John Vikström siktar högt med tennisen och hoppas att en dag spela på de stora banorna. ”Men det är svårt”‚ säger han.
45 minuter enkelväg till träningen för en och en halv timmes sparring med äldre spelare. Många hade kanske backat, men för John Vikström är inte det ett problem. Det har snarare blivit en vana som han har tänkt fortsätta med. För när han åker till Piteå tre gånger i veckan gör han det för att spela tennis.
– En skoldag så äter jag frukost, går till skolan, kommer hem och äter något snabbt, åker till träningen och tränar, och sedan hem och sova. Man vänjer sig, berättar han.
Vikström är född och uppvuxen i Skellefteå, och när han som liten fick ett racket av sin mormor och morfar börjar han sin bana.
– Det går kanske också lite i släkten, min mormors bror spelade mycket förut. Men jag började här i Skellefteå, sedan har jag fortsatt och tycker att det blir roligare.
När kände du att tennisen var din grej?
– Det var när jag började tävla 2020, tror jag. Jag började också spela i Piteå då, det blev lite roligare med bra träningar och tränare och jag kände att jag blev bättre. Det var kul att se att det gav något.
John Vikström är väldigt ensam om att spela i sin åldersgrupp i den här delen av landet. Det finns en annan kille, i just Piteå, och de sparrar på träningarna mot artonåringar.
– Det är lite annorlunda.
Hur är det att vara så ensam om att spela här uppe?
– Det är speciellt. När man kommer söderut finns det dem som blir förvånade att man spelar här uppe, det är ju så långt till alla tävlingar. Men man är van vid det. Det finns ju ingenting annat här uppe.
Vikström är visserligen ensam i Skellefteå om att spela som 14-årig kille, men inte i Sverige. I början av juli spelade han kvalet till JSM i Sundsvall, där ett guld i dubbel och silver i singel blev resultatet.
– Jag tror att jag ligger runt 25 eller 30 på rankingen just nu, men spelar jag bra tror jag att jag kan komma upp till 15 i alla fall, berättar han.
Och när han tittar på fortsättningen av sommaren har han ett tydligt mål.
– Det är att gå långt i SM, men jag har inga förhoppningar där. Det är bara att spela och hoppas på det bästa.
Inga förhoppningar?
– Ja, jo, lite förhoppningar har jag väl ändå. Att komma till en kvart skulle ha varit roligt. Men annars ska jag träna på och hoppas att jag blir bättre i sommar.
Egentligen är det vintersäsongen och underlaget inomhus som lockar Vikström mest.
– Det är snabbare spel och underlaget är snabbare. Utomhus studsar bollen mer uppåt.
”Det är kul att känna att man är bra på något”, säger John Vikström, som tog guld och silver i JSM-kvalet.
Vikström är fortfarande ung, 14 år gammal, men vet redan att han ska flytta söderut när han börjar gymnasiet. Uppsala är det som gäller just nu, men om han skulle lyckas bra vill han gärna komma in i Båstad.
– Men det är svårt, konstaterar han.
Vad, tror du, är det som driver dig med tennisen?
– Det är nog att jag känner att det är något som bara jag gör, det är kul att känna att man är bra på något. I fotboll spelar man tillsammans med andra men i tennis är det bara jag, vinner man är det bara jag som har gjort det.
Drömmen är tydlig för John. Han vill komma så långt som möjligt, gärna bli världsetta om det går. Men det krävs mycket för att ta sig dit, det säger han själv.
– Jag vill gå så långt som möjligt. Men jag får fortsätta med skolan i alla fall, så jag har någon plan B.
Om du tittar fem år framåt, var skulle du vilja vara då?
– Kanske ha gjort några Future-tävlingar, en internationell nivå på tävlingar. Det hade varit på god väg framåt.