gärna tar hand om bråkmakarna och låter dem sitta inom lås och bom.
Det som kan verka negativt ombord vägs emellertid upp av den gemenskap man genast känner sig omfattad av, inte minst från finländarnas sida. Många av dem väcker intresse för ytterligare kontakter och besök på andra sidan Bottenviken.”
1968-98 Skelleftehamn–Gamla Karleby efter Coccolita
Vykort på Fennia.
1968–1991
1968 Oulutar
1969-72 Nordek på linjen Skellefteå-Jakobstad
1971 Bore II
1972 Bore III
1973 Bore Nord
1974 Nord Express
1976 Achilleus
1977-80 Borea
1982-83 Polar Express
1984-85 Fennia
1986-89 Fenno Express
1988-91 Polar Princess
1990-91 Fenno Star
1992-98 Fennia
Sist ut blev Fennia som även användes 1984-85. Nu återkom den 1992 och trafikerade flera linjer där Skellefteå-Karleby var en och Skellefteå-Jakobstad en annan. Sista året var 1998.
1969-11-28. Decemberkryssning med Nordek till Jakobstad och inte Karleby
Fennia bytte rederi flera gånger. Den var märkt "Vasabåtarna" och "Vaasanlaivat" åren 1986-1990 och med "Silja Line" från 1990.
Stig Sandström/Lokalhistoriaskelleftea.se