Lilla Älsa fick ett kort liv.
Det var trångt i stugan med allt folk och där var unga och gamla och små barn. Margreta hade nyss fött barn och hade babyn med sig. Det var en flicka på fem veckor som hette Älsa och som nu låg och sov i ett baktråg på bänken bredvid Margreta.
Eftersom det var januari och förmodligen ganska kallt, hade Älsa en liten lammskinnsfäll över sig, uppdragen ända till ansiktet. Bredvid Margreta stod deras piga Malin och höll en av de andra kvinnornas barn i famnen.
Så blev det dags att sjunga den första psalmen till denna bönestund och Malin hade ingen psalmbok med sig. Sången började och Malin blev stressad för hon kunde inte texten. På bänken satt en liten flicka som hade en psalmbok och Malin frågade henne om hon kunde få titta med i hennes bok och det fick hon.
Hon sa irriterat till henne och Malin vände sig förskräckt om för att dra bort sin kjol från Älsa
Malin lämnade ifrån sig barnet till Margreta som då måste vända sig lite snett utåt för att få plats med barnet i knä. Malin satte sig med ryggen mot Margreta. Efter bönestunden och den sista psalmen såg sig Margreta om för att kolla sitt barn och då fick hon se att Malins tunga kjol helt täckte baktråget. Hon sa irriterat till henne och Malin vände sig förskräckt om för att dra bort sin kjol från Älsa. Men det var värre. Malin satt på Älsa och nu var hon död.
Det blev förstås ting om saken, den 6 mars 1724. Pigan Malin Augustinsdotter, som ju var den direkt vållande, hördes först och hon bedyrade att hon inte sett att Älsa låg i baktråget. Malin hade ju satt sig med ryggen emot henne och modern eftersom hon behövde läsa i flickans psalmbok. Med sina tjocka kjolar och barnets lammskinnsfäll hade hon inte känt vad hon satt på. Bråttom hade hon ju också haft för att hinna sjunga med.
Soldaten Lars Kruus som hade spikat ihop kistan till Älsa kunde bekräfta vad modern berättade; att babyns kropp hade varit helt blå från axlarna till fötterna.
Soldaten Lars Kruus som hade spikat ihop kistan till Älsa kunde bekräfta vad modern berättade; att babyns kropp hade varit helt blå från axlarna till fötterna.
Tingsrätten hade stor förståelse för Malin Augustindotter och kom fram till att hon visserligen varit direkt vållande till babyn Älsas död, men att hon inte gjort det avsiktligt utan bara varit oaktsam vad hon satte sig på. Hon hade heller inte just då varit ansvarig för att se efter barnet.
Något straff måste hon ändå ha men det blev ändå ganska milt – hon skulle stå kyrkoplikt, det vill säga under en gudstjänst gå fram och erkänna och ångra sitt brott inför församlingen.
Modern Margreta Johansdotter däremot, var rätten inte nådig emot.
Modern Margreta Johansdotter däremot, var rätten inte nådig emot. Hon hade uppträtt vårdslöst som förälder, för det första bara genom att ta med ett så litet barn till ett gästabud med en massa folk där en olycka så lätt kunde ske. Sedan hade hon uppträtt mycket vårdslöst genom att inte se efter sin baby under hela bönestunden, utan först efter sista psalmen vänt sig om.
För detta skulle Margreta också undergå kyrkoplikt liksom Malin. Men inte nog med det – Margreta hade dessutom gått till gästabud innan hon blivit kyrktagen, och alltså fortfarande ansågs oren som alla nyblivna mödrar ansågs vara i sex veckor efter födseln, enligt biblisk lag. För det fick hon böta 40 mark, en hög summa.
Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Västerbottens län (AC) EXIe:3982 (1724-1726)