Hon har tagit åtta raka SM-medaljer, vunnit två Grand Prix, blev svensk mästare för en månad sedan och blivit uttagen i Elitseriens "dream team".
Nu kastar Norsjötjejen Jonna Nilsson upp volleybollen på hyllan.
– Jag har gjort det här (kombinerat elitvolleyboll med jobb) i tio år. Oftast har det varit 13-timmarsdagar, och till slut känner man att man inte orkar längre. Det är tufft att vara elitidrottare, men inte kunna göra det på fulltid, säger hon och fortsätter:
– Det blev ett bra avslut, i alla fall.
Redan inför säsongen var centerns plan att hon skulle serva ett sista år.
– Jag hade gått in med inställningen att det skulle bli den sista, men under slutspelet – och säsongen – har vi varit så när som felfria. Man fick lite mersmak, och det har varit ett tufft beslut att ta.
När Norran nådde 29-åringen över telefon hade hon just slutat arbetsdagen på den skola hon vikarierar. Vädret var bra, måendet på topp, men med en känsla av vemod. SM-guldet hade landat, firandet hade lagt sig och verkligheten var på väg ikapp.
– Nu när man har kunnat landa känns det rätt, men väldigt tufft.
Till sommaren vänder Nilsson hem till där allt startade, där hon slog sina första smashar. Vad som sedan väntar luktar Örebro.
– Jag kommer åka hem till Norsjö över sommaren. Mest troligt kommer jag sedan bo kvar i Örebro, men inget är skrivet i sten.
Vad väntar i framtiden?
– Jag har skapat ett liv här med jobb, relationer och staden. Vi är många från Norsjö som bor här, vi håller ihop.
– Jag trivs väldigt bra på skolan. Jag har inte fattat ett definitivt beslut, men mest troligt blir jag kvar.
Sena träningar, helger med matcher, långa bussresor. Allt som varit hennes liv, och tagit hennes fritid, kommer vara som bortblåst.
Nilsson kommer få tid hon aldrig haft. Hon kommer hinna ha tråkigt, hon kommer hinna ha roligt.
Vad ska du göra med all tid du kommer få?
– Jag har fått den frågan, och det är svårt att svara på eftersom vi hade varit lediga oavsett just nu. Jag tror det kommer börja märkas av mer i höst, men jag kommer kanske vara lite involverad i klubben som resurs eller hoppa in och vara med på någon träning då och då, säger Nilsson och fortsätter:
– Det skulle vara svårt att gå från 100 till noll, jag hoppas de vill ha kvar mig i någon roll.
Du vill alltså fortsätta vara aktiv inom sporten?
– Ja, jag tror att jag skulle ha svårt att gå från träning och matcher varje kväll, helg och vecka. Jag älskar fortfarande volleyboll och om jag kan hjälpa till inom sporten kommer jag bli jätteglad. Känslorna för sporten kommer alltid vara starka.
Att avslutet – hejdå:et – kommer nu blev som en saga skriven av den skarpaste pennan. Nilsson vann SM-guld, Grand Prix och blev uttagen i elitseriens dream team.
– Att få avsluta på bästa sätt känns bra, vi har kämpat för det här SM-guldet i tio år, sammanfattar Norsjödottern.
Jag antar att du rätt glad att du traskade till hallen i Norsjö som liten flicka för många, många år sedan?
– Jag är supertacksam. Jag har bara min far att tacka. Han spelade volleyboll och det var han som drog med mig till hallen. Det största tacket är till honom, och familjen som stöttat mig, avslutar Nilsson.