Kalle placerades i ett familjehem i en annan kommun, där kvinnan var åtalad för misshandel. Skellefteå kommun inledde en utredning, som visade på omfattande brister i handläggningen av placerade barn.
November 2024. Norran rapporterar om nyheten att ett barn har placerats i ett brottsmisstänkt familjehem. Någon dag senare ringer telefonen. Den placerade pojken vill berätta sin egen historia och Norran bestämmer träff med honom.
– När soc ringde och sa att jag skulle flytta, fick jag bara känslan att jag inte skulle bli kvar där så länge. Det kanske låter konstigt, men jag hade en klump i magen, säger pojken som vill kalla sig ”Kalle”.
Kalle är en ung kille från Skellefteå som bott i olika familjehem under större delen av sitt liv. Han kommer till mötet med sin mamma. I handlingar från pojkens ursprungliga LVU-beslut, framgår att både socialtjänst och domstol anser att hon pratat med och involverat sin son för mycket i rättsprocessen. Men här sitter hon tyst och låter sonen prata. Kalle är till en början ganska tyst han också. Men när han börjar berätta framträder en person som är ovanligt vältalig för sin ålder. En ung kille som reflekterat en hel del kring hur familjehemsplaceringarna har påverkat honom.
– Det är jobbigt att börja i nya skolor, särskilt när man flyttar upp och ner i landet. Det är helt nya regler och kulturer om vad som är okej och inte. Allt sådant där kan bli jättejobbigt, säger han.
Under flera år bodde Kalle i ett och samma familjehem. På grund av en rad omständigheter blev han tvungen att flytta. Därefter har han inom loppet av ett par år flyttat mellan fem olika boenden. Den historia vi ska berätta handlar om det näst senaste familjehemmet han flyttades till.
Det började just innan sommarlovet. Kalles dåvarande familjehem sa upp sitt uppdrag och Kalle behövde ett nytt hem innan höstterminens början. Ingen berättade det för honom då, men två månader senare skulle han flyttas till en annan del av Sverige. Till ett familjehem som socialtjänsten inte kontrollerat.
– Soc gjorde som vanligt. De säger bara namnet på vem jag ska bo hos och var det är, berättar Kalle.
Jag tycker att det är väldigt jobbigt att flytta och att komma till nya platser.
”Kalle”
När ett barn ska omplaceras från ett familjehem till ett annat ska socialtjänsten göra en utredning, precis som de gör vid en förstagångsplacering. Men det gör inte Skellefteå kommun. Istället går två månader där ingen egentligen vet vad som har gjorts, eftersom det saknas så mycket dokumentation att ärendet inte går att följa i efterhand.
Bara ett par dagar innan det är dags får Kalle och hans mamma besked om flytten. Det berättar Kalles mamma.
– De ringde från socialtjänsten på torsdagen och sa att han skulle flytta på lördagen. Man kanske hade kunnat lösa det på ett annat sätt. Jag frågade om de undersökt möjligheten att han kunde bo i Skellefteå, men de svarade att det inte är så lätt att hitta familjehem. Socialtjänstens sätt att sköta det här har ju inte varit optimalt, säger hon.
Det kanske låter konstigt, men jag fick bara en klump i magen.
”Kalle”
Kalle får veta att han ska till en helt annan kommun, långt ifrån anhöriga, där han inte känner någon. Där ska han bo med en kvinna och ett annat barn som tillfälligt placerats där. Men när han väl kommer dit verkar allt inte stämma. Bland annat finns det två barn i hemmet istället för ett. Och hemmet är en lägenhet, inte ett hus, som Kalle har fått höra.
– Hon pratade inte så mycket med oss och hon kunde bli sur och fräsa. Det var många saker man gjorde fel. Jag hade jättemycket ångest och var rädd, säger han om sin tid i hemmet.
Enligt socialtjänstlagen har barn rätt att både få information och uttrycka sina åsikter om beslut som rör dem. Men Kalle fick inte veta så mycket mer än att han skulle flytta.
– Jag trodde att det var så det gick till. Jag har aldrig fått ringa eller träffa ett familjehem innan jag har flyttat. Det är först nu som jag har förstått att många barn faktiskt får det, säger han.
Kalle hinner inte vara så länge i det nya familjehemmet. Bara några dagar efter placeringen upptäcker socialtjänsten i Skellefteå att kvinnan som Kalle bor hos, har åtalats misstänkt för misshandel av en minderårig.
– Jag sov där en natt till, sedan packade jag mina saker och sedan fick jag åka, säger han.
NNs lagstadgade rättighet att få sina behov utredda och att placeras i ett utrett och godkänt familjehem har inte tillgodosetts.
Individ och familjeomsorgens Lex Sarah-anmälan
Kvinnan som åtalats för misshandel frias senare av domstolen. Men faktum kvarstår: inför Kalles placering har socialtjänsten och socialnämnden gjort i stort sett alla fel som en myndighet kan göra. Det har Skellefteå kommun själva slagit fast i en Lex Sarah-utredning efter händelserna. Bristerna är så allvarliga att kommunen har anmält sig själv till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, och begärt en särskild utredning av extern utredare.
Lex Sarah-utredningen visar att inga referenser på familjehemmet togs, inget hembesök gjordes och det fanns ingen samverkan med den kommun där familjehemmet ligger. Socialtjänsten påbörjade inte heller den utredning som enligt socialtjänstlagen ska vara färdigställd och presenteras för socialnämnden innan ett barn får placeras i familjehem.
”Kalle” var tvungen att flytta igen efter bara några dagar, när socialtjänsten fick ta del av polisens misstankesregister gällande det familjehem han precis placerats i. Socialnämnden hade fattat beslut om hans placering – utan de utredningar som krävs.
Utredningen visar också att socialtjänsten i Skellefteå kommun saknar fungerande rutiner för placering av barn. De har fattat beslut som inte har stöd i lagen och tolkat lagen för tillfälliga placeringar fel. Det framkommer i utredningen att socialsekreterarna inte känner till alla regler som ska garantera barnets rättssäkerhet. Det kommer inte som någon överraskning för Kalle.
– Det märks ju ibland och det är tråkigt. Det är utredningen som ska visa om man kan skicka barn dit, så jag tycker absolut inte att det är bra. Det borde ändras, kommenterar han.
Det som varit värst, det är nog att bo i de familjehem som jag bodde hos under kort tid
”Kalle”
Han upplever att socialtjänsten bara släpper av honom i nya hem och att det kan dröja flera veckor innan de kontaktar honom för att se hur han mår.
– Det har varit så varje gång jag har flyttat. Det tycker jag är dåligt. Det tar mellan två till tre veckor, ibland en månad innan socialtjänsten ringer för att kolla hur jag har det. Det dröjer kanske två månader tills vi träffas. Hur ska de då kunna veta om jag far illa?
Den nya flytten går snabbt. En halv resväska med sommarkläder, ytterligare en väska med småsaker och en skolväska fylld med nallar. Det är allt han kan ta med sig. Cykeln blir kvar, liksom hans dator och spelutrustning. Sedan sätts han på tåget tillsammans med de personer som ska följa honom till nästa hem.
– Jag hade bara foppatofflor på mig och vi var tvungna att köpa nya skor direkt. Jag hade inte med mig några vinterkläder heller, säger han.
Flera av Kalles ägodelar är fortfarande kvar i de tidigare familjehemmen i södra Sverige. Cykeln är fortfarande borta och när datorn äntligen kom fram var den trasig. Det är kanske bara en pryl, men prylarna blir viktiga när man flyttar ofta, berättar Kalle.
– Mina saker är det enda som är gemensamt när jag flyttar, säger han.
Iosif Karambotis, socialnämndens ordförande och Katarzyna Wikström, chef för Socialkontoret, anser båda att förvaltningen har brustit i handläggningen av placerade barn.
De ansvariga
Iosif Karambotis är socialnämndens ordförande, den nämnd som har det yttersta ansvaret för placeringar av barn. De fattar ett femtiotal nya beslut om placeringar i familjehem varje år. I mitten av oktober var 101 barn placerade i familjehem eller jourhem, enligt socialtjänstens egna siffror. Katarzyna Wikström är socialchef i Skellefteå kommun. Både hon och Iosif Karambotis är tydliga med att de inte kan, eller får, kommentera enskilda ärenden utan endast kan uttala sig generellt utifrån vad som står i utredningen. I den framkommer att det är mer regel än undantag att socialtjänsten placerar barn innan de obligatoriska utredningarna är klara.
– Politiker tar placeringsbeslut utifrån de underlag de får från socialsekreterare. När dessa underlag är bristfälliga eller felaktiga blir det tyvärr bristfälliga beslut, säger Iosif Karambotis.
Men hur kan socialnämnden fatta beslut om placering av ett barn utan underlag?
– Socialnämnden är fritidspolitiker. Vi förväntar oss att förvaltningen presenterar de underlag som vi behöver för att fatta kloka beslut. Underlag finns alltid med, men de har varit bristfälliga.
Vi vill naturligtvis be om ursäkt om det är barn eller familjer som drabbats av det här.
Iosif Karambotis
Socialnämndens ordförande
Ni måste ju veta själva vilka underlag ni ska ha, ni fattar ju ganska många placeringsbeslut varje år?
– Hittills har vi förlitat oss på att de underlag vi får är korrekta. Om det saknas underlag som ska finnas med enligt lagstiftningen är det svårt för oss att veta vad som saknas. Vi får alltid en muntlig dragning som underlag innan vi tar beslut. Den ska dokumenteras och där har utredningen upptäckt brister. Det kan inte vara så att politiken bär ansvaret att det inte har gjorts.
Men det är ju ni som är ansvariga för placeringarna?
– Såklart, det är inget som fråntar oss ansvaret. Det är socialnämnden som ansvarar för att ta dessa beslut, men man har en form av tillit till förvaltningen att de dokument som behövs ska finnas med.
Det låter som att du skjuter över skulden på enskilda socialsekreterare. Har du som socialnämndens ordförande ett ansvar för att nämnden har fattat beslut utan korrekt underlag?
– Jag har ett ansvar som en av de politiker som tar beslut om placeringar. Jag har svårt att se att ordföranderollen har ett enskilt ansvar i frågan, säger Iosif Karambotis.
Man har en form av tillit till förvaltningen
Iosif Karambotis
Socialnämndens ordförande
Utredningen visar att barn regelmässig placeras innan socialtjänsten gör hembesök eller intervjuar familjehemmet. Det framgår också att socialsekreterare arbetar enligt en checklista som inte innehåller korrekt information om hur olika sorters placeringar ska gå till. Varken chefer eller medarbetare verkar heller känna till vems ansvar det är att sammanställa och överlämna beslutsunderlagen till socialnämnden, eller vad ett beslutsunderlag egentligen ska innehålla.
Det är allvarliga brister som har upptäckts.
Katarzyna Wikström
Chef för Socialkontoret
Enligt Katarzyna Wikström har förvaltningen brustit i handläggningen.
– Jag är ytterst ansvarig för att vi har rutiner och uppföljningssystem som ska säkerställa att lagen följs. I det här fallet så har det inte fungerat. Det är allvarliga brister som har upptäckts. Det är därför vi har valt att också fortsätta utreda det och göra en extern granskning för att upptäcka om det finns fler brister, säger hon.
Finns det någon rimlig förklaring till att det har brustit så mycket?
– Jag tror att det finns flera faktorer som har samspelat här. Möjligtvis att det fanns en uppfattning hos medarbetare om hur man ska handlägga ärenden och att den uppfattningen har fått fortsätta råda. Men det viktiga är att vi gör rätt framåt. På sätt och vis tänker jag att det är otroligt bra att vi upptäcker när vi gör fel – så att vi kan göra rätt.
Men hur kan ni säkerställa att barnen inte far illa om man då inte gör den här utredningen innan de skickas iväg?
– Det är en av de brister vi har upptäckt, att man hanterar detta på ett sätt som inte är korrekt. Vi vill skärpa och förbättra rutinen och göra den här externa utredningen för att ta reda på vad mer vi kan göra.
Hur länge har det här pågått?
– Det är det som utredningen kommer att titta på, hur det sett ut tidigare. Men den kommer också titta på andra delar av rutinerna, säger Katarzyna Wikström.
Katarzyna Wikström, chef för Socialförvaltningen i Skellefteå, lyfter att Socialkontoret beställt en extern utredning av en extern utredare för att undersöka om det finns ytterligare brister. ”Det viktiga är att vi gör rätt framåt”, säger Wikström.
Den externa utredningen förväntas vara klar i början av nästa år. Enligt Katarzyna Wikström har både anställda och chefer på de berörda verksamheterna nu fått uppdaterade rutiner och information om hur arbetet ska gå till enligt socialtjänstlagen. Det ska även genomföras särskilda utbildningsinsatser. Socialnämndens arbetsutskott kommer också genomgå särskilda utbildningsinsatser.
Ett pressmeddelande skickades ut i samband med resultatet av Lex Sarah-utredningen. Där står det att det inte finns något som tyder på att barnet har farit illa. Hur vet ni det?
– Det kan vi med säkerhet inte veta och inte heller kommentera. Det vi har sagt är att det inte framkommit något som tyder på det i utredningen, säger Katarzyna Wikström.
Till Norran säger Kalle att placeringen visst har satt sina spår.
Jag var så rädd där. Allting kändes så svårt och det har såklart lämnat märken.
”Kalle”
– Jag har inga fysiska skador, men att bli flyttad och sedan flyttad igen har varit jobbigt. Jag var så rädd där. Allting kändes så svårt och det har såklart lämnat märken. Kanske inte märken som kan fotograferas, men ändå…
Är det någon från socialtjänsten som har pratat med dig efteråt om hur du mår?
– Nej. De har inte ens erkänt för mig att familjehemmet var brottsmisstänkt.
Idag känner sig Kalle trygg där han bor, men han är orolig för hur länge han får stanna den här gången.
– Kvinnan som jag bor hos nu är snäll och förstående. Hon har inte blivit arg eller börjat skrika. Men det längsta jag har bott någonstans är åtta månader, och när jag har bott hos henne lika länge kanske de vill flytta mig igen, säger han.
Det känns som att jag inte är välkommen någonstans.
”Kalle”
Iosif Karambotis beklagar att socialtjänsten inte levt upp till de krav som ställs vid placeringar av barn.
– Vi vill naturligtvis be om ursäkt om det är barn eller familjer som drabbats av det här. Det är absolut inte vår mening. Vi kämpar och gör vad vi kan för att fatta kloka och bra beslut för alla barn och familjer i kommunen, säger han.
Är du drabbad eller påverkad? Skriv till oss på redaktion@norran.se eller kontakta reportrarna.
