"Det jag minns är att mamma började hålla träningar, och då ville man såklart vara med. Sedan har det bara fortsatt", säger Elsa Holmkvist.
Hon hade spelat i KFUM Skellefteå Volley i hela sitt liv. Det var inte förrän den här hösten som Elsa Holmkvist bytte klubb - och gick rakt in i den svenska volleybollens finrum.
Men det började hemma i Kåge, med en mamma som tidigare spelat.
– Mamma har ju spelat, så det var väl genom henne jag började spela. Det jag minns är att mamma började hålla i träningar, och då ville man så klart vara med. Sedan har det bara fortsatt, berättar hon.
Resan gick genom junioråren och in i A-laget, som allt eftersom klättrade i seriesystemet. Men när det var dags att söka till gymnasiet var det inte riksidrottsgymnasiet i Falköping som lockade.
– Jag kände mig inte så stor då. Jag var trygg hemma och jag tänkte mer att jag skulle börja gymnasiet, inte att volleybollen skulle vara i centrum. Jag har ju alltid velat spela volleyboll, men det fanns ju här, säger Elsa.
I stället blev det gymnasium i Skellefteå och spel i division III och II, innan året efter Elsas student. För det var då KFUM Skellefteå gick upp i division I.
– När vi tog beslutet att vi skulle gå upp ville jag såklart vara med, det var ju jättekul. Men sedan ville jag inte heller börja plugga direkt, utan jag ville ta ett år att jobba och chilla. Så då fick jag ju spela i ettan, berättar hon.
En säsong blev det i näst högsta serien. Och när Elsa Holmkvist sedan sökte bland universitet och fastnade för Lund som studentstad, ville hon fortsätta spela volleyboll.
– Jag tycker det är kul att spela volleyboll och därför ville jag fortsätta. Så jag åkte och provtränade med elitserielaget, och de sa att jag fick spela med dem om jag ville.
Sagt och gjort - på tre säsonger gick Kågetjejen från division II till elitserien.
Vad är den största skillnaden mellan division I och elitserien?
– Motståndet, skulle jag säga. Allt är tuffare och det är bättre motstånd också såklart. Folk vet vad de håller på med och de har proffs. Vissa behöver man se upp för lite.
Det har varit en omställning, inte bara för att hon bytt lag, utan också för att hon är i en helt ny stad. Men Elsa Holmkvist trivs bra i laget, och lagkamraterna har varit viktiga för henne under flytten.
– Det har varit skönt att ha laget för mig personligen. Jag flyttade hit helt själv, 140 mil hemifrån och kände ingen. Vi hade en liten nollning när vi började, men var indelade i små grupper. Så några vänner har man kunnat hitta i skolan. Men alla tjejer i laget är jättesnälla, så det har varit skönt.
"Så länge jag tycker det är kul så kommer jag att fortsätta", säger Elsa Holmkvist om framtiden.
På den halvan av säsongen som nu har spelats klart har Elsas Lund placerat sig på en åttonde plats i tabellen. Nu vänder serien, och det är dags att möta alla lag igen.
– Det ska blir spännande. Det ska blir spännande att se de som varit skadade som kanske kan komma tillbaka, och vi får in en ny spelare också. Man har ju kommit in i spelet mer nu, i början var det väldigt mycket nytt.
Vad som händer det närmaste halvåret svarar hon på. Men vad framtiden har att erbjuda vet hon inte riktigt själv. Inte mer än att hon vill fortsätta spela – så länge det är roligt.
– Jag spelar ju för att det är kul, så länge jag tycker det är kul kommer jag att fortsätta. Jag kommer vara kvar här i fem år och plugga och förhoppningsvis kommer jag vilja spela volleyboll alla de åren. Sedan vet jag inte riktigt vad som händer, avslutar hon.