Det är samling vid kojan där bilvägen slutar, i det vidsträckta skogslandet norr om Rentjärn, Malå.
Det lilla arbetslaget har precis haft fikarast och gör sig redo för nästa pass ute på hygget.
Efter några hundra meters vandring är de framme vid fyrhjulingen och släpvagnen med plantor. Sedan dröjer det inte länge förrän de har spänt på sig korgarna, greppat planteringsrören och börjat arbetet längs de markberedda ränderna.
Där går de metodiskt och målmedvetet, med blicken vänd framåt – allt för att hålla rätt avstånd mellan nedslagen och snabbt avgöra vad som är det bästa stället för nästa planta.
– Det gäller att tänka ut var man ska sätta dom och alltid ha plant i röret. Sedan är det bara att köra på, säger Isak Altered, 17 år, från Gårdskläppen.
Vissa dagar känns det rent av lite vilsamt för hjärnan
Zeb Strömberg
Malå
Zeb Strömberg, 19 år, från Malå, är inne på samma linje. Visst får man ligga i, men när man väl kommer in i jobbet är det bara att stå på.
– I början kändes det ganska tungt. Men nu är man van. Vissa dagar känns det rent av lite vilsamt för hjärnan, säger han.
Tillsammans med Tyra Renling, Malå, Signe Lind, Skellefteå, och Frans Persson, Västra Högkulla, bildar de under fyra veckor i sommar Sveaskogs plantlag i gränstrakterna mellan Malå och Norsjö.
De berättar att arbetsdagarna sträcker sig mellan klockan 7 och 15 och att var och en i regel sätter någonstans runt 1 500 till 2 000 plantor per dag.
Mycket hänger på hur marken ser ut. Där det är lättplanterat kommer de upp i över 2 000 plantor, men i stenig terräng är det betydligt tuffare.
– Det första hygget var en mardröm. Stenigt och uppförsbacke, säger Zeb.
Samtidigt får de unga skogsarbetarna lön för mödan.
I grunden har de en timlön som varierar några kronor utifrån hur gamla de är. Sedan har de även en ackordslön, som betalas ut om de sätter över ett visst antal plantor.
– Om man får ackordet är det bra betalt, säger Zeb.
– Jag tycker att timlönen är bra också, inflikar Isak.
Att jobba i skogen innebär också att man är utsatt för såväl vädrets skiftningar som mygg, knott och andra insekter. Och visst har arbetslaget fått vara med om några pass med pressande hetta och den första dagens myggexplosion.
Men för det mesta har vädret varit bra, och efter en tid ute i skogen är inte heller myggen särskilt störande längre.
– Man har vant sig, konstaterar Signe.
Biten av en huggorm
Deras mest dramatiska möte med naturen var när Frans blev biten av en huggorm. Ändå märkte han inget när det hände.
I stället upptäcktes ormbettet dagen därpå, när han besökte sjukan för att få behandling mot en förmodad blodpropp.
Frans och Isak är kompisar från de västra delarna av Norsjö kommun, och det är också deras iver att jobba i skogen som har gjort att arbetslaget har kommit att sträcka sig över två kommuner.
Från början var tanken att alla i laget skulle utgå från Malå. Men när Isak erbjöd sig att köra epa-traktor till jobbet och dessutom plocka upp Frans på vägen öppnade sig plötsligt nya möjligheter.
Det är inte så jobbigt ändå. Det blir tidiga morgnar, annars går det bra
Isak Altered
Isak berättar att han har en restid på nästan två timmar enkel väg för att komma till jobbet:
– Det är inte så jobbigt ändå. Det blir tidiga morgnar, annars går det bra.
Det är ett engagemang som glädjer såväl plantbasen Domenik Kuckuk, som skogsskötselledaren Patrik Svensson.
Förmodligen känns det extra bra, då det här är första gången på många år som Sveaskog har ett eget planteringslag med ungdomar från trakten i Malå/Norsjö.
Fakta
I Norsjö/Malå finns ett av Sveaskogs tre egna planteringslag. De andra två finns i Åsele/Dorotea samt i Piteå/Älvsbyn.
Totalt planterar Sveaskog 12,5 miljoner plantor i Västerbotten i sommar.
Källa: Sveaskog.
I stället har bolaget, liksom de allra flesta bolag och skogsägare runt om i Sverige, förlitat sig på entreprenörer, ofta med utländsk arbetskraft.
Bakom den utvecklingen finns flera förklaringar: svårigheter att få tag på unga som vill jobba i skogen, att det blir billigare att anlita utländsk arbetskraft och att säsongen numera är så lång och intensiv att det inte räcker med ferielediga ungdomar.
Samtidigt har det lett till att ett av de mest klassiska sommarjobben i skogslänen i princip har försvunnit.
Då är frågan: är det här bara något tillfälligt eller kan det vara början på en trend?
– Vi hoppas att det är en trend. Vårt mål är att behålla de lag vi har och kanske starta upp på fler orter. Industrisatsningen som sker här uppe är en personalfråga och om vi kan ta en liten del ungdomar så kan vi bidra med något, säger Patrik och tillägger:
– Det är ett bra sommarjobb. Efter fyra intensiva veckor är det fortfarande mycket kvar av sommarlovet.
Kollar hur det har gått
För hans del återstår också mycket arbete även efter det att planteringslaget har åkt härifrån.
Först ska han göra en slutrapport över hur många plantor som hamnat i jorden. Sedan återvänder han efter ett år för att ta reda på hur många som har överlevt.
Därefter sker nästa uppföljning efter sju år.
Vad krävs då för att de nysatta plantorna ska få en bra start på hygget? Ja, förutom att planteringslaget har gjort sitt jobb ordentligt hänger förstås mycket på vädret.
I fjol var försommaren torr och då var det en hel del som torkade ut, berättar Patrik.
I år ser det mer lovande ut:
– Försommaren har varit ganska gynnsam. Lite värme, lite sol, lite regn. Normal svensk sommar, som det ska vara.