Christer Malm säger att tidig specialisering mot en idrott försämrar ett barns möjligheter att bli proffs i framtiden.
Den som tränar mest blir bäst.
Det budskapet har alla inom idrotten hört.
Men är det verkligen sant?
Nej. Inte före puberteten. Det säger Christer Malm, professor i idrottsmedicin vid Umeå Universitet.
Han ställer sig bakom Piteå Hockeys metod för att fostra blivande NHL-spelare.
Anledningen är enkel. Den är mer framgångsrik.
– All statistik, all forskning visar att chansen att lyckas är ofantligt mycket sämre vid tidig specialisering.
Han säger att selektering är fel väg att gå.
– Ingen kan förutspå nästa NHL-spelare bland en grupp tio-elvaåringar. Om man gör selekteringen från tidig ålder finns till slut bara selekterade kvar när seniorspel väntar och då blir allt en självuppfyllande profetia. Bara sådana hamnar till slut i landslaget.
Han poängterar att det inte är självklart att hockeyakademiernas verksamhet är förenlig med svensk lag.
– Det ska bli spännande när någon slutligen tar det här till domstol. För det man kan fundera på är om verksamheten bryter mot svensk lag, barnkonventionen.
Christer Malm är en av Sveriges främsta experter på vilka effekter det har att som barn träna mycket på en idrott.
Just nu håller han på med en studie som ska presenteras senare i år. Där sammanställer han all relevant forskning som andra experter gjort inom området tidig specialisering inom idrotten.
– Vi har gjort en översyn av all litteratur och det finns ingenting i den forskningen som säger att tidig specialisering är bra. Det finns verkligen inte. Det går inte att upptäcka och förutspå vem av alla tioåringar som blir nästa hockeyproffs. Det går inte. Tidig specialisering ger sämre framtida hälsa och ökar skaderisken. Dessutom har de som lyckats bäst oftast hållit på med fler idrotter längre upp i åldrarna.
Han menar att Piteå Hockeys vision om så många som möjligt, så länge som möjligt i så bra verksamhet som möjligt är det rätta för att skapa så många elitidrottare som möjligt.
– Om du får välja mellan att ha ett urval på tusen idrottare eller sju så är det självklart. Ska du hitta nästa "Foppa" så är sannolikheten störst om en bred massa finns att tillgå.
Men det finns uppenbarligen spelare som har gått hockeyakademier och tränat hårt tidigt som har blivit elitspelare.
– Det kommer alltid gå att hitta spelare som har lyckats och använda det som bevis. Men det blir en självuppfyllande profetia om vi skalar ner antalet spelare så att nästan bara sådana finns. Ett stort urval kommer alltid att ge större möjligheter.
Men hur ska föräldrarna tänka när deras barn får inbjudningar till hockeyläger?
– Barnen ska hålla på med flera olika idrotter. Det är bästa vägen att nå framgång. Kanske ska vi inte tillåta hockeyträning året om? Det får bara ske från säg oktober till och med mars. Sedan är möjligheten stängd. Då får de göra annat på sommaren som att spela fotboll eller syssla med friidrott. På samma sätt får fotbollen inte ha verksamhet på vintern förrän spelarna kanske är 15 år.
– Det kommer alltid att finnas människor som tror sig ha en gudabenådad gåva att se talanger hos barn men det har dem inte. Jag kan presentera hur mycket fakta som helst som bevisar det, men det kommer inte att hjälpa. Vissa är faktaresistenta. Kan USA:s president driva ett land så är det klart att folk kan driva en hockeyakademi så. Men man måste lita på forskarna.
Christer Malm menar att företagen som säljer hockeyutbildning utnyttjar hur vi människor fungerar.
– Det är en försvinnande liten del som blir proffs. Oavsett vad man håller på med så är siffran ungefär en på tiotusen. Föräldrarna luras in i att tro att om man satsar nu så blir barnet proffs i framtiden. Det är skitsnack. Det är så otroligt få som når ända fram. Undersökningar har visat att det finns en ofantlig skillnad i vad föräldrarna tror och verkligheten. Sådana här företag och människor lever på föräldrarnas tro och hopp.
Men förr eller senare måste du ända börja träna mycket för att bli bra. När är det?
– Forskningen är ganska entydig. Efter puberteten och den inträffar lite olika, men runt 15-17 år. De som blir proffs inom olika idrotter har hållit på med fler idrotter längre och tränat mindre i unga år än de som inte har lyckats. Tidig specialisering är negativt för framtida prestation. Det finns inget positivt i det, säger Christer Malm.