Så här såg det ut på ön efter stormen Hans framfart den 8 augusti. Kraftiga fallvindar skapade breda stråk där alla träd bröts till marken eller knäcktes, medan skogen i närliggande områden kunde klara sig helt.
Erik Grubbström bor i Bjurträsk och äger skog i Mensträsk. Båda byarna ligger längs det stråk där ovädret orsakade mest skada när stormen Hans drog in över norra Sverige i augusti i fjol.
Det var en dag som Erik sent kommer att glömma.
– Vi var hemma och kollade på stormen som alla andra. Det blev helt vitt, man såg ingenting och plötsligt låg alla träd på backen, berättar han.
Ovädret varade bara i några minuter. Sedan försvann det, lika snabbt som det hade kommit.
– När det hade lugnat ned sig sa jag till min sambo att det nog är bäst att jag far och ser till ägorna i Mensträsk.
Det var på vägen dit som han insåg vidden av vad som hade hänt. Allra först när han kom till Fromheden, och då vände han om för att hämta sin drönare.
Jag hade aldrig sett något liknande
Erik Grubbström
Skogsägare
– Sedan såg jag förödelsen när jag passerade Malån. Där var det riktigt illa, jag hade aldrig sett något liknande, berättar Erik.
I Mensträsk såg det däremot inte så illa ut när han först tittade ut mot ön från vägen. Träden närmast stranden mot byn hade klarat sig rätt bra.
Men när han körde en bit till, kom fram till Bäckerudden och såg baksidan av ön blev bilden en annan:
– Då såg jag hur otroligt illa det var. Jag såg direkt att nu står vi inför ett extremt jobbigt och långdraget projekt.
Det blev ännu tydligare när han skickade upp drönaren för att få en översiktsbild av läget. På den omkring 40 hektar stora ön hade nästan all skog blåst ut. Bara mindre remsor här och där hade klarat sig.
I det läget ställdes Erik inför två alternativ – att ta vara på virket direkt eller vänta till vintern?
Efter att ha gjort en snabb överslagsberäkning och övervägt saken bestämde han sig för det senare.
– En pråm är bara att glömma. Det blir hundratals vändor, även om jag får tag på den största pråm som man fysiskt kan ta hit. Alternativen var inte många. Det fick bli en isväg.
Erik Grubbström, skogsägare i Mensträsk, och Nils Berglund, virkesköpare på SCA i Norsjö, konstaterar att arbetet har flutit på bra med både isvägen och avverkningen. Det gynnsamma vädret i vinter har varit en viktig faktor.
I samma veva kom också Nils Berglund, virkesköpare på SCA i Norsjö, in i bilden. Erik behövde anlita någon med god erfarenhet av att avverka vindfällen som så småningom skulle täckas av snö och då föll valet på bolaget och entreprenören Mano Skog.
Samtidigt var han redan från början inställd på att bygga isvägen själv. Det handlade om att hålla nere kostnaderna – om alltför mycket arbete lejs bort blir ett sådant här projekt snabbt en förlustaffär.
Erik berättar att det första han gjorde var att titta på gamla satellitbilder tagna på vårkanten.
Viktigt hitta bästa stället
– Var har isen rivit sist? Det får till exempel inte vara några strömmar därunder. Den här sträckan såg bra ut, det går ganska bra att komma iland på bägge sidorna och det är inte så himla långt, fem-sexhundra meter ungefär.
Själva vägbygget började med en förhoppning och en noggrann koll på vädret: måtte det frysa ordentligt innan det snöar första gången.
– Så fort isen är tillräckligt tjock för att bära en lätt fyrhjuling och den första snön kommer måste man ut och ploga, säger Erik.
Vägen spolas med kraftfulla uppvattningspumpar, som stoppas ned i borrhål i isen. Sedan tar det en till två dagar för isen att frysa helt, beroende på hur kallt det är.
Eftersom en isväg för tunga transporter måste vara 80 meter bred blir det åtskilliga svängar från sida till sida. När det är klart, och plogkanterna har bildat en naturlig vall längs vägen, är det dags att täcka isen med vatten.
Det sker med hjälp av speciella pumpar och går till så att man borrar massor av hål i isen, stoppar ned pumparna i hålen och sedan låter dem sprida ut vattnet.
När det är klart gäller det att trycka igen hålet så fort som möjligt så att inte vattnet rinner tillbaka. Sedan är det bara att vänta på att vattnet ska frysa till is.
Nils Berglund, SCA, i samspråk med skogsägaren Erik Grubbström. De är glada över att arbetet har gått så snabbt. ”Efter påsk vill man inte gärna köra så länge”, säger Nils.
Erik berättar att det tar mellan tio och tolv timmar att ploga vägen och ungefär lika lång tid att vattna. Därefter tar det en till två dagar innan isen är helt genomfrusen.
Då är det bara att vattna igen. Om det inte har snöat, vill säga, då måste plogen fram först.
Sedan upprepas proceduren om och om och om igen.
Stormen Hans
Stormen Hans var ett extremväder som påverkade områden i Sverige, Norge, Danmark, Finland och delar av de baltiska länderna. Ovädret orsakade jordskred, översvämningar, skador på infrastruktur och egendom, och dödsfall. Hans härjade i Sverige mellan den 6 och den 11 augusti 2023.
Den 8 augusti drog ovädret in över norra Västerbotten och slog då hårdast mot en sju mil lång sträcka från Bjurträsk i sydost till Adak i nordväst. Här skapade kraftiga fallvindar breda stråk där träden antingen bröts till marken eller knäcktes på mitten.
Enligt Skogsstyrelsen drabbades ett område som var omkring 75 000 hektar stort, där mellan 500 000 och en miljon kubikmeter skog blåste ned.
Arbetet har också skett under stark tidspress. Om bygget inte blir klart förrän i mars–april kanske inte vägen håller hela vintern, och då riskerar stora mängder virke att bli kvar på ön.
– Man kan inte vila en minut, utan när snön slutat falla är det bara att få bort snön. Och i samma sekund som snön plogats bort är det bara upp med vattnet, säger Erik.
Mitt på isvägen är isen som allra tjockast, 140 centimeter, och dessutom extremt kompakt. Det ska jämföras med omkring 50 centimeter på andra ställen på sjön.
Samtidigt är det ett arbete som har omgärdats av strikta säkerhetsregler och noggranna kontroller.
När vägen i januari började vara tillräckligt tjock, omkring 80–90 centimeter, kom ett testföretag med radarutrustning för att skanna av vägen och kolla så att det inte fanns luft, vatten som inte frusit eller stora sprickor där.
Det gjorde det inte, isen var homogen rakt igenom och då blev också vägen godkänd för att släppa fram den första skogsmaskinen. Därmed kunde också avverkningen börja, vilket var ett stort ögonblick för Erik.
När skördaren gick över så var det på något vis den stora grejen
Erik Grubbström
Skogsägare
Visserligen behövde isvägen byggas på med ytterligare några decimeter för att de ännu tyngre timmerbilarna skulle få köra där. Men att få ut skogsmaskinerna innan snön kunde bli för djup har varit den mest tidskritiska delen av arbetet.
– När skördaren gick över så var det på något vis den stora grejen. Det var extremt viktigt, säger Erik.
När Norran kommer på besök har det hunnit bli slutet av februari. Avverkningen har nyligen avslutats, isen är 130–140 centimeter tjock och timmerbilarna kör för fullt över isvägen.
En timmerbil ger sig ut på isvägen på Mensträsket. Det fullastade ekipaget väger 74 ton och får av säkerhetsskäl bara köra åtta kilometer i timmen över sjön.
Eller för fullt och för fullt – de 74 ton tunga ekipagen får bara köra åtta kilometer i timmen.
Också det är en säkerhetsåtgärd. När timmerbilarna kör längs vägen tyngs isen ned så mycket att det skapas en våg under den.
Om de kör för fort driver de vattenmassorna framför sig och då har vattnet ingenstans att ta vägen när det närmar sig land. Det kan få till följd att isvägen krossas.
Vi har haft otroligt tur med snön
Nils Berglund
Virkesköpare på SCA i Norsjö
– Säkerheten har varit högst upp på dagordningen från dag ett, säger Nils Berglund, och tillägger att det också var en sådan fråga som orsakade den enda egentliga pausen i projektet:
– Vi hade ett kort stopp efter att en grävmaskin gått genom isen utanför Örnsköldsvik. Det blev en tankeställare som gjorde att vi fick gå igenom alla projekt som vi hade igång, både myrvägar och isvägar.
Annars har arbetet flutit på bra, såväl med isvägen som med avverkningen.
Det är betydligt svårare att avverka träd som ligger på marken.
Om snötäcket dessutom hade varit några decimeter tjockare skulle det ha varit ännu mycket besvärligare.
Till saken hör att Erik har byggt en isväg förr, efter en gallring för flera år sedan. Men det var en mindre variant som bara skulle klara lättare last och inget som går att jämföra med det här projektet.
Han säger också att det har varit lyckosamt för honom att det finns en annan avverkning i området, där SCA har anlitat företaget BDX från Piteå för att bygga en lite mindre isväg.
– De har fungerat lite som ett tekniskt stöd för mig. Jag har jobbat efter deras isvägsmanual och även kunnat bolla olika scenarier med dem som är mer erfarna, säger Erik.
”Min uppgift idag är att hålla tillfartsvägarna fria från snö men också att rondera vägen regelbundet och kolla så att inga sprickor uppstår”, berättar Erik Grubbström, när timmerbilarna rullar.
En annan fördel är att han har ett yrke där han har kunnat arbeta med isvägen och fortfarande driva sitt företag. Om han hade varit tvungen att leja för arbetet hade bygget både tagit längre tid och blivit betydligt dyrare.
Tillsammans med Eriks ihärdighet har det bidragit till att isvägen stod klar så fort som det överhuvudtaget var möjligt.
Men det finns ytterligare en faktor som har spelat såväl vägbyggare som skogsarbetare i händerna i vinter – vädret:
– Vi har haft otroligt tur med snön, det lilla snödjup vi har haft. Det har varit en gynnsam vinter med kyla och lite snö. Om vi hade hamnat i det motsatta hade det blivit mycket dyrare och mycket jobbigare, säger Nils.
Arbetet med att ta hand om vindfällen efter stormen Hans har pågått på många håll runt Norsjö och Malå sedan i höstas. Det blir extra besvärligt när det sker på en ö.
För Erik känns det ännu mer avgörande.
– Om det hade varit blida och jättemycket djupsnö hade jag aldrig kunna bygga den här vägen. Det finns inte en chans, säger han.
Det här är inte första gången som träden på ön har blåst ut. Samma sak hände på 1960-talet och nu använder sig Erik av erfarenheterna från den tiden när skogen ska växa upp igen.
Totalt har omkring 3 000 kubikmeter virke avverkats på ön. Arbetet har utförts av Mano Skog, som är entreprenör åt SCA i Norsjö/Malå och både gallrar och slutavverkar.
Hur många timmar som Erik Grubbström har lagt ned på isvägen vet han knappt själv. Men han uppskattar att det rör sig om en och en halv heltidstjänst sedan månadsskiftet september–oktober.
Erik Grubbström övervägde även andra alternativ att ta rätt på virket. Men ganska snart framstod en isväg som den enda realistiska lösningen.
Innan Erik Grubbström bestämde sig för var isvägen skulle byggas studerade han gamla satellitbilder för att se var isen legat kvar längst.
Då visade det sig att marken var så full av sten att det inte gick att markbereda och plantera. Därför användes en annan metod som nu får komma till heders igen.
– På de ställena där bara något enstaka träd står kvar så har de lämnats, även om de ser hemska och fula ut. Och där det har avverkats lite mer har det lämnats fröträd för självföryngring. Det tog sig väldigt snabbt när de gjorde så för 60 år sedan, så det blir den metoden nu också, säger Erik.
