”Allt från färger till material är valda långsiktigt och vi ville ha ett kök som håller i minst 100 år”, säger Ulrika.
2017 läggs korridoren för Norrbottniabanan ut på på Facebook. Tommy Höök är bortrest men Ulrika ser bilden av en slump och inser snabbt ett livsomvälvande faktum: deras hus ligger mitt i.
– Vi var uppmärksamma på planerna kring E4-dragningen som diskuterades redan när vi flyttade in 1999. Norrbottniabanan hade vi inte en tanke på. Vi hade precis byggt uterum och fixat bergvärme, berättar Tommy.
– Livet sattes lite på paus. Var det lönt att fixa saker hemma? Vi är både trädgårds- och inredningsintresserade. Vi brukar säga att det blev sju år av ovisshet från den dagen bilden publicerades tills vi flyttade in här, säger Ulrika.
Här som i; det långa huset i viken.
Vem som helst ska sedan kunna bo här efter oss, men först ska vi njuta av hur det blev. Av att kunna sitta i köket och se en svan på sjön åt ena hållet och ett rådjur på lägdan åt det andra
Ulrika Höök
Efter lite tydligare besked började paret kolla hus på Hemnet. Fokus blev på byar utanför stan, potentiellt ett ödehus.
– Vi har varit på många byaloppisar och vet ju att det finns så många fina byar i kommunen. Vi var heller inte färdiga med villalivet utan ville snarare utöka, säger Ulrika.
– Vi hade egentligen bara två krav; Ulrika ville ha gångavstånd till att kunna bada och jag ville kunna köra iväg med skoter direkt från gården, berättar Tommy.
Hemmet är fyllt av återbruk. Knopplisten hittade de på en lokal loppis och träskorna är ett av många fynd från timmerhuset som fanns på tomten.
De hittar inget hus. Men de hittar en tomt, en timmerstuga utan el och avlopp och utsikt över både sjö, skog och lägda.
– Det var bara ”wow”. Sedan berättade grannen om en badplats ett stenkast bort och om skoterleden precis bakom huset, säger Tommy.
– Det lilla torpet innebar dessutom att vi kunde vara här och känna in läget. Både leva lite stugliv och planera på plats inför bygget. Det var perfekt säger Ulrika.
Vi hade egentligen bara två krav; Ulrika ville ha gångavstånd till att kunna bada och jag ville kunna köra iväg med skoter direkt från gården
Tommy Höök
Utan helt definitiva besked satte de spaden i marken december 2022. Trots att de sagt att de aldrig skulle bygga nytt gjorde de nu just det; efter inspiration från sociala medier att göra det i gammal stil.
– Tomten är långsmal så det kändes naturligt att huset också skulle vara det. Resultatet blev ett egendesignat jörnträhus i ladhusmodell som också hämtat inspiration från både västerbottensgård och skånelänga, säger Ulrika.
– Det har varit speciellt att bygga hus utan att ha exakt tidsplan eller budget, men med facit i hand har det varit mycket roligare än vi trodde det skulle vara. Trots ovissheten. Vi har försökt tänka att det löser sig, säger Tommy.
Vardagsrummet och köket badar i ljus tack vare de stora fönster i söderläge som ramar in utsikten över sjön.
”När folk frågar om det är nybyggt eller en renoverad lada säger vi bara; tack!”, säger Ulrika Höök. Sju år efter beskedet att Norrbottniabanan skulle dras rakt över deras hem har hon och familjen hittat hem på nytt – i gammal stil.
Tillslut, efter många år i väntan på besked, blev det dags att lämna huset i stan. I maj i år blev den permanenta bostadsorten Långviken. Huset var färdigt och familjen var redo för ett nytt kapitel i sin enplansvilla.
146 kvadratmeter stor. Sex meter i takhöjd. Två blottade timmerväggar och många lokala detaljer, som lister från Piteå, kök från Lövånger, dörrar från Glommersträsk. Och såklart; en hel del återbruk.
Yngsta barnet, Valter, fick rita sitt eget rum och kom själv på idén med en avdelande timmervägg, med sovdel på ena sidan och spel-hörna på den andra.
De har hittat skatter att fylla huset med både i timmertorpet, som flyttats till en annan del av tomten, och på lokala loppisar genom åren. De återbrukade dessutom delar av layouten – hallen är precis densamma som i det gamla huset.
– Vi trivs med våra möbler och har anpassat huset en hel del för att kunna ha dem kvar. Under processen har vi också tänkt att vi gör det här en gång, nu ska det se ut såhär, tapeter och allt, säger Tommy.
– Vem som helst ska sedan kunna bo här efter oss, men först ska vi njuta av hur det blev. Av att kunna sitta i köket och se en svan på sjön åt ena hållet och ett rådjur på lägdan åt det andra, säger Ulrika.