Som odlande familj blir det en hel del gröna alternativ på julbordet. Här står pajer och sallader redo för Anne, Signar, Sigrid, Sven och Anders Sandlund. Signar vill helst börja med ”tåå-taa”.
Det står fortfarande december i kalendern och Norrans sista besök i juletid gör att artikelserien Odlarens årshjul nu har snurrat varvet runt. Ett dussin olika infallsvinklar på odlande i norr har under året betats av hos familjen Sandlund.
– Året har gått väldigt snabbt. Ett roligt år och ett år där vi testat hur vi ska sälja saker, säger Anne Sandlund och nämner att snittblommorna gått över förväntan.
Mer satsning på blommor, återgång till grönsaksprenumerationer och utökad kursverksamhet är några beslut som vuxit fram under året.
– Det blir en gemenskap och en glädje när de kommer i grupp och får göra saker tillsammans, konstaterar Anne, medan hon rör om i en skål.
Det är dan före dopparedan och den här gången ska vi ta reda på hur julbordet påverkas i en odlande familj.
– Vi gör alltid barnens favoritsallad. Den gör vi annars också, men även på julen ska den vara med, säger Anne och räknar upp ingredienserna: riven morot och vitkål, samt dressing med crème fraiche, majonnäs, salt, peppar och russin.
En annan specialitet, inte alls dum till julskinkan, är brunkål. Då steks först vitkål tills den blir mjuk och kokas sedan i två-tre timmar med sirap, grönsaksbuljong, skinkspad och ett lagerblad, plus smaksätts med salt, peppar och en skvätt ättiksyra.
En annan ögonbrynshöjare på julbordet är svartroten, ibland kallad ”fattigmanssparris”.
– Det är bra att skala svartrötter under rinnande vatten, för de avger något ämne som inte är bra för händerna, förklarar Anne och lägger rötterna i kokande vatten.
Men när svartroten sedan är kokt, lätt saltad och det stryks lite smör på den, då blir den ett sött och milt tilltugg som nästan smälter i munnen.
Vid påsk använder Sandlunds grönsaker som finns kvar från året innan. På midsommar finns ibland en del tidiga primörer från den påbörjade odlingssäsongen. Men det är på julen som utbudet och variationen är störst.
– Jag försöker lägga till mer grönt än de övriga i familjen vill ha, säger Anne Sandlund med ett skratt och tillägger:
– Jag kan uppleva att julbordet annars blir lite ”tungt” med alla köttbullar och så där.
Snart står ”provversionen” av julbordet uppdukat i förstugan.
Signar Sandlund konstaterar att rödkålssalladen har precis rätt syra.
– Jag vill bara ha tåå-taa! deklarerar tvåårige Signar och syftar på den mjuka kakan av höstsquash, men får snart rätta sig i ledet och även testa olika sallader och pajer.
Det är bland annat rödbetssallad med äpple, sallad med rödkål och äppelmos och grönkålspaj med Västerbottensost.
En mättande och smakrik lunch, avrundad med höstsquashkakan, ger energi inför julafton.
– Vi försöker använda det vi har och så köper man till vid behov, så är det hela året, summerar Anne Sandlund.
Anne Sandlund ordnar toppingen till kakan av vintersquash.
Norrans 2024-resa i norrländskt odlande har nått slutet. För Anne Sandlund fortsätter den 2025. Hon ska en gång i månaden lyfta odling i norr i tidningen Land.
– Det känns spännande, utmanande och roligt! Just att få visa för ännu fler att det går att odla i Norrland under stora delar av året.
Tre saker du hoppas läsarna tagit med sig från serien?
– Att det är smart att göra en odlingsplan och ett så-schema, så man kan sprida ut skörden över året. Att växthuset är en bra resurs för att så tidigt, få tidig skörd och för att förlänga säsongen på hösten. Och att odla är det roligaste som finns – inte minst när man får dela det med andra, avslutar Anne Sandlund.