Desireé Nilsson blickar in i framtiden: ”Mitt mål är att utveckla ett uteställe som är till för alla”.
Att sälja, vad det än må vara, ser Arvidsjaurstjejen som ett hantverk. Själv började hon med försäljning redan i tjugoårsåldern. I dag är Desirée Nilsson sedan sex månader tillbaka delägare i Cinco – Skellefteås nattklubb, restaurang, afterwork och quizställe.
– Skellefteå är ett ställe där folk har förfest. Många gånger har vi ganska tomt fram till efter elva på kvällen. Det är den yngre målgruppen som äter och dricker hemma. Sedan kommer de hit glada och kör nattklubb.
Den köpstarkaste målgruppen säger hon är 50-plussare.
– De njuter gärna av middag i vår Bistro och stannar kvar tills nattklubben drar igång. De yngre sitter i stället hemma till efter elva före de är redo att gå ut. Då har 50-plussaren somnat i soffan, säger Desirée och skrattar.
”Hej, vad kul att just du är här”
Desirée lade grunden till sina säljskills på Intersport, sedan blev det barn och hotellbranschen.
– Först kom William och medan jag väntade lillasyster Elvira 2002 bestämde jag mig för att inte gå tillbaka till hotellverksamheten. Jag ville driva någonting eget och precis då sattes Café Lilla Marie ut till försäljning. En perfekt första verksamhet.
Med hjälp av företagarcentrum och banken fick hon lån och Café Lilla Marie var hennes.
– Det var andra tider då och betydligt lättare att få lån av banken som ville stötta unga företagare.
I sex år drev hon Lilla Marie och hade åtta anställda.
– Det var kö ända ut på gatan på lördagarna och bara hembakat fika. Jag kände ändå nästan på en gång att det här är inte det jag ska göra. Men det var en jättebra start och en lärdom.
Jag kände ändå nästan på en gång att det här är inte det jag ska göra.
Desirées leende bleknar för en stund och ögonen blir blanka.
– Jag anställde min mamma Britt-Marie som konditor. Så jag fick jobba med henne medan hon var frisk. Vilket jag värderar jättehögt idag, att vi fick de där åren tillsammans. Från att vara hemmafru, med dagbarn, fick hon komma ut och jobba med något som hon också trivdes med. Hon var otroligt omtyckt på jobbet också, säger Desirée.
Mamma Britt-Marie bor på Linagården på Morö Backe tillsammans med pappa Kenth trots att de bara är 74 år.
– Mamma fick cancer som gjorde att kroppen bara lade av och tillsammans med det fick hon ålders demens. I dag sitter hon i rullstol och kan inte ta sig upp ur sängen på egen hand. Pappa har en Alzheimer diagnos.
Det syns på Desirée att det är tufft för henne att prata om sorgen över att föräldrarna redan vid 70 års ålder blivit så sjuka att de inte klarar av sin egen vardag.
– Från att vara barn blir man plötsligt äldst. Det är jättehårt att se sina föräldrar förändras. Som idag skulle min pappa till tandläkaren och jag åkte för att hämta honom. Då var han så snurrig att han inte visste vart vi skulle. Han ville åka i tofflor och shorts och jag sade: ”Nej du måste ha ett par byxor också”. Då drog han byxorna ovanpå shortsen.
Desirée skrattar till, hennes hals ovanför den blanka sidenvita skjortan är rödflammig av återhållna känslor.
– Där är de bägge två. Men på något sätt försöker jag tänka att jag fått fantastiskt fina år med dem och att jag dessutom fick jobba tillsammans med mamma. Det gläds jag åt.
”Vi jobbar väldigt bra tillsammans”
Desireé Nilsson
Sonen William, som också jobbar på Cinco, ropar på Desirée. De ska utvärdera helgens nattklubb som riktade sig till plus 40-publiken. Hon går iväg. Efter ett par minuter återvänder hon till sin kaffekopp som står på bordet. Fläckarna på halsen är borta och hennes smittande positiva energi är tillbaka.
– När jag sålde Lilla Marie startade jag en bröllopsbutik där jag jobbade som bröllopskoordinator. Det var väldigt roliga år. Jag hade ungefär 20 samarbetspartner i stan som jag gjorde avtal med. Alltifrån guldsmeden, där brudparet fick välja ringar, till koordineringen av själva festen. Brudparet behövde inte tänka på någonting. Vi dukade och fixade allt. De behövde bara gå in och säga ja och sedan när de åkte hem efter festen så fixade vi även städningen.
Bröllopen ordnades geografiskt från Jukkasjärvi uppe i Kiruna till strandbröllop i bästa Hawaiistil. Desirée var inte ledig en helg.
– Alltså det var så uppskattat. Så jag jobbar nästan i tio år med det och på något sätt gjorde det att jag kom in på det här med galor, fest och företagsevent.
Då bröllopen hade sin högsäsong under sommarhalvåret kompletterade Desirée företagandet vintertid med att producera julgalor och större tillställningar med mingel och mat.
– Men på något sätt kände jag att jag ville ha ett normalt jobb igen och precis när dessa tankar kom blev jag headhuntad till Coca-Cola. Jag blev väldigt glad och naturligtvis var det en trygghet också att gå från att vara egen till att bli anställd.
Med försäljningsansvar samt ansvarig för säljarna från Uppsala till Kiruna blev en del av utmaningen i det nya jobbet avstånden.
– Bor man i Skellefteå och ska upp till Kiruna så säger det sig självt att det är svårt att hinna med flera kundbesök på en dag. Det blir mycket övernattningar och sitta i bil för säljarna. Ändå har de samma höga mål som sina kollegor i Stockholm som har samma antal kunder bara på Drottninggatan. De åren var ändå mycket berikande. Jag hade jobbat mycket med försäljning och drevs av att få andra att sälja mer. Det blev som en morot för mig. Att verkligen få se andra lyckas.
I dag saknar jag att göra saker tillsammans med någon. Nu gör jag ju mycket själv.
Desirée Nilsson
Hennes mobil plingar till och hon ber om ursäkt för att hon måste svara. Det är en väninna som behöver hjälp med att åka till återvinningen. Desirée textar snabbt ett svar och fortsätter:
– Jag var under åren på Coca-Cola borta mycket från barnen och kände att jag ville räcka till som mamma också. Därför valde jag att avsluta min anställning där. Trots att jag trivdes otroligt bra.
Under de intensiva åren skiljde sig Desirée. Hon vill helst inte prata om skilsmässan utan konstaterar att det fortfarande finns en förväntan att kvinnan ska ta det större ansvaret i hemmet.
– Jag är ju fortfarande singel. Ibland är man troligt stark själv. Ska man leva tillsammans är det viktigt att både se och uppskatta varandra. Men det är också viktigt att man låter sin partner att utvecklas.Sedan fanns ju ingen tanke när man träffade sin partner och fick barn och att man skulle separera. Utan man ville ju så gärna att det skulle bli bra och att man skulle ha en kärnfamilj och allt det där. I dag saknar jag att göra saker tillsammans med någon. Nu gör jag ju mycket själv.
Det där med romantiken upplever Desirée från soffhörnet genom att titta på Hotell Romantik.
Det där med romantiken upplever Desirée just nu från soffhörnet genom att titta på Hotell Romantik.
– De går inte efter status utan efter vem de känner lyssnar på dem och det tycker jag är jättefint. Att de ändå vågar försöka hitta kärlek igen är fantastiskt. Så jag tror det finns hopp.
Av de brudpar Desirée hjälpte med sina drömbröllop är mindre än tio procent gifta i dag. Då om sänder tänker hon på dem.
– Det var några favoritbrudpar som jag fortfarande har kontakt med och några av dem är gifta än idag. Men det är några av de där favoriterna som har separerat. Då kan jag tänka att om inte ens de fick det att funka, de som visade så mycket kärlek, ömhet och tro på livet och så där, då är det svårt.
Desirée reflekterar över vad som är grundförutsättningen för att en relation ska hålla och säger att hon tror mycket handlar om hur paret ser på varandra.
– Jag skulle vilja dra paralleller mellan att driva ett sådant här ställe som Cinco (restaurang, frukost och nattklubb) och att vara en bra partner. Det handlar om att se människan, partnern eller gästen. Det är så stor skillnad att gå fram till ett bord och säga: ”Ska du ha någonting att dricka?” Eller om man säger: ”Så kul att ni är här – vad vill ni börja med för någonting?” Att man engagerar sig, är närvarande och ser gästen gör att de känner sig välkomna. Och det tänker jag är samma med en relation också.
”Så kul att ni är här – vad vill ni börja med för någonting?”
Efter ett möte med en servitör som sade: ”Hej, vad kul att just du är här”, bestämde sig Desirée för att bygga upp en verksamhet där gästen verkligen känner sig välkommen. För att finna rätt personal intervjuade hon över 100 sökande.
– Av dem anställde vi ungefär 30 personer. När man startar en ny verksamhet är det viktigt att få rätt personer som är på de positioner som ska se och ta hand om gästen. Det är en verksamhet som är i gång hela dygnet – frukost, lunch, middag och nattklubb, så det måste vara personer som gillar att jobba för att göra andra människor nöjda.
För att bygga upp värdegrunden hos personalen jobbade Desirée nästan varje helg den första tiden, i disken på kvällarna och i garderoben.
– Jag stod i disken för att se utmaningen med diskhanteringen och i garderoben för att se om det är så jävla enkelt att stå i en garderob och det är det inte kan jag säga. Det är ett jättestort ansvar att se till att gästen får tillbaka sin jacka. Så jag har provat på alla avdelningar. Fortfarande är jag här när frukosten börjar på morgonen – måndag till fredag. Jag vill vara här och vara delaktig i verksamheten.
”Om man ska lyckas med ett ledarskap måste man vara närvarande”.
Desireé Nilsson
Desirée berättar att hon vill vara en närvarande chef som bygger värdegrunder.
– Förut kanske en ledare eller en chef var lite mer ovanpå. Men idag känns det som att om man ska lyckas med ett ledarskap så behöver man vara där. Jag har ett kontor nere i källaren och där sitter jag oftast efter frukosten i lugn och ro en stund. Men jag försöker också vara uppe i restaurangen under lunchen för att servera och ta hand om gästerna. Men sen när klockan börjar vara efter lunch då sitter jag här uppe och tar emot personalen som jobbar kväll.
När Desirée får frågan om vad som är hennes akilleshäl verkar hon nästan tappa lite energi bara genom att tänka på det.
– Det som har varit och är en stor för- och nackdel för mig är att jag är otroligt naiv. Jag tror gott om alla människor och har svårt att se någonting elakt. Jag vill ge folk en och två chanser. Man kan bli bränd och besviken när man ger mycket av sig själv och sen får tillbaka något som inte är bra. Då blir det ett bakslag.
Det finns inget som heter fin- eller fulkultur. Det finns bara olika.
Desirée Nilsson
Mest av allt gillar Desirée onsdagarna och fredagarna på Cinco.
– På onsdagar har vi ju quizen och på fredagar är det afterworkmenyer. Folk är mixade i ålder och på bra humör. Nu har Stadskällaren börjat köra quiz-torsdagar och det är jätteroligt. Jag gillar samarbeten och skulle som exempel aldrig lägga ett stort event om Folkparken har ett stort event. Då väljer jag att ha en vanlig kväll här. Bra samarbeten är det bästa för det gynnar medborgaren.
För Desirée finns det inget som heter fin- eller fulkultur. Det finns bara olika.
– Hit kan alla komma som vill dricka sitt glas vin eller äta lite lätt och samtidigt bli underhållen. Vi konkurrerar som exempel aldrig med Sara kulturhus. För till Sara går man och tar ett glas bubbel på Paolo´s och sedan går man och tittar på en konsert.
Desirée Nilsson, är verksamhetschef och delägare i Cinco Skellefteå AB tillsammans med Björn Damm.
Hon reser sig upp och går över golvet i matsalen för att visa var scenen är. Mitt i steget stannar hon upp.
– Jag vill bygga ett ställe som ska passa alla människor. Så det där med fin och ful kultur, band eller icke band, DJ eller livemusik, vet jag inte hur jag ska värdera längre. Jag kan tycka att det finns ett värde i allt.
Skellefteås nöjesprofiler
Desirée Nilsson är den första person Norran intervjuar i en serie av att lyfta personer inom stadens nöjes- och kulturliv. Hon skickar vidare till Robert Hunt på Kork Vinbar. Hennes fråga till honom är:
”Ni blev utnämnd till Årets varumärke på årets Alvargalan, så kul och välförtjänt. Ni har också lyckas med att komplettera Skellefteå med en riktig Vinbar. Var hittade ni inspiration till denna och hur vill ni utveckla den framöver?”
