Micael Lundmark vĂ€xte upp i SkellefteĂ„ och gick grundskolan i Ursviken. Redan som sexĂ„ring började han Ă„ka snowboard och det första Ă„ket gjordes i Vitbergsbacken. SnowboardĂ„kningen fanns sedan med Micael under hela uppvĂ€xten och nĂ€r grundskolan var förbi valde han att flytta till Malung för att gĂ„ skidgymnasium â han var dĂ„ en stortalang och tĂ€vlade mot de bĂ€sta i vĂ€rlden. Tack vare sin talang fick han 2006 Ă„ka till Turin som en del i den svenska OS-truppen, dĂ€r han blev bĂ€ste svensk i halfpipe och totalt 27:a i tĂ€vlingen.
Genom hela Micaels liv har spÀnningen och farten funnits dÀr. Hans syster, Evelina Lundmark, berÀttar:
â Han har alltid haft nĂ„got nytt pĂ„hitt och han har alltid gĂ„tt in 100 procent pĂ„ allt han gjort. Det har varit motorcyklar, klĂ€ttring, skateboard, fiske och sĂ„ Ă€lskade han en bil han hade via jobbet som han hade byggt om till en campingbil.
Rösten stockar sig för Evelina nÀr vi talar om minnet av hennes lillebror, Micael, och vi gÄr tillbaka till den dÀr sommarkvÀllen i juni nÀr hans vÀnner stod vid sidan om VÀsterbron och sÄg hur han gjorde en lÄngsam framÄtvolt i luften innan han landade hÄrt i vattnet.
Micael försvann sedan i vattnet, och fram till den 27 augusti var han saknad. Men nÀr en privatperson upptÀckte en kropp flyta i vattnet vid södra Riddarholmshamnen i Stockholm var Skelleftesonen inte saknad lÀngre.
Evelina berÀttar om mardrömmen som familjen upplevt frÄn kvÀllen i juni fram till söndagsmorgonen i augusti.
â Det har varit en mardröm alltihop, först var det ju sĂ„ overkligt för man tĂ€nkte ju âhan mĂ„ste ju ha kommit upp nĂ„gonstans och han mĂ„ste ju vara pĂ„ ett sjukhus nĂ„gonstansâ men ju lĂ€ngre tiden gick sĂ„ förstod man ju att det inte hade gĂ„tt bra.
NÀr fick du veta vad som hade hÀnt Micael?
â Polisen Ă„kte ju hem till mina förĂ€ldrar i Ursviken tidigt pĂ„ morgonen efter och vĂ€ckte dem med informationen om vad som hade hĂ€nt. Pappa hamnade i chocktillstĂ„nd och ringde mig, och sa att âMicke Ă€r nog dödâ. Men jag tĂ€nkte att han sĂ€ger fel för det kunde ju inte stĂ€mma, men dĂ„ sa pappa det igen och jag fick panik sĂ„ polisen kom hem till mig sĂ„ fick jag ocksĂ„ följa med, hon samlar sig i nĂ„gra sekunder och fĂ„r sedan fram ytterligare ord:
â Första tiden var ju helt fruktansvĂ€rd.
Evelina berĂ€ttar att familjen under hela sommaren levt i en stor ovisshet â men i slutet av augusti fick ovissheten ett avslut nĂ€r kroppen hittades och Micael identifierades.
â Det blev som en chock igen, nĂ€r det blir sĂ„ definitivt. Ăven om man var förberedd sĂ„ kan man ju Ă€ndĂ„ liksom inte förbereda sig för det, sen det hĂ€nde har ju jag gĂ„tt och hĂ„llit i telefonen för att vara förberedd pĂ„ att nĂ„gon ska ringa med nĂ„gon form av besked. Det har verkligen varit en mardröm.
Vem var Micael, vad utmÀrkte honom som mÀnniska?
â Han var ju vĂ€rldens snĂ€llaste mĂ€nniska, han var vĂ€ldigt omtĂ€nksam och omtyckt av alla. Han hade sĂ„ lĂ€tt att lĂ€ra kĂ€nna nya mĂ€nniskor, var social och jag har aldrig hört honom sĂ€ga ett ont ord om nĂ„gon annan mĂ€nniska, hon fortsĂ€tter:
Micael verkar ha levt ett liv i full fart, och fyllt varje dag med mening. Ăr det sĂ„ du vill minnas honom?
â Ja, verkligen. Min Micael har ju levt mer Ă€n vad mĂ„nga hinner göra pĂ„ 100 Ă„r, avslutar Evelina.
Micaels syster har godkÀnt att Norran gÄr ut med hans namn och bild.