Frida Hermansson är huvudtränare för konceptet Team Ninja.
Det var i juni som Skellefteå kommun avbröt samarbetet med Soo Shim gällande skolverksamheten runt NIU- och LIU-utbildningarna i taekwondo på gymnasiet med omedelbar verkan. Beslutet kom efter att kommunen fått kännedom om allvarliga kränkningar som ska ha skett i verksamheten, något som klubben bestridit.
Kort därefter krävde fritidsnämnden såväl svar på frågor som att Soo Shim ska redovisa flertalet åtgärder ”för att säkerställa en trygg miljö för utövarna”. Om så inte efterföljs hotade nämnden med att dra in de kommunala bidragen som Fritidsnämnden handhar. De senaste sex åren har föreningen tagit emot mellan 400 000 och 500 000 kronor i snitt av dessa bidrag.
Under torsdagen förväntas ett fritidsnämnden ta ett beslut om bidragen till Soo Shim, och det kan påverka verksamheten. Linda Jakobsson jobbar på Soo Shim och är verksamhetsansvarig för flera delar.
– Vi är en väldigt bred förening, vi samlar allt från elitungdomar till seniorer och personer med funktionsvariationer, konstaterar hon.
Team Ninja är ett koncept med gruppträning för personer med funktionsvariationer där tränaren själv hör till målgruppen.
– Jag är en sådan person som gillar att röra på mig, säger Frida Hermansson, som är huvudtränare för gruppen, medan hon sitter i receptionen och väntar in sina deltagare inför ett träningspass.
I träningssalarna på övervåningen inleder träningsgruppen med reaktion och balans, innan lite mer styrka och kondition kommer in i bilden.
Vad betyder det för dig att vara huvudtränare?
– Det betyder väldigt mycket för mig, jag är så inne i det varje söndag. Det betyder mycket att vara huvudtränare för just den här gruppen, det ger mig mycket glädje, säger Frida.
Verksamheten för personer med funktionsvariationer har tappat medlemmar sedan i somras, slår Linda Jakobsson fast. En förklaring till det är, enligt Linda, att kommunen inte längre samarbetar med föreningen kring Team Ninja.
– Tidigare har jag fått hjälp av fritidssamordnarna att komma i kontakt med boenden och personal för information. Men nu fick jag ett samtal om att de fått direktiv om att inte hjälpa oss då vi är under utredning. Den kontakten med kommunen är helt strypt, säger hon.
Kan man kräva att kommunen ska samarbeta med en förening på det sättet?
– Jag vet inte om man kan kräva det, men det underlättar mycket för de boende.
Jakobsson visar ett mail där hon bjudit in kommunen att själva titta på den verksamhet Soo Shim bedriver, där fritidskontoret svarat att det inte finns möjlighet till det.
– För mig säger det att de inte vill komma hit. Det gör mig besviken och uppgiven. Kommunen säger att de vill främja friskvård hos de boende, vi jobbar ju för att främja samma målgrupp.
En annan dag, en fredag förmiddag, samlas ett tiotal seniormedlemmar inne i gymmet. Medan vissa värmer upp på löpbandet har andra redan hunnit börja med styrkeövningar.
Monica Svedesjö och Tommy Johansson är två av dem. De deltog tidigare i en grupp för synskadade för att introduceras i träning.
– Det har betytt jättemycket. När man är en grupp synskadade vågar man fråga mer och ta för sig. Jag ser ingenting alls, och de har varit öppna för att hitta nya vägar att instruera, säger Monica.
I seniorgrupperna finns även plats för sjukpensionärer. Maria Söderström, som är just sjukpensionär, är en som har börjat träna på Soo Shim de senaste månaderna.
”Det vore katastrof för oss”, säger Tommy Johansson, som tillsammans med Monica Svedesjö hittat till Soo Shim via träning för synskadade.
Vad har du för uppfattning om verksamheten så här långt?
– Familjär, man får vara som man är. Jag kan komma hit med lite sjaskiga kläder, och unga och gamla samlas. Jag tycker om det här stället, det är väldigt familjärt på något sätt.
På många sätt finns stora delar av familjer i verksamheten. Jenny Holmberg, som hittade till verksamheten för att hennes barn gjorde det, började själv träna där.
– Jag har varit sjukpensionär i många år, men för två år sedan blev det bara värre. Jag fick mer och mer ont och gick med rullator och kryckor, berättar hon.
Samtidigt som hennes barn började träna med föreningen började hon göra detsamma, och hittade sedan in i en av seniorgrupperna. Sedan dess har värken lättat.
– Jag gör lite jämfört med dem jag tränar med, men gör mer än jag har kunnat göra tidigare. Jag har blivit mycket bättre, jag behöver inte längre rullator eller kryckor och framför allt kan jag vara mycket mer med mina barn.
”Jag har svårt för den bild som jag får höra om nu”, säger Jenny Holmberg, som också har sina barn i verksamheten.
Veckans beslut när fritidsnämnden samlas för sitt månatliga möte kan innebära att föreningen inte längre tilldelas kommunala bidrag.
Vad betyder bidragen för de här verksamheterna?
– Det betyder hur mycket som helst i och med att det betyder så mycket för föreningen. Ska vi hålla igång föreningen måste vi få bidragen, om de dras in kommer vi inte kunna ha kvar varken senior- eller funkisverksamheten, säger Linda Jakobsson.
Men det är inte bara just dessa verksamheter som kan drabbas, enligt Jakobsson. Hon menar att risken är att hela föreningen går under om fritidsnämnden drar in sina bidrag.
Det finns ingen prioriteringsordning?
– Nej, vi prioriterar inte bort just dessa verksamheter utan det handlar om hela föreningen.
Att föreningen riskerar hela sin verksamhet påverkar alla medlemmar.
– Det hade varit katastrof för oss. Vi vet inte var vi skulle ta vägen i så fall, säger Tommy Johansson och får medhåll av Monica Svedesjö.
Jenny Holmberg ser en förlust för både sig själv och sina barn.
– Jag kommer inte kunna träna så mycket och kommer bli sämre igen, konstaterar hon för sig själv och ser sedan till sina barn.
– Båda mina barn har diagnoser och har fått ett så fint bemötande. Jag har aldrig hört dem säga något negativt om verksamheten eller om varandra. De är väldigt nöjda att de får känna att de passar in. Jag tycker det är synd med det bemötandet man kan få ute på stan, folk som aldrig har varit här och som väljer att gå på barnet istället för mig som förälder. Det ska inte unga barn behöva ta, säger hon.
”Får vi inte bidragen kommer vi inte kunna fortsätta”, säger Soo Shim:s Linda Jakobsson.
Flera föräldrar har upplevt samma bemötande.
– När vi gått på stan i Soo Shim-kläder så har det flera gånger kommit fram främmande personer och ifrågasatt hur jag kan ha mitt barn i verksamheten. Det här började i somras och det känns inte alls bra, vårt barn älskar taekwondo och trivs jättebra i Soo Shim, berättar Katja C Bäckström.
Under förra veckan lämnade även 39 föräldrar in en skrivelse till politikerna i kommunstyrelsen, fritidsnämnden och gymnasienämnden.
”Det vi alla undertecknade föräldrar tycker är att den bild som målas upp nu på vissa håll om Soo Shim är felaktig”, skriver de och fortsätter:
”Den enorma glädjen, värmen och gemenskapen som finns på Soo Shim är fantastisk att få se och vara en
del i. Vi som föräldrar får se våra barns stolthet, glädje och hur de växer som människor i en sport och klubb som de älskar”.
Samtidigt har flera tidigare medlemmar larmat om att allt inte står rätt till i klubben. I slutet av sommaren lämnades en skrivelse in till kommunen som 87 personer sägs stå bakom, där står bland annat att det förekommit olika typer av kränkningar inom Soo Shim.
Det är en bild som de nuvarande medlemmar som Norran träffar inte känner igen.
Det finns de som säger att de inte har trivts i verksamheten, att det förekommit kränkningar, vad tänker du om det?
– Det är ingenting jag har sett, säger Jenny Holmberg och fortsätter:
– Jag var inte med för tio år sedan eller fem år sedan, men jag ser hur klubben är i dag. Jag har svårt för den bild som jag får höra om nu, att barn skulle fara illa.
Linda Jakobsson:
– Jag har jobbat här i två och ett halvt år, och jag har förstått att många av de rösterna (som riktar kritik mot Soo Shim, reds. anm.) kommer från längre tillbaka. Jag var inte med på den tiden, och jag kan bara ta ställning till vilka vi är i dag. Jag vet inte vad som hände då, men när man hör om det tycker jag bara att det är fruktansvärt att människor ens ska ha den känslan om oss. Jag stöttar aldrig att någon skulle fara illa.
Och det finns en oro att verksamheten nu kan gå under.
– Vi har en jättesatsning på de här verksamheterna och den är väldigt viktig för både oss och andra. Men får vi inte bidragen kommer vi inte kunna fortsätta, säger Linda Jakobsson.