”När jag själv blev sjuk insåg jag att även jag hade gjort knäppa och vrickade saker. Man rationaliserar sitt beteende på ett sinnessjukt sätt.”
”Vart ska jag egentligen?”
Frågan kommer plötsligt och oväntat. Malin Lindahl sitter bakom ratten och känner en stark obehagskänsla – hon ska ju bara köra till stan, helt rutinmässigt, till en plats dit hon åkt många gånger förut.
Men nu är allt blankt. Var är hon någonstans?
Vi ses i församlingshemmet i Kåge, där Malin Lindahl numera jobbar som församlingspedagog. Malin har, precis som många andra i Skellefteå kommun, lämnat läraryrket på grund av den höga arbetsbelastningen.
Man känner att man sviker sina kollegor. Varför fixar alla andra det här och inte jag?
Malin Lindahl
Hennes upplevelse är att de ekonomiska besparingarna, allt större klasser och ökad administrativ börda gjorde att hon till slut gick in i väggen. Hon minns den obehagliga bilturen i oktober 2023 som en brytpunkt.
– Jag hade redan förstått att jag inte mådde bra men det var ändå ett väldigt stort steg att erkänna att jag var sjuk. Man känner att man sviker sina kollegor, ”varför fixar alla andra det här och inte jag”, säger hon.
Hon fortsätter:
– Men jag insåg att mitt mående också började påverka mina barn. Jag behövde göra en förändring för deras skull.
I efterhand är det lätt att se varningstecknen. Malin Lindahl hade alltid med sig näsdukar i bilen eftersom hon så ofta grät på väg till jobbet. Hon kunde vakna med en panikkänsla i bröstet. Och det hände att hon bara hann äta hälften så mycket lunch som hon hade velat.
Men, det var ju inte sådana som hon som gick in i väggen.
– Jag är ju liksom en fixare och problemlösare. En glad person som klarar allt. Jag kunde inte identifiera mig med den typen av person som blir sjukskriven, jag hade förstås sett det hända andra och tyckte att de betett sig helt galet. Men när jag själv blev sjuk insåg jag att även jag hade gjort knäppa och vrickade saker. Man rationaliserar sitt beteende på ett sinnessjukt sätt.
Andelen långtidssjuka ökar i Skellefteås skolor.
Malin Lindahl började jobba i skolan läsåret 2016/2017. Redan då var arbetsbelastningen hög och sedan dess tycker hon att det bara blivit värre.
– Det har alltid sparats pengar på skolan. Men nu sparas det väldigt, väldigt mycket.
Hon beskriver en vardag kantad av administrativt arbete, med möten och dokumentation i oändlighet. Samtidigt måste undervisningen hinnas med.
– Jag upplevde också att det blev allt större kunskapsskillnader i klasserna. Jag var tvungen att producera material på flera nivåer samtidigt vilket gjorde jobbet svårare. Planeringen åt upp mycket tid.
Jag tror att många precis som jag kommer att bli sjukskrivna de första fem åren.
Malin Lindahl
Vi har nyligen berättat att andelen långtidssjuka ökar i Skellefteås skolor. Malin Lindahl är inte förvånad över utvecklingen.
– Det behövs jättemånga lärare, och det utbildas folk, men jag tror att många precis som jag kommer att bli sjukskrivna de första fem åren. Sen kommer de inte tillbaka igen.
Malin Lindahl var totalt sett sjukskriven från oktober till januari. Så småningom började hon arbetsträna, men hon insåg snart att hon inte kunde vara kvar i skolan.
– Även om man på pappret har raster så funkar det inte i praktiken. Det är så mycket kringjobb. Jag kände att jag behövde ett jobb där jag får ta pauser, får gå undan, säger hon.
Tjänsten som församlingspedagog i Kågedalens församling blev räddningen. Nu får Malin Lindahl fortsätta att jobba med barn och unga samtidigt som hon har större möjlighet att styra över sin egen tid. Men hon vill betona att det också finns mycket positivt med läraryrket.
Numera är Malin församlingspedagog i Kågedalens församling. Hon fortsätter att jobba med barn och unga samtidigt som hon har större möjlighet att styra över sin egen tid.
– Det är ett i grunden fantastiskt jobb att vara lärare. Det är en underbar känsla att se en elev knäcka läskoden, till exempel. Men folk kommer inte vara kvar om ingenting förändras.
Hon fortsätter:
– Jag trodde att jag skulle jobba som lärare resten av yrkeslivet. Man hör ju solskenshistorier om folk som jobbat i 40 år och fortfarande tycker att de har världens bästa jobb. Jag ville så gärna att det skulle bli så för mig. Jag har ju pluggat i fyra år, tagit studielån, verkligen gjort den här investeringen för min framtid och jag ville inte ge upp det.
– Men jag pratade med min man och han sa att det viktiga är att jag mår bra. Så länge jag mår bra är ingenting bortkastat, säger Malin Lindahl.
Ana-Maria Deliv, förvaltningschef i Skellefteå kommun, har i en tidigare artikel sagt att kommunen genomför satsningar för att minska sjukfrånvaron.
– Medarbetare ska självklart inte behöva bli sjuka. Det jobbar vi aktivt med, har hon bland annat sagt.
Delar du bilden av att många lärare lämnat yrket på grund av hög arbetsbelastning?
– Antalet tillsvidareanställda lärare ligger på en liknande nivå i dag som för två år sedan. Lärartätheten har ökat de senaste nio åren. Vad gäller arbetsbelastningen vet vi att den ser olika ut, både mellan individer och mellan enheter, och givetvis är för hög arbetsbelastning aldrig bra, säger Ana-Maria Deliv.
– Vi jobbar med analys och riktade insatser för att förbättra arbetsmiljön och skapa bättre förutsättningar för medarbetarna. Lärarna ska få göra mer av det de är bäst på och utbildade till att göra.
Håller du med om att det sparas allt mer på skolan?
– Vi har en förskole- och skolstruktur med många små och geografiskt spridda enheter som kostar mycket pengar. Trots budgettillskott har vi behövt vidta vissa besparingsåtgärder de senaste två åren. Inför 2025 har verksamheten totalt sett bättre ekonomiska förutsättningar och arbetet fortsätter med att se över och fördela resurser utifrån var de gör mest skillnad.
– När resurser omfördelas mellan våra sammanlagt 110 enheter kan det finnas medarbetare som ändå upplever det som besparingsåtgärder. För 2025 har vi nu ekonomiska möjligheter att fortsatt kunna satsa på undervisningskvalitet och en mer likvärdig skola för alla våra barn och elever på våra förskolor och grundskolor, säger Ana-Maria Deliv.
