Brita spred ryktet om hur Margeta förtrollat hennes kor.
I det gamla Sverige var det viktigt att man blev ansedd som ärlig och ordentlig. Man levde tätt inpå varandra och var så beroende av varandras hjälp, att det kunde få hemska följder om man hamnade utanför gemenskapen. Därför var det mycket viktigt att rentvå sitt namn om någon spritt rykten om en. Just därför stod nu bonden Thomas Mattsson i Kågeträsk den 18 augusti 1698 och krävde att rätten skulle rannsaka det rykte som utspritts av soldaten Jacob Hedmans hustru Brita Jonasdotter från Stavaträsk. Hon hade pratat om Thomas Mattssons hustru, Margeta Olufsdotter och ryktet hon spridit var riktigt farligt för Margeta. Det handlade nämligen om trollkonster, och även om de stora häxprocesserna på 1670-talet nu var över, så var inte tron på häxor död. Så det var ytterst viktigt att Margeta nu fick upprättelse.
Även om de stora häxprocesserna på 1670-talet nu var över, så var inte tron på häxor död
Det Brita berättat var följande: Det var söndagen efter midsommardagen året innan, 1697. Brita och Jacob hade sina tre kor i Thomas Mattssons fähus tillsammans med hans kor och denna morgon när Brita kom ut till fähuset för att mjölka var Margeta redan där. Innan Brita gick in såg hon Margeta därinne genom några springor i väggen där de inte haft någon tätning mellan timmerstockarna. Hon stannade och tittade vad Margeta gjorde och såg då att hon gick till var och en av Britas tre kor och mjölkade några droppar mjölk från varje ko. Sedan hällde hon mjölken i vatten och gav sina egna kor att dricka. Brita förstod inte riktigt då varför Margeta gjort detta och så gick hon in i fähuset men sa inget om mjölken.
Sedan fick Brita se att en av Margetas kor blödde i svansen så hon frågade vad som hänt. Men Margeta hade då inte svarat utan bara tagit sin kjol och torkat bort blodet. Två mystiska händelser som Brita funderade på men inte sa något om på en tid. Men Brita märkte att hennes kor började vantrivas och sju dagar efteråt blev de alla tre sjuka och de blev till slut så magra att de knappt kunde gå. Då drog Brita sig till minnes vad Margeta haft för sig i fåhuset och det var naturligtvis trollkonster. Mjölken hon tog från Britas kor och gav sina egna utarmade dem och gjorde så att deras mjölk sinade, och blodet på Margetas ko hade Margeta i stället blandat i vattnet åt Britas kor så att de drack sig sjuka. Brita förhördes i rätten och bekräftade att detta var sant, ”påståendes det gudi skall bäst bekant wara att således är passerat, och om henne kunde tillåtas, så wille hon med trygg Ed erhålla och besanna!”
Nämdemännen vid tinget diskuterade nu de båda kvinnornas rykte och anseende. Margeta Olofsdotter hade ett mycket gott rykte. Hon var en gudfruktig kvinna, fridsam i umgänge och av ärliga och gudfruktiga föräldrar född.
Så fick Margeta Olofsdotter komma fram och svara på Britas anklagelse. Margeta nekade helt och hållet och fastän rätten pressade henne hårt vek hon aldrig från sitt nekande. Då frågade man om hon och Brita hade haft någon ovänskap tidigare och Margeta berättade att det hänt en gång för ett tag sen, innan ryktet blev utspritt, att hon och Brita trätat. Om vad kunde Margeta inte minnas, men hon kom ihåg att Brita hotat henne att hon skulle få betala.
Nämdemännen vid tinget diskuterade nu de båda kvinnornas rykte och anseende. Margeta Olofsdotter hade ett mycket gott rykte. Hon var en gudfruktig kvinna, fridsam i umgänge och av ärliga och gudfruktiga föräldrar född. Brita Jonasdotter, däremot, beskrevs av sina grannar som en orolig qwinna som ertappats med att ha spritt rykten förr. Så det blev ett lätt beslut – Margeta friades helt från ryktet och Brita fick böta 40 marker silvermynt, en summa alltför stor för henne så i stället fick hon plikta med kroppen, troligen spöstraff.
Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Västerbottens län (AC) EXIe:3973 (1698-1699) Bild 650 / sid 59