Josefin Boström, ambassadör för Hjärnkoll tillsammans med sonen Harry, 7 månader. Efter en behandling på ätstörningsmottagningen i Skellefteå blev Josefin frisk och fri.
Så länge Josefin Boström kan minnas har tankarna funnits där. Tankar på att hennes kropp varit fel, att den varit ”för stor”.
– Mitt liv har alltid kretsat kring mat på ett maniskt sätt, säger hon.
Solljuset skiner in i köket i Falmarksheden. Punchrullar, chokladbollar och kaffe är framdukat. Vid köksbordet sitter Josefins son Harry och jollrar. Idag är Josefin frisk.
– Det är en enorm befrielse. Det innebär att jag vaknar upp och att det är tyst i huvudet. Jag kan göra vad jag vill med min dag, säger hon.
Hon är en av Hjärnkolls ambassadörer och föreläser om psykisk ohälsa. Att sprida kunskap om ätstörningar och berätta om hennes egen resa har länge varit ett av hennes mål.
– Jag vill säga en sak till alla som kämpar. Låt inte de här tankarna vinna eller växa sig större. Det är inte värt det. Jag har förlorat så mycket tid och kraft på grund av min ätstörning, säger hon.
Sjukdomen har varit konstant, men tagit olika uttryck och påverkat kroppen på olika sätt.
– Jag har varit väldigt underviktig, extremt överviktigt och allt däremellan. Men jag har varit lika sjuk oavsett vad vågen visat.
Under större delen av sitt liv har Josefin kämpat mot bulimi. En ätstörning som innebär att du hetsäter och sedan försöker göra dig av med maten. Sjukdomen kan påverka hur man mår psykiskt. Om man inte får behandling kan det leda till allvarliga skador på kroppen.
– Varje morgon tänkte jag på att jag skulle sluta äta. Varje dag kämpade jag med att banta eller göra mig av med maten. Det var mitt mål.
Små kommentarer om att ”unna sig själv en bulle, eftersom man skippat lunchen”, eller att viss mat är onyttig och innehåller mycket fett eller socker kan få konsekvenser för personer som lever i gränszonen till ett ätstört beteende, enligt Josefin Boström.
Hon märkte hur omgivningen reagerade positivt när hon gick ner i vikt.
– Jag rasade i vikt – för att jag var jättesjuk. Men jag fick komplimanger som ”Gud var fin du har blivit” eller ”Vad duktig du är!”.
Det kom även insinuationer, om att hon skulle ”akta sig” för att gå upp i vikt igen. Det tolkade Josefin som ett kvitto på att hon gjorde något rätt. Att det krävdes en ätstörning för att bli accepterad enligt samhällets normer. När hon gick upp i vikt möttes hon av tystnad.
Josefin är inte ensam. Drygt 200 000 personer uppskattas ha en ätstörning i Sverige. Anorexi är den mest kända, men det är fler personer som drabbas av bulimi, hetsätningstörning eller andra ätstörningar. Många får inte får vård. Kunskapen om ätstörningar måste öka, enligt Socialstyrelsen.
”Jag har förlorat så mycket tid på grund av min ätstörning.”
Josefin Boström
Ambassadör för Hjärnkoll
Även Josefin vill bredda bilden av vad en ätstörningen är.
– När jag var överviktig upplevde jag aldrig att någon såg att jag var sjuk. När jag var som smalast var det oro, tissel och tassel. Men det handlar inte om hur man ser ut.
”Jag kände alltid att jag var för stor, att min kropp var fel.”
Josefin Boström
Ambassadör för Hjärnkoll och föreläsare
Redan som 6-åring var hon hypermedveten om sin kropp och jämförde sig med sina klasskompisar. I nionde klass förvandlades tankarna till beteenden. Det var som att trycka på en knapp. Hon åt väldigt lite eller ingenting alls. På nätterna smög hon ut för att springa. Hon dolde det för omvärlden.
– Det är så skamfyllt att vara sjuk i en ätstörning. Du försöker hålla det för dig själv. Det värsta jag kunde tänka mig var att någon skulle påpeka det. Jag visste att det var fel och blir man upptäckt så måste man göra något åt det.
Åren gick och Josefins liv förändrades. Det gjorde även ätstörningen, som gick i skov. I tjugoårsåldern hade Josefin många vänner. Hon reste mycket och började plugga.
”Jag har alltid varit väldigt levnadsglad, spontan och utåtriktad. Det var kanske det som höll mig flytande så länge.”
Josefin Boström
Ambassadör för Hjärnkoll
Men så slog ätstörningen till igen – med full kraft. Josefin var i 24-årsåldern och hade flyttat till Umeå för att plugga till lärare. Bulimin höll henne i ett järngrepp och hon rasade i vikt. Men hennes vänner började ställa frågor.
– Jag är tacksam för det idag. De gick försiktigt fram, men visade att de såg mig och förstod.
Josefin sökte hjälp och genomgick en KBT-behandling.
– Men jag hade levt så många år med att försöka göra mig av med maten. Det hade förstört både hunger- och mättnadskänslor. Det var svårt att rent fysiskt att behålla maten i magen. Det fungerade inte att bara förändra beteendet.
Josefin Boström har ett råd till den som är orolig för någon i sin omgivning. ”Det ätstörningen vill är att ingen ska fråga om hur man mår. Så våga fråga och fråga igen, även om det känns obekvämt. Ju mer du frågar, desto mer bryter du ensamheten. Det visar också att det inte är skamfyllt.”
Några år senare föll hon djupare än någonsin. Hon sov knappt.
– Jag var uppe på nätterna och vräkte i mig en massa saker från kylen. Sedan gick jag till toaletten för att göra mig av med allt.
Under samma period började hon träffa sin nuvarande man, Joakim. Josefin beslutade sig för att söka hjälp igen.
– Jag tackar min man. Han gav mig någon slags trygg kärna som gjorde att jag klarade av att ta alla dessa små steg.
Under dagarna levde hon på kaffe eller energidryck. När hon väl fick sova drabbades hon av sömnparalyser. Hon mådde allt sämre.
– Allt bara föll samman. Jag fick så mycket panikångest att jag knappt vågade sätta mig bakom ratten och köra bil. Jag ville inte dö, men min kropp var så slut att sådana tankar började dyka upp.
I isoleringen under pandemin blev sjukdomens grepp ännu starkare, då hon studerade på distans. ”Det var som ett fängelse, att sitta hemma i huset. Kylskåpet kändes som en demon”, säger Josefin Boström.
Ätstörningen, som periodvis hållit sig vid sidlinjen, tog allt mer kontroll över hennes liv.
”Ätstörningen var som ett fängelse. Kylskåpet kändes som en demon.”
– Jag har alltid älskat att köra bil, det har känts som terapi. Under min mörkaste period kunde jag inte längre göra det utan att köra till affären, köpa en massa mat som jag sedan gjorde mig av med i skogen.
Josefin Boström har genomgått tre olika behandlingar. Den tredje inleddes under 2020. Då hade hon hade flyttat ihop med sin man i Skellefteå och fått kontakt med Ätstörningsmottagningen i stan.
Hon mötte en behandlare som såg henne och lyssnade på hennes specifika historia.
– Hon sa: ”Jag skiter i om du äter eller om gör dig av med maten efteråt. Vi ska inte börja där.” Det var så skönt. Tanken på att bryta mitt beteende direkt gjorde mig livrädd.
Istället började de att kartlägga beteenden. Josefin fick olika typer av hemläxor.
– En läxa var att jag skulle köra bil till tre mataffärer, gå in i butikerna, gå runt och gå ut utan att handla någonting. Det gav mig känslan av att ta tillbaka kontrollen.
Du är inte ensam och det går att bli frisk!
Josefin Boström
Ambassadör för Hjärnkoll
Tillsammans med sin man började Josefin drömma om ett liv utan ätstörningen. De ville skaffa barn.
– Det blev en jätteviktigt sporre i mitt tillfrisknande.
Under graviditeten kände Josefin för första gången att hon tyckte om sin kropp.
Jag har aldrig älskat min kropp så mycket som när jag var gravid.
Josefin Boström
Ambassadör för Hjärnkoll
– Det var fantastiskt. Jag har aldrig älskat min kropp så mycket som när jag var gravid. För första gången ville jag att magen skulle växa, jag kunde slappna av och släppa ut magen. Jag ville visa hela världen att min kropp kan skapa ett barn.
Idag vill Josefin rikta strålkastarljuset mot de samhällsnormer som påverkar oss. Allt fokus på att leva hälsosamt, att träna och bilder på trådsmala personer på sociala medier skapar en orealistisk bild av hur en kropp ska se ut.
– Jag vill belysa hur man pratar om mat och kroppar, hur vi pratar med varandra och om oss själva.
Josefin önskar att någon hjälpt henne att sortera i sina egna tankar när hon var liten. Därför vill hon nu föreläsa inom skolan.
– Det är viktigt att vi som vuxna kan fånga upp detta tidigt och prata om det, säger hon.
Som ambassadör för Hjärnkoll vill Josefin föreläsa i skolor. Hon önskar själv att någon hjälpt henne att sortera i sina egna tankar när hon var liten.
”Det är viktigt att vi som vuxna kan fånga upp sådana attityder, belysa och prata om dem”, säger hon.
HIT KAN DU VÄNDA DIG
Kontakta din närmaste vårdcentral. Där finns läkare och psykologer som kan ge dig samtalsstöd eller remittera dig vidare till behandling på BUP i Västerbotten eller Psykiatriska kliniken i Skellefteå.
På Psykiatriska kliniken i Skellefteå kan den som är över 18 år få behandling mot ätstörning.
Är du under 18 år kan du även ta kontakt med elevhälsan på din skola för samtalsstöd. De kan även hjälpa dig vidare.
Du kan även vända dig till Ungdomsmottagningen och be att få prata med en kurator.
Ideella föreningar
Frisk och Fri
Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och Fri, har en stödchatt, telefonlinje och stödmail. De erbjuder även stöd till anhöriga.
Läs mer här: friskfri.se
friskfri.se/fa-stod/telefonlinjer/
Guldstadens tjejjour
På onsdagar mellan kl. 19.00 - 21.00 kan du som definierar dig som tjej eller icke-binär chatta med någon om hur du mår. Chatten är anonym.
Guldstadens tjejjour — ungasjourer.se
Unizon
Unizon har anonym stödchatt som är specifikt inriktad för tjejer och icke-binära i åldern 10 till 25 år som har problem med ätstörningar:
Tjejzonen chatt är öppen varje kväll mellan 20.00 - 22.00.
Du kan även maila på: atstorningszonen@tjejzonen.se
Jourhavande medmänniska
Här kan du prata med någon via telefon eller chatt. Alla samtal är anonyma.
Telefonjouren är öppen för samtal alla kvällar och nätter mellan klockan 21-06.
Chatten är öppen kl. 21-24 lördag, söndag, måndag & tisdag.
