Utanför den omkomna kvinnans arbetsplats har kollegorna tänt ett ljus. Måndagen efter olyckan liknade ingen annan dag på företaget.
När Norran besöker Åmliden har det knappt gått en vecka sedan den tragiska dödsolyckan.
Någon samlar ihop kartonger och plast för att ta till återvinningen, en annan passar på att ta en skotertur i solskenet.
Ändå går inte livet sin gilla gång. Inte efter det som hände förra lördagen.
– Det blev en chock när jag fick veta. Jag tror att det blir en större chock när man bor i en liten by. I en stad är det sånt man läser om eller ser på nyheterna i tv. Här är folk närmare varandra, alla känner alla, säger Katharina Gortherr.
Det är en insikt hon fått under den korta tiden hon bott här. Katharina berättar att hon ursprungligen kommer från Tyskland, håller på med slädhundar och bara har bott i Åmliden i några månader.
En som bott desto längre i byn är grannen Ingemar ”Ingo” Eriksson. Han kallas fortfarande ibland ”Mr Åmliden”, efter alla sina år inom idrottsföreningen och fotbollen.
Ingo berättar att han var hemma när olyckan inträffade och att han snabbt fick veta att det hänt något allvarligt.
Det var en obehagskänsla
Ingemar ”Ingo” Eriksson
Åmliden
Dels fick han höra rykten om blåljus vid korsningen till Västra Högkulla, dels läste han på nätet att någon blivit påkörd vid Åmliden.
– Jag tänkte ”vem är det?” Det är ju ett antal damer i byn som är ute och går. Det var en obehagskänsla, säger Ingo.
Han berättar att han begav sig mot platsen och att vägen då var avstängd. Där träffade han en man som han känner, och de började resonera om vad som kunde ha hänt.
Olyckan skedde i de västra utkanterna av byn, efter en väg där många brukar promenera.
Fler personer kom till platsen och när Ingo lite senare fick se vem polisen tog omhand anade han vem som blivit påkörd.
– Det är en katastrof. Man kan inte sätta sig in i vad som hänt, säger han.
Vad han också har svårt att förstå är hur olyckan kunde ske. Det var dagsljus, vackert väder och till synes bra väglag – hur kunde det gå så illa?
Grymma tillfälligheter
Den tragiska händelsen väcker även tankar kring hur skört livet är och hur grymt tillfälligheternas spel kan vara. Vem räknar med att bli påkörd av en bil när man är ute på lördagspromenaden, och varför skulle bilen köra av vägen just där och just då?
– Livet är så, man kan inte förutse vad som händer. Man får ta dagen som den kommer och göra det bästa av det, säger Ingo.
Vad både Ingo och Katharina tycker känns bra i allt det mörka är det snabba agerandet från kommunens krisstödgrupp POSOM.
Redan på lördagsaftonen gjorde POSOM-gruppen i ordning en möteplats i gamla skolan, dit folk kunde komma för att prata eller bara reflektera över vad som hänt.
Gruppen aktiverades direkt efter olyckan och öppnade upp en mötesplats i Åmlidens gamla skola. Dit kom folk för att tända ljus, sitta och prata eller bara reflektera över vad som hänt tillsammans med andra.
– Det var många där. Många ville lätta på hjärtat. Men vi pratade inte så mycket. Det behövdes inte, bara att vara där. Det var jättebra, säger Ingo.
Den tragiska olyckan inträffade på eftermiddagen den 11 januari. Bilen hamnade i diket efter påkörningen.
Fakta
Det var på lördagseftermiddagen den 11 januari som SOS fick om en trafikolycka i Åmliden utanför Norsjö.
Enligt tidiga uppgifter ska olyckan ha skett i samband med att en personbil kört av vägen och krockat med en fotgängare.
Ett stort räddningspådrag inleddes. Både föraren och den påkörda personen fördes med ambulans till sjukhus.
På lördagskvällen meddelade polisen att den påkörda personen, en kvinna i 60-årsåldern, avlidit av sina skador.
Polisen ryckte ut till platsen och inledde en förundersökning med rubriceringarna vållande till annans död och vårdslöshet i trafik.
Nu misstänks föraren, en kvinna i 20-årsåldern, för båda brotten.
Kommunens krisstödgrupp gjorde ytterligare en insats i byn på måndagen, då de åkte ut till den omkomna kvinnans arbetsplats Norrdon.
Där har hon i över 20 års tid varit en omtyckt och duktig kollega, varför den första arbetsdagen efter olyckan inte liknade någon annan på företaget.
Norrdons vd Per Eriksson berättar att de tog kontakt med POSOM-gruppen på söndagen för att få stöd och hjälp kring hur de skulle agera.
Det ska inte hända, det är ofattbart
Per Eriksson
Åmlidenbo och vd på Norrdon
Det resulterade i ett utskick till samtliga anställda där de fick veta vad som hänt, och att alla som ville och kunde skulle träffas på företaget klockan sju på måndagsmorgonen.
– POSOM-gruppen kom hit, vi satt här och pratade igenom situationen, var och en fick ventilera sina tankar och känslor. Vi har tänt ett ljus här ute som har stått och lyst och vi har även varit hem till hennes man, berättar Per.
Han beskriver henne som en lättsam, arbetsam, mycket duktig person som inte gjorde så mycket väsen av sig.
– Och sportintresserad. Det blev mycket prat om sport på fikarasterna.
Ledningen på Norrdon tog kontakt med POSOM-gruppen, som även kom till företaget på måndagsmorgonen.
Per beskriver det som hänt som tragiskt på många sätt. Han lider med hennes familj, kan inte förstå att hon är borta men inser samtidigt att det nu finns en stor lucka att fylla på företaget.
– Det kommer vi givetvis att behöva hantera. Men jag tror att det som hänt måste sjunka in hos oss alla först.
Som boende i Åmliden har olyckan påverkat Per på flera sätt.
Jag tror att alla är väldigt påverkade
Per Eriksson
Åmlidenbo och vd för Norrdon
Tidigare har han aldrig någonsin reflekterat över att det skulle vara riskfyllt att vara ute och gå på stora vägen. Men när han i förra veckan skulle gå en liten sväng kom tankarna:
– Då var det nästan olustigt att gå på storvägen. Det har jag aldrig har känt förr. Jag tror att alla är väldigt påverkade.
Det är också först nu som han har reagerat över att det är 90 kilometer i timmen förbi korsningarna där olyckan inträffade. Sedan blir det 70 utanför Norrdon, i utkanten av byn.
Åmliden är en by där alla känner alla. Då blir en sådan här händelse extra smärtsam.
Samtidigt går det mycket tung trafik och många malmbilar genom Åmliden.
– Med den typ av trafik som vi har här borde det vara 70 därborta och 50 genom byn.
Precis som Ingo har han också svårt att ta in hur olyckan kunde ske och vilken maximal otur det var att den fick det här tragiska utfallet.
– Det är så många faktorer som måste kryssas i för att det ska hända. Att vara på helt fel ställe vid helt fel tidpunkt. Det ska inte hända, det är ofattbart, säger Per.
