Kåtan började brinna.
Den 14 februari 1822 rannsakades ett tragiskt fall i Arjeplogs lappmarks tingslag. (OBS! Alla orts- och personnamn stavas här som de stavas i tingsprotokollets original)
Länsman Pehr Wallström hade låtit anmäla samen Anders Persson Gardik d.y. och hans hustru Brita Larsdotter från Lockte by, för att de inför tinget skulle förklara varför deras lille son dött.
Anders och Brita ägde nästan ingenting, varken mark eller renar. De var mycket fattiga. Anders Persson Gardik hade varit gift en gång förut och hade tre vuxna barn från sitt förra äktenskap, och med Brita Larsdotter hade han två barn, en flicka på nio år och en son på 2,5 som hette Per.
När de fiskade så här på kvällarna brukade de låta pojken somna i kåtan innan de gav sig iväg, och så också denna kväll.
I juni 1821 reste de från byn med de två små. Familjen hade fått låna sin bygranne Nils Pålssons kåta som låg vid sjön Akkajaur. Där skulle de fiska och skaffa sig mat på hans mark. En kväll strax efter midsommar skulle de som vanligt ut och fiska genom att dra not. Båten de hade var skral och gisten. Den tog in vatten så Anders och Brita måste ta med sig dottern för att hon skulle ösa båten medan föräldrarna drog noten. Den lille pojken ville de inte ta med på sjön för det var alldeles för mycket mygg. När de fiskade så här på kvällarna brukade de låta pojken somna i kåtan innan de gav sig iväg, och så också denna kväll.
Föräldrarna var långt ute på sjön när de till sin fasa fick se hur eld slog upp ur kåtans tak. I kåtan fanns yngsta sonen.
Men de vidtog alltid flera säkerhetsåtgärder. Pojken bands fast vid väggen i kåtan med ett band runt magen så att han skulle vara på tillräckligt avstånd från eldstaden. På elden lade modern torv för att underhålla röken och runtomkring såg hon noga till att ingen glöd fanns på golvet. Så gav de sig ut på sjön i ett ganska blåsigt väder. De var långt ute på sjön när de till sin fasa fick se hur eld slog upp ur kåtans tak. De skyndade sig att ro i land men på den stunden hann kåtan bli alldeles övertänd i blåsten. När de väl kom iland och försökte med det lilla de hade att ösa vatten på elden var det för sent.
När askan svalnat gick de utom sig av sorg och samlade ihop benen efter den lille pojken. På Andersmässohelgen samma år, den 30 november, tog de med sig benen till Arjeplogs kyrka och fick begrava dem tillsammans med ett annat lik som begravdes den dagen.
Modern, Brita Larsdotter var fortfarande så nedbruten av sorg att hon svimmade på golvet i tingsstugan.
Rättegången hölls nu i februari året efter. Modern, Brita Larsdotter var fortfarande så nedbruten av sorg att hon svimmade på golvet i tingsstugan. Vid rannsakningen gavs omdömet om de bägge föräldrarna att de var fattiga men alltid fört ett stilla och beskedlig liv. De förhördes och fick svara på några frågor:
Var det uppbrända gossebanet friskt och kunnat gå? Ja, någorlunda friskt, men då olyckan skedde hade han varit sjuk och varken kunnat gå eller tala utan masat sig fram.
Hade föräldrarna haft fler barn förut och i så fall hur hade de dött? Ja, de hade haft två barn förut, en son som dog i bröstsjuka vid 1,5 år och en dotter som varit mycket svag och dött vid två månaders ålder.
Familjen hade fått låna en grannes kåta vid sjön i Akkajaur. Där skulle de fiska och skaffa sig mat på hans mark. Under en fisketur inträffade en katastrof – kåtan började brinna, medan ett av barnen var kvar i den.
Så gick tingsrätten till överläggning. De kom fram till att elden troligen kastat någon glöd ner på golvet som var täckt av björkris, och i det blåsiga vädret hade det snabbt blivit övertänt. Men man skyllde inte på föräldrarna utan ansåg att det varit en ren olycka. Däremot borde de inte lämnat pojken ensam och fastbunden. Modern varnades för att inte göra om det och fadern, Anders Persson Gardik fick ta på sig straffet som blev 20 daler i böter. Men eftersom han inte ägde pengarna fick han sitta 8 dagar i fängelse på vatten och bröd i landshäktet i Umeå.
Källa: Arjeplogs tingslags häradsrätt (BD) AIa:8-avskrift (1820-1824) Bild 660 (AID: v1020048.b660, NAD: SE/HLA/1040001) (Avskrift av Ernst Jünger)