Okej, jag ska vara ärlig igen. Jag är inte helt mållös. Faktum är att jag har massor att säga om den här åttondelsfinalen.
Första set kändes förväntat. Bulgarien var mer påkopplade, och de var trots allt storfavoriter även i mina ögon.
Men vad var det jag sa innan matchen? Att det här laget inte är känt för att ge upp. Det har de visat hela mästerskapet. I premiärvändningen mot Finland. Mot Turkiet och Nederländerna, där de fortsatte pressa trots underläge.
Sverige vände på det där underläget lika snabbt som jag hann börja på utkastet till en "hit men inte längre"-artikel.
I andra set spelade Sverige verkligen på allt de hade. De visade moral, variation, stabilitet, vilja. De toppade det med flera riktigt snygga bollar, och gav sig själva – jag har sagt det förut – chansen, och tog den.
Det går ändå till femte set. Kanske lite trötthet i huvudet, kanske lite orutin. Det var svårare att slå in matchbollen än förväntat. Och jag kom på mig själv med att tänka att Sverige ändå har gjort allt och tusen gånger mer än jag förväntade mig innan det här mästerskapet.
Jag fick påminna mig själv om att de här tjejerna inte ger upp.
För de har två matchbollar emot sig och håller tålamodet. De har två matchbollar med sig men blir inte frustrerade av att de inte går in. I stället behåller dem lugnet, tar emot bollen, och Alexandra Lazic tar chansen när hon får den.
Det är en bragd, en superskräll, och nästan helt otroligt. Det är makalöst och historiskt – och allt däremellan.
Sofia Andersson och Sverige har slagit ut hemmanationen Bulgarien i volleyboll-EM 2021. Norsjödottern och hennes landslag vann sin historiska första slutspelsmatch i ett EM någonsin. Det är det enda du behöver komma ihåg från den här lördagskvällen.