Micael Lundmark växte upp i Skellefteå och gick grundskolan i Ursviken. Redan som sexåring började han åka snowboard och det första åket gjordes i Vitbergsbacken. Snowboardåkningen fanns sedan med Micael under hela uppväxten och när grundskolan var förbi valde han att flytta till Malung för att gå skidgymnasium – han var då en stortalang och tävlade mot de bästa i världen. Tack vare sin talang fick han 2006 åka till Turin som en del i den svenska OS-truppen, där han blev bäste svensk i halfpipe och totalt 27:a i tävlingen.
Genom hela Micaels liv har spänningen och farten funnits där. Hans syster, Evelina Lundmark, berättar:
– Han har alltid haft något nytt påhitt och han har alltid gått in 100 procent på allt han gjort. Det har varit motorcyklar, klättring, skateboard, fiske och så älskade han en bil han hade via jobbet som han hade byggt om till en campingbil.
Rösten stockar sig för Evelina när vi talar om minnet av hennes lillebror, Micael, och vi går tillbaka till den där sommarkvällen i juni när hans vänner stod vid sidan om Västerbron och såg hur han gjorde en långsam framåtvolt i luften innan han landade hårt i vattnet.
Micael försvann sedan i vattnet, och fram till den 27 augusti var han saknad. Men när en privatperson upptäckte en kropp flyta i vattnet vid södra Riddarholmshamnen i Stockholm var Skelleftesonen inte saknad längre.
Evelina berättar om mardrömmen som familjen upplevt från kvällen i juni fram till söndagsmorgonen i augusti.
– Det har varit en mardröm alltihop, först var det ju så overkligt för man tänkte ju ”han måste ju ha kommit upp någonstans och han måste ju vara på ett sjukhus någonstans” men ju längre tiden gick så förstod man ju att det inte hade gått bra.
När fick du veta vad som hade hänt Micael?
– Polisen åkte ju hem till mina föräldrar i Ursviken tidigt på morgonen efter och väckte dem med informationen om vad som hade hänt. Pappa hamnade i chocktillstånd och ringde mig, och sa att ”Micke är nog död”. Men jag tänkte att han säger fel för det kunde ju inte stämma, men då sa pappa det igen och jag fick panik så polisen kom hem till mig så fick jag också följa med, hon samlar sig i några sekunder och får sedan fram ytterligare ord:
– Första tiden var ju helt fruktansvärd.
Evelina berättar att familjen under hela sommaren levt i en stor ovisshet – men i slutet av augusti fick ovissheten ett avslut när kroppen hittades och Micael identifierades.
– Det blev som en chock igen, när det blir så definitivt. Även om man var förberedd så kan man ju ändå liksom inte förbereda sig för det, sen det hände har ju jag gått och hållit i telefonen för att vara förberedd på att någon ska ringa med någon form av besked. Det har verkligen varit en mardröm.
Vem var Micael, vad utmärkte honom som människa?
– Han var ju världens snällaste människa, han var väldigt omtänksam och omtyckt av alla. Han hade så lätt att lära känna nya människor, var social och jag har aldrig hört honom säga ett ont ord om någon annan människa, hon fortsätter:
Micael verkar ha levt ett liv i full fart, och fyllt varje dag med mening. Är det så du vill minnas honom?
– Ja, verkligen. Min Micael har ju levt mer än vad många hinner göra på 100 år, avslutar Evelina.
Micaels syster har godkänt att Norran går ut med hans namn och bild.