Plötsligt var ett gräl i full gång.
Följande berättelse är hämtad relativt ordagrant ur tingshandlingar från år 1748-1749.
Till tinget med Lövånger och Burträsk tingslag i september 1748, hade länsman Peter Black låtit instämma soldaten Daniel Råbock och hans kompis Jacob Östensson, 23 från Vebomark, Lövånger, för vandalism och slagsmål.
Det hela började strax före jul året innan, då bonden Anders Andersson, 55, i Vebomark höll bröllop för sin dotter Margareta och soldaten Johan Trappman. Råbock och Östensson – som bodde i närmsta granngården – kom dit för att festa och var rätt påstrukna redan. Efter ett tag blev Jacob Östensson hungrig och begärde att få mat av en dotter i huset, men hon sa nej.
Då blev Östensson arg och skrek: ”Fan ta mig innan jag far hädan om jag inte ska slå ut både bord och bänkar och all fenster som i väggen är!”. Så tog han med sig Råbock och gick därifrån. En stund senare kom en annan granne in. Han berättade att ett sexrutors fönster i Anders Anderssons bagarstuga var krossat. Alla misstänkte Råbock och Östensson, men man hade trots allt inga bevis.
Ett halvår senare, den 17:e juni, klockan åtta på kvällen skulle Råbock och Östensson gå hem till Anders Andersson och hälsa på hans måg Trappman, som Råbock hade något otalt med. Råbock kom in, slog näven i bordet och ropade: ”Fan tag mig om jag inte ska piska Trappman!” Trappman låg och vilade i en kammare, men Råbock gick in och drog upp honom ur sängen och knuffade honom några gånger runt golvet, men det blev inte mer bråk just då.
Trappman låg och vilade i en kammare, men Råbock gick in och drog upp honom ur sängen och knuffade honom några gånger runt golvet, men det blev inte mer bråk just då.
Råbock och Östensson gick därifrån, kvällen gick och solen gick ner. Då dök Råbock och Östensson upp och ville hälsa på igen. Stämningen var ganska god trots det tidigare uppträdet, och Anders Andersson sa åt dottern att koka fisk och så bjöd han gästerna att äta och sa: ”Vi är väl inte ovänner fast ni slog sönder fönstret för mig i julas.” Till det svarade de inget.
När fisken var uppäten ville Andersson gå och lägga sig och bad gästerna gå sin väg. Men så blev det inte för plötsligt var ett gräl i full gång. Vem som startade det gick inte att klargöra vid tinget eftersom ord stod mot ord, men det handlade om bråket vid bröllopet som tydligen ingen av dem kommit över.
Råbock och Andersson började knuffas och dra varann i håret tills Råbock hittade en flintasten i fönstret som han tog och slog Andersson i huvudet med. Andersson svimmade och ramlade blodig omkull. Råbock gav sig ändå inte utan slängde sig ner och drog Anders i håret. Nu kom Trappman rusande och grep tag i Råbocks halskrage för att dra upp honom och så började de två brottas med varandra.
Trappman ramlade baklänges på golvet.
Östensson, som hittills bara tittat på, kom till Råbocks hjälp och drog i Trappman så han ramlade baklänges på golvet. Men innan Råbock hann anfalla igen, sprang Trappman upp och ut. Han hämtade en granne, Jon Persson, för att bevittna slagsmålet och när de kom tillbaka in, stod Råbock redo med en käpp i handen som han slog Trappman med.
Men eftersom Jon Persson var med lade Råbock ner bråket och de båda kompisarna gick därifrån. Anders Andersson som kvicknat till, låste dörren och alla gick och lade sig. Grannen Jon Persson beslöt sig för att sova över så han lade sig i sängen bredvid Trappman (ja, man sov lite vart som helst på den här tiden).
En stund senare började det bulta på dörren. Det var Råbock och Östensson som kommit tillbaka. Nu sparkade de på dörren och skrek att den snart skulle gå sönder, så Anders Anderssons hustru vågade inte annat än att låsa upp.
En stund senare började det bulta på dörren. Det var Råbock och Östensson som kommit tillbaka. Nu sparkade de på dörren och skrek att den snart skulle gå sönder, så Anders Anderssons hustru vågade inte annat än att låsa upp. När de kom in började Östensson först att på ett skrytsamt sätt säga att han just slagit sönder två fönster ”som en riktig karl” men så fick de syn på Jon Persson i Trappmans säng och då gick luften ur dem.
Anders Andersson bjöd Råbock och Östensson på dricka och kokt fisk.
Troligen vågade de inte ställa till med mer bråk inför ett vittne. Så gick de därifrån, ”hwarmed owäsendet slutades” som det står i tingsprotokollet. Men två fönster hittades dagen därpå krossade.
Vid rannsakningen i september dömdes Daniel Råbock till dryga böter för slagsmål, men hade inga pengar att betala med så han fick i stället spöstraff. Jacob Östensson hade inte varit aktiv i slagsmålen och kunde trots skrytet och alla indicier inte överbevisas om att ha slagit sönder fönstren, så han gick helt fri. Trappman och Anders Andersson fick lindriga böter för att ha brottats med Råbock.
Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Västerbottens län (AC) EXIe:3997 (1748-1749).