Det gamla köksbordet med klaff har hängt med sedan 1997 och har brännskador efter en varm kastrull. "Jag och min första fru köpte det här bordet. Jag minns hur vi brukade äta våra luncher vid det", säger han.
Trenden att handla second hand håller i sig och verkar ha kommit för att stanna. Sådant tänker dock inte fotografen Magnus Fond på. Sedan snart 15 år tillbaka har han inrett alla sina bostäder med prylar han köpt begagnade. Det halvnya göre sig icke besvär, här är det gammalt som gäller. Där många köper second hand för att det är billigt eller för att skona miljön har Magnus Fond istället fallit för estetiken - gammalt för det gamlas egen skull.
– Det här bordet köpte jag och min första fru 1997! Vi hade det i vår första lägenhet, en etta på Söder i Stockholm. Köket var så litet att vi fick fälla ner skivan. Ser du det här svarta märket? Där har vi ställt en varm kastrull någon gång. Jag minns hur vi satt och åt våra luncher vid det här bordet.
Magnus Fond
PT besöker Magnus Fond i hans hus i Jävre. Vi dricker kaffe i "finrummet", en korsning mellan vardagsrum och den desto äldre termen salong. Här samsas Magnus egna fotografier med gamla byråer och andra möbler. Bordet med det svarta brännmärket har hängt med under alla år, så även i flytten från Stockholm till Jävre. Nu sitter vi här och dricker vårt kaffe. Trots att det bara är ett år sedan han köpte det gamla huset har han hunnit samla på sig en förvånande stor mängd saker.
– Jag blir glad när jag ser gamla saker. En gammal byrå, gamla gångjärn som knirrar och knarrar. Halvdefekta saker. Så roligt det är! Problemet är att jag samlar på mig för mycket. Det står gamla grejer överallt, skrattar han och fortsätter:
– Jag gillar patina. Man ska minnas varenda kastrull man råkat ställa på ett bord. På det sättet hittar man ju spår av vad som hänt i ens liv.
Den gamla byrån kallades länge för "nikotinbyrån" på grund av dess ingrodda, smutsgula färg. I dag är den skrapad och står i Magnus sovrum.
Sedan han sa upp fotostudion på Södermalm i Stockholm har huset fått tjäna som nytt hem åt alla saker han förvarade där. Till dessa har sedan lagts möbler och prylar köpte på second hand i Piteå med omnejd. Magnus beskriver själv det hela som ett projekt i ständigt vardande.
– Jag har lätt för att snöa in på detaljer. Istället för att ta tag i helheten fastnar jag i att måla en möbel. Då blir det så här. Jag borde nog snarare göra klart det här rummet, men det får väl ta den tid det tar.
Jag har lätt för att snöa in på detaljer. Istället för att ta tag i helheten fastnar jag i att måla en möbel.
Den organiskt framväxande estetiken som Magnus är i högsta grad närvarande i huset. En fiskerulle i finrumstaket skvallrar om ett långvarigt fiskeintresse, bilder och fotoböcker om arbetet som fotograf. Främst är det ändå möblemanget som dominerar, där ett idoget putsande har gjort att trädetaljerna får ta plats. Intresset för gamla möbler fick han med sig från sin mormor och morfar och deras stora bondgård i Felingsbro i Bergslagen.
– Det började egentligen med att jag hittade en fåtölj som min morfar hade i sitt arbetsrum. Jag tyckte väldigt mycket om att vara hos dem när jag var liten och det är tack vare dem jag gillar gamla saker. Jag gillar allt som påminner om en svunnen tid.
I dag står samma fåtölj i hans sovrum hemma i Jävre. Under vårt samtal återkommer han flera gånger till morfars fåtölj.
– Den släpper jag aldrig.
Magnus Fonds second hand-resa började med hans morfars gamla fåtölj. I dag står denna i sovrummet i Jävre. "Den håller jag kvar i till döden", säger han.
Magnus Fond arbetar som fotograf och i huset finns en hel del fotografier, både bilder han tagit själv och som han köpt av andra.
Är du en sådan som adopterar grejer?
– Nej, egentligen inte. Morfars fåtölj håller jag kvar i till döden. Detsamma gäller bordet från Stockholm. I övrigt har jag inte sådana känslor. Jag har inga problem att göra mig av med grejer. Grejerna är tillfälliga hyresgäster.
Så du blir inte sentimental inför prylarna du köper?
– Nej, det kan jag inte påstå.
Den gamla ladugården är ett pågående projekt där Magnus Fond planerar att bygga ett yogaloft.
Magnus Fond
Magnus Fond.
Jobbet som fotograf gör att han spenderar en del tid i Stockholm, den stad han under många år kallade sitt hem. Det var också i Stockholm hans intresse för antikviteter och second hand började växa till sig. Där han i dag köper majoriteten av alla saker på Facebook Marketplace var det istället Stockholms många antikbodar som tjänade som jaktmarker under de första åren. Magnus pekar ut några prylar i huset som hänger med från denna tid.
– Ljuskronan är från brandstationen på Hornsgatan. De har mycket fina gamla grejer. Brinkens antik i Gamla Stan minns jag också. Det var mycket mer köp i antikbodar då. Jag har inget system eller någon gjuten, enhetlig estetik. Det blir vad det blir och det får gärna vara lite blandat. Det får växa fram, säger han.
Magnus Fond köpte huset i Jävre för drygt ett år sedan.
Ljuskronan är från brandstationen på Hornsgatan. D
Sovrumsdörren är ett fynd från en sophög där den låg och möglade. I dag har den fått ny färg och nytt liv.
Dörren är lite för smal, men Magnus Fond ser inga problem. "Hur ofta stänger man ens en dörr?", frågar han sig.
Magnus Fonds sovrum i Jävre hyser flera möbler med affektionsvärde, däribland morfars fåtölj och den gamla "nikotinbyrån".
Det stora utbudet av second hand som vuxit fram parallellt med nätbaserade auktioner och en utpräglad loppiskultur har gjort det billigt att inreda sitt hem. För Magnus Fond var det först och främst inte en ekonomisk fråga att köpa begagnat. Frågan kring ekonomi och miljövänlighet har kommit i andra hand, även om han välkomnar även sådana aspekter.
– För mig var det från början ett rent estetiskt val. Det var en känsla jag ville åt. Ganska snart kom jag däremot på att det är väldigt skönt att inte köpa nya grejer. Det nya möbler jag köpt känns bara själlösa och platta. De är dessutom svindyra. Jag köper hellre en fin gammal byrå för typ 200 spänn än köper en själlös ny möbel för tusentals kronor, säger han och fortsätter:
– Jag fick den bästa komplimangen av en kompis. Hon sa ”det känns som att det bor en väldigt gammal människa här”. Det är nog den bästa komplimangen jag fått. Jag tycker det är perfekt.
Magnus Fond
Magnus Fond.
