Sofia Kalateh är glad att kunna jobba i kommunen där hon bor. Familjen finns i idyllen Övre Åkulla.
Det är en alldaglig söndag i den lugnare perioden mellan kyrkans två stora högtider, julen och påsken. I Robertsfors kyrka leder prästen Sofia Kalateh en mässa inför 30-talet församlingsbor.
– Det är viktigt för den här bygden, framför allt mässan, att få fira nattvard. Det kan bli en tomhetskänsla annars, säger Sofia, 32, som tillträdde i september.
Sin predikan väver hon kring Jesus, den dagsfärska vapenvilan mellan Israel och Hamas och betydelsen av rent vatten. Det sistnämnda kopplar hon till sin uppväxt i Bursiljum, hembyns vatten som smakade så speciellt.
Jag fick med mig att man skulle be på kvällen, snacka lite med Gud. Hemma hos oss var bönen mer privat
Sofia Kalateh
Att Sofia Kalateh står här som präst är ganska naturligt, men vägen har inte varit rak och utan hinder.
Hon växte upp i en familj där tron var närvarande. Kanske var det ändå farmor Gunhild Axelsson i Överklinten som la det tydliga fundamentet.
– Hon var så otroligt givmild och hade ett sätt och ett lugn som jag tyckte om, säger Sofia om pingstvännen Gunhild och utvecklar:
– Jag fick med mig att man skulle be på kvällen, snacka lite med Gud. Hemma hos oss var bönen mer privat.
Under uppväxten var det natur och friluftsliv som lockade mest. Klättra i träd var en favorit – då kom ju himlen närmare.
– Ibland fick min farbror hämta ned mig. Jag skulle ju snacka med Gud! Säger Sofia Kalateh med ett skratt.
– Jag är verkligen ingen kontorstjej. Det ska antingen vara möten med människor eller aktiviteter utomhus, tillägger hon.
Döden skrämmer inte mig, då jag har en tro på livet efter detta. Det bär mig.
Sofia Kalateh
Det blev många möten med människor när hon efter gymnasiet började jobba i vården. Äldreboendet Burträskgårdarna och palliativ vård på Skellefteå korttidscentra var två platser där hon mötte människor i livets slutskede.
– Döden skrämmer inte mig, då jag har en tro på livet efter detta. Det bär mig, säger Sofia och fortsätter:
– Det värsta var inte sjukdom och död, utan att behöva lämna människor, inte ha tid.
Det var den insikten som tände elden inom Sofia. Kanske kunde hon vara ett ännu bättre stöd för människor som präst?
Men att läsa teologi är ingen barnlek.
– Jag var nog skitskraj, faktiskt. Jag hade aldrig varit bäst i klassen, utom i religion, så hur blir det här? tänkte Sofia när hon hösten 2015 påbörjade utbildningen.
Hon slet dock hund år efter år. Hon kunde sitta och rabbla böjningsmönster av nytestamentlig grekiska tolv timmar om dagen.
– Rädslan att misslyckas har alltid funnits, men tjurskallen drev mig rätt mycket.
Det ska lukta lite koskit, annars är det inte hemma.
Sofia Kalateh
2021 kom nästa prövning. Utbildningen krävde ett sista års studier på plats, antingen i Uppsala eller Lund. Samtidigt hade Sofia och maken Mohsen nyligen fått dottern Ellen.
– Jag har en prästkallelse, men också en kallelse som mamma så det finns inte en chans! resonerade Sofia Kalateh.
I januari 2022 kom dock chansen, då ett pilotupplägg minskade studietiden på annan ort. Sofia tog med sig barnen (Emanuel föddes i juni 2022) till Uppsala, slutförde utbildningen och prästvigdes i januari 2023 i Luleå domkyrka.
– Nu är varje dag på jobbet som en fest, med tanke på det blod, svett och tårar det varit från 2015, strålar Sofia Kalateh.
Nu kan hon stötta människor som präst, samtidigt som hon, Mohsen och barnen har både djur och natur alldeles runt knuten i hemmet i Övre Åkulla.
– Det ska lukta lite koskit, annars är det inte hemma, avslutar Sofia Kalateh.
Nu är varje dag på jobbet som en fest, med tanke på det blod, svett och tårar det varit från 2015
Sofia Kalateh
Fakta
Namn: Sofia Kalateh (flicknamn Axelsson).
Ålder: Fyller 33 i maj.
Bor: I en villa från 1940 i Övre Åkulla med Dalkarlsån just vid tomtgränsen.
Yrke: Präst i Bygdeå församling. Prästvigdes i januari 2023.
Favoritpsalm: Beror på sammanhang och energi, men Lina Sandells ”Blott en dag” är fin när man vet lite om hennes bakgrund.
Okänd talang: Jag målar, men tycker även det är roligt med smink, hör och häpna! Det är nog skaparsidan i mig.