Karl-Ronny Gustavsson fick besök av polisen när de genomförde dörrknackning i området.
Det är en grådisig förmiddag i februari och över torget i Malå kämpar solen för att bryta fram. Affärerna har öppnat och snart har dagens lunchgäster fyllt varenda parkeringsplats utanför Byblos restaurang.
Här finns ingenting som påminner om det hemska som hände natten mellan den 12 och 13 februari i fjol, när en 30-årig man miste livet efter att flera maskerade personer beväpnade med knivar tagit sig in i hans bostad.
Mannen utsattes för ett omfattande knivvåld och senare dömdes tre personer för mord och en fjärde för grovt skyddande av brottsling, alla tillhörande samma familjekonstellation.
I Göteborg är det ganska vanligt att sånt här händer. Men inte här. Det är hemskt
Karl-Ronny Gustavsson
Malåbo
Polisen knackade på
En som tidigt fick höra vad som hänt är Karl-Ronny Gustavsson, 71. Han bor inte långt ifrån huset där det hände och fick vetskap om saken när polisen knackade på och undrade om han hade sett eller hört någonting.
– Men det hade jag inte, säger Karl-Ronny.
Han växte upp i samhället Adakgruvan, bodde sedan 40 år i Göteborg och flyttade tillbaka till Malå när han blev pensionär.
– I Göteborg är det ganska vanligt att sånt här händer. Men inte här. Det är hemskt.
Har det gjort att du känner dig otrygg?
– Inte från min sida. Det var en enskild händelse och inget jag tänker på idag.
Karl-Ronny Gustavsson, Malå, undrar hur det kunde hända här.
Bruna Lundgren, 30, fick först veta vad som hänt via appen Jodel. Då trodde hon inte att det var sant.
– Jag tänkte ”aldrig i livet, det händer inte här”. Jag trodde att det var rykten, Jodel i Malå är ju som det är, säger hon.
Vad tänkte du när du förstod att det var sant?
– Tragiskt. Jag tycker synd om familjen, det är tråkigt åt alla håll. Det rev upp allas jävla liv.
Oroligt första tiden
Josefin Lundmark, 45, tycker också att det är tragiskt att en sådan här sak ska behöva hända i Malå. Däremot känner varken hon eller Bruna av någon otrygghet idag.
Det är en bild som delas av Peder Andersson, områdespolis i Malå.
– Jag upplever inte att folk är oroliga idag, säger han.
Fakta: Mordet och domarna
Våldsdådet inträffade natten mellan den 12 och den 13 februari i fjol.
Efter en fyra månader lång förundersökning väcktes åtalet i juni. Sedan hölls den sex dagar långa rättegången i Skellefteå.
Den 14 juli meddelades domen där mor och son samt en tonårspojke dömdes för mordet. Påföljderna blev livstids fängelse för William Ahlqvist, 16 års fängelse för hans mamma Marlene Ahlqvist respektive 3,5 års sluten ungdomsvård för tonårspojken (han fick straffet kortat ett halvår eftersom han lämnade uppgifter kring händelseförloppet i bostaden vilket förde polisutredningen vidare).
Den 50-årige mannen dömdes till fängelse för grovt skyddande av brottsling (eldade upp bevisning i en grillplats).
En oenig hovrätt fastställde de fällande domarna 27 september, där straffet för 50-åringen höjdes till två års fängelse.
Norran berättade den 14 november att William och Marlene Ahlqvist samt den 50-årige mannen fick nej av Högsta domstolen om en ny rättslig prövning. Därmed fastställdes hovrättens domar.
Men så var det inte den allra första tiden.
Peder Andersson berättar att han har jobbat i yttre tjänst i många år, men att han bara hunnit arbeta två dagar på sitt nuvarande jobb när mordet inträffade.
Han var inte ut på platsen under mordnatten, men blev snabbt delaktig när polisen mobiliserade i Malå.
Ovissheten är det värsta hos människor.
Peder Andersson
Polis
Även om det var avdelningen för grova brott som ledde utredningen blev det också mycket att göra för Peder och hans kollegor inom den lokala polisen.
Dels hjälpte de till med vissa förhör, beslag och andra åtgärder, dels var de ute för att ta emot tips, skapa kontakt och inte minst ingjuta trygghet hos Malåborna.
”Behöver jag vara rädd?” och ”hur ska jag tänka?” var några av frågorna de mötte. Men stämningarna ändrades snabbt.
Det var natten mellan den 12 och 13 februari som en man i 30-årsåldern knivmördades i sin bostad i Malå. Samtidigt startade en febril insats från polisen.
– Efter gripandet upplevde jag en ganska stor skillnad. Det hade direkt en lugnande effekt. Ovissheten är det värsta hos människor, säger Peder.
Malåborna slöt samman
En sak som etsat sig fast hos honom är Malåbornas vilja att hjälpa till. Det var inte bara polisen som sökte upp dem, det fungerade även år andra hållet.
– Folk kom, ville bidra och frågade ”behöver ni några uppgifter?”. De sökte upp oss, det var helt fantastiskt. Viljan att bidra upplevde jag som något väldigt bra, säger Peder.
Peder Andersson hade bara hunnit jobba två dagar som områdespolis i Malå när dådet skedde
En annan sak som han minns med värme är hur människor gick samman och pratade med varandra:
– Här är man inte anonym. Man träffas och ser varandra. Det är en del i att förstå det som inte går att förstå.
Precis som polisstationen hade även kyrkan i Malå extraöppet dagarna efter mordet. Hit kom folk för att tända ett ljus, samtala eller bara ha en stund för eftertanke och reflektion.
– Där och då fanns ett behov att förstå, att hitta ett sammanhang och en gemenskap, säger kyrkoherde Fredrik Juul och tillägger:
– Som kyrka är det viktigt att vad som än händer finnas tillgänglig och dela livet med människor så att de inte behöver möta det i ensamhet.
Kyrkan i Malå bestämde sig snabbt för att ha extraöppet när det stod klart vad som hänt. ”Där och då fanns ett behov att förstå”, säger Fredrik Juul, kyrkoherde i Malå.
Han upplever att det fanns mycket frågor och oro till en början, och att det som hände även har följt med Malåborna under året som gått.
– Det är en händelse som har satt spår, säger Fredrik
Hur reagerade du själv när du fick höra vad som hänt?
– Som de allra flesta, med frågor och oro. Även om man har erfarenhet av att arbeta i sammanhang av sorg så minskar det inte det egna behovet av att känna och reflektera. Om man inte tillåter sig det tror jag att man är en sämre präst och människovårdare.
Nästa del
De avgörande detaljerna som ledde polisen till mördarna.
