Klok, en tänkare, den som tog kontakt om någon satt ensam och den som sa ifrån och stod upp för det som var rätt. Så har Maja Larsson beskrivit Hampus.
Maja Larsson kommer ursprungligen från Norsjö men bor sedan många år tillbaka i Holmsund.
Det var också här som hon i februari 2018 tvingades uppleva varje förälders värsta mardröm, när hon på kvällen hittade Hampus livlös i sin säng.
Han hade legat och spelat tv-spel när hans hjärta plötsligt stannade. Hampus fördes till sjukhuset där återupplivningsförsöken pågick hela natten, men förgäves.
Dagen efter – för exakt sex år sedan, på Majas födelsedag den 2 februari – avled Hampus i vad som visade sig vara SUDEP, plötslig oväntad död i epilepsi. Han blev bara 13 år.
När Norran pratar med Maja sex år senare är det bara några dagar kvar till årsdagen. Det är den tiden på året som brukar vara allra jobbigast för henne.
– Det första året var det som att han dog igen. Det kändes väldigt nära. Jag kom ihåg allt som hände, gick igenom varje minut. Så är det inte riktigt nu, men jag tänker på det väldigt mycket, säger Maja och tillägger att tiden innan årsdagen är värst:
– När den väl kommer är det mer som en vanlig dag.
I det mörka djupa hålet
Annars har det varit väldigt mycket upp och ner under de här åren. En del pratar om sorgens olika faser, men så har det inte varit för Maja.
I stället är det olika händelser som påverkar henne och avgör om hon åter faller ner i ”det mörka djupa hålet”, som hon beskriver tillvaron när den är som tyngst.
En sådan sak var när familjen, efter att Maja och hennes dåvarande sambo hade separerat, flyttade ut från huset där Hampus dog.
Lillasyster Amira pussar bilden av sin storebror under ett besök vid Hampus grav sommaren efter hans död.
Men det kan också vara mer vardagliga händelser:
– Det kan räcka med att jag ser en kompis som blivit vuxen jobba. Eller en skolavslutning. Eller att bekanta firar en 14-årsdag som vi inte fick uppleva.
– Det pendlar väldigt mycket hela tiden, säger Maja.
För att bearbeta det som hänt, hedra Hampus minne och hjälpa andra som befinner sig i en liknande situation drev hon tidigare en blogg.
Maja Larsson med Hampus i soffan några år innan hans död.
Nu har hon i stället startat en Instagramsida och en podd på samma tema.
Där berättar hon om sina upplevelser, ger tips och råd och kommunicerar med sina läsare och lyssnare.
– Jag är mest aktiv på Instagram, sedan är det korta podd-avsnitt.
Vad får du för respons?
– Jag får jättemycket respons. Många kan skriva ”tack för allt du gör, nu känner jag mig plötsligt normal igen”. När de får läsa och höra saker som de känner igen sig i kan de slappna av mer.
– Många tackar mig för att jag har skapat en plats där de känner sig trygga. Det känns jättekul.
Behöver inte förklara
Maja tror att det betyder mycket att få möta människor som varit med om samma sak. Då behöver man inte förklara, eller försvara, sin sorg och man får också bekräftat att den kan ta sig väldigt olika uttryck för olika människor.
Dessutom kan det vara skönt att skriva, och inte behöva träffas fysiskt sådana här gånger.
Men hon vänder sig inte bara till de närmast anhöriga utan även till vänner, släktingar och andra som står en bit ifrån.
Hampus håller i lillasyster Amira när hon fyller två år. Det var den sista födelsedagen han var med på.
För dem känns det ofta obekvämt. Hur närmar man sig en människa som drabbats av en ofattbar förlust?
För egen del gör Maja återigen liknelsen med det mörka djupa hålet. När man befinner sig där vill man inte ens titta upp mot ljuset.
Hon menar att felet som många gör är att de försöker locka upp personen därifrån:
– Då måste man försvara sin sorg, varför man sitter där.
Till slut vill den där nere titta upp mot ljuset igen
Maja Larsson
I stället tycker hon att det är bättre att våga klättra ner i hålet. Eller att stå på kanten och visa dem något.
– Man kan skicka små meddelanden. ”Jag såg att blommorna har slagit ut och tänkte på dig” eller ”jag hörde den låten, minns du den?”. Bara visa att man finns där, helt kravlöst. Till slut vill den där nere titta upp mot ljuset igen, säger Maja.
Läs på, ha förståelse, visa tålamod och ta det inte personligt, är några andra råd hon ger till dem som står bredvid.
Den lycka jag kunde känna innan grumlas alltid av att Hampus inte är med. Men jag är ute i solen igen, ute i ljuset.
Maja Larsson
Det gäller inte bara den som drabbats av en djup sorg, utan även andra som har det svårt.
Maja önskar att hela samhället lär sig mer om hur man bemöter en människa som mår dåligt.
– Många har mörka känslor som de döljer och inte klarar av. Det kan få många följder, det kan sluta med suicid. Människor runtomkring måste ta ett ansvar. Det borde inte vara den som mår dåligt som ska anpassa sig för att andra inte ska känna sig obekväma.
Norran har intervjuat Maja en gång tidigare, för ganska exakt fem år sedan.
Jag kan fortfarande inte ta in att jag kommer att leva mitt liv utan min son
Maja Larsson
Då fick hon frågan var hon såg sig själv om fem år. Det resulterade i följande text, där även Majas yngre döttrar och dåvarande sambo är omnämnda:
Om hon försöker se in i framtiden så är Amira och Maryam stora.
Hon ser dem leka med sin pappa. Glada. Men då ser hon också att Hampus inte är där.
– Själv står jag lite i skuggan, som i mörkret. Och jag kan fortfarande inte ta in att jag kommer leva ett helt liv utan mitt barn.
Maja blir tagen när hon får höra orden och citatet läsas upp. ”Jag börjar nästan gråta”, säger hon, och fortsätter:
– Jag kan fortfarande inte ta in att jag kommer att leva mitt liv utan min son. Att tänka på framtiden utan honom, och hur länge det är, det är fortfarande väldigt jobbigt.
Så här såg det ut när Hampus klippte av sitt långa hår till förmån för Änglahår, som förmedlade donerat hår till behövande barn.
Hon konstaterar att saknad kan se olika ut beroende på vad man har gått igenom. Samtidigt finns det saker som förenar.
Maja berättar att hennes döttrar bor hos sin pappa varannan vecka efter separationen.
– De saknar jag starkare och starkare för varje dag som går tills de kommer tillbaka. Någonstans blir det likadant med ett barn som har dött. Den saknaden blir på något vis också starkare ju längre tid som går.
Målet med podden som Maja Larsson driver är att alla människor ska kunna prata om mörker, och att det ska bli normaliserat att både känna sorg och att stå bredvid den som sörjer.
Däremot står hon inte i skuggan och ser på när barnen leker. Hon lever sitt liv, utvecklas och frodas.
Dessutom har hon kontot, som på sätt och vis är en ständig koppling till Hampus.
– Jag lever mitt liv och kan vara glad och lycklig, även om det finns det här grumliga som gör att jag kanske inte kommer upp i den lycka som jag kunde känna innan. För det grumlas alltid av att Hampus inte är med.
– Men jag är ute i solen igen, ute i ljuset.
Hjälp och stöd
Maja Larsson startade Instagramkontot sorgochsaknapodden 2022. Kontot har idag drygt 3 500 följare. Hon håller även föreläsningar i ämnet.
Föreningen Vi som förlorat barn, VSFB, har funnits sedan 1993 och har byggts upp av föräldrar som förlorat ett eller flera barn.
Föreningen är i första hand tänkt som ett stöd för föräldrar i sorg, men strävar även efter att kunna finnas till för syskon och andra anhöriga.
