”Triathlon är ju ingenting man någonsin tränar som hockeyspelare men jag är väl duktig på mycket, utan att egentligen vara bäst på allt”, säger Andreas Wingerli om sina framgångar i den interna tävlingen.
2017 klev Andreas Wingerli fram för första gången, när han 20 år gammal spurtade ned den tvåfaldige vinnaren Adam Pettersson i Vitbergsbacken. Efter det prenumererade Lyckselesonen på Thomson trophy med fyra raka titlar.
2021, när Wingerli testade lyckan i Colorado Avalanche, fick Jonathan Pudas chansen och vann, men efter återkomsten i Skellefteå AIK sommaren 2022 tog den numera 26-åriga forwarden hand om pokalen en femte gång. Därmed är Wingerli ohotad etta som meste mästare.
– Jag är ganska ”allround”-tränad. Triathlon är ju ingenting man någonsin tränar som hockeyspelare men jag är väl duktig på mycket, utan att egentligen vara bäst på allt. Sedan har jag lyckats att inte få kramp och att ha bra cykel och sådant, så det har klaffat bra, säger han själv om sina fem segrar.
Du brukar inte få gå ut först heller, utan får jaga?
– Ja, Thomson (Stefan, fystränare) är ganska duktig på att lägga tävlingarna så att jag ska få en del extra sekunder, han brukar se till att man ska hamna lite längre bak. Men oftast startar man ändå ganska tätt, så lägger man lite energi på simningen brukar man vara ikapp.
Det är bara några veckor kvar till årets upplaga av Thomson trophy, där även Norrans Johanna Salo kommer springa loppet. När Andreas Wingerli får frågan om tips har han ett tydligt.
– Att på något sätt hitta sitt eget lopp och försöka att inte gå in i väggen. Det finns många historier om spelare som gått ut för hårt och sedan legat i något dike med kramp eller ligger och spyr, säger forwarden innan han lägger till:
– Och att inte cykla fel, det har också hänt många gånger.
Vad brukar du känna att det blir jobbigt mentalt?
– Största delen av loppet är cyklingen, så det är att man inte känner att man får kramp eller något. Det är den största bromsklossen man kan stöta på. Vissa kan vara oroliga för pussel eller vad det nu kan vara, men själv vet jag att jag inte är bäst och jag är inte sämst på det.
Samtidigt är Thomson trophy också en typ av slutstation för den sista veckan innan Skellefteå AIK tar semester.
– Ofta tycker jag att vägen fram kan vara jobbigare med de tävlingar vi kör uppe i gymmet. När man kommer till själva slutdagen är det bara skönt att få gå i mål.