Det har gått fort på slutet. Inom loppet av mindre än två veckor har Indra Bodén och ett ambitiöst gäng jobbat stenhårt med en grupp föräldrar och startat upp en helt ny taekwondoförening.
Allting byggs från grunden.
– Det känns väldigt roligt. Vi tränade och bjöd in det gamla laget. Jag trodde vi skulle få ihop fem-sex personer, men vi blev närmare 15 personer. Dessförinnan har jag mest varit och tränat med Frederik (Emil Olsen) och Natalie (Johansson). Så det är riktigt roligt att nu får träna i en större grupp igen.
Senaste tiden har varit en utmaning på många sätt för Indra. Efter en ytterst turbulent tid stod det klart att Soo Shim, som har varit så stor del i hennes liv, gått i konkurs.
– Det har varit oroligt. Jag var borta när beslutet om konkurs togs och kunde inte vara med laget. Jag har knappt varit i de gamla lokalerna och kunnat säga ”hej då” på det sätt jag hade önskat, säger hon och fortsätter:
– Så det känns lite jobbigt med uppstarten, för det är ju enormt mycket som ska göras. Samtidigt har vi fått väldigt mycket hjälp från föräldrar och andra.
Uppstarten av Phoenix taekwondo club har, trots allt arbete, även skapat mycket glädje.
– Just nu känns det bra. Jag har någonstans och träna och det är ju mitt andra hem.
Hur har du mått i den här processen, med satsningen mot OS och allt?
– Allt började ju i början av sommaren. Då var det lov och det hände egentligen inte så mycket. Däremot under hösten blev det oroligt. Jag kunde ändå hitta det där lugnet när jag var i väg på tävlingarna. Oron var ju där på hemmaplan, inte när jag reste i väg. Jag kände att jag kunde lämna all oro hemma och den här säsongen har faktiskt tävlingsmässigt varit min bästa, säger Indra och fortsätter:
– Känslan på tävling har ändå varit väldigt bra. Det var väl när jag tävlade i Slovenien, som det inte kändes så bra. Det var då jag fick beskedet om konkursen.
Det har med andra ord varit sämsta tänkbara förutsättningar att satsa mot karriärens stora mål, OS. Ändå presterade Indra Bodén på högsta nivån och 18-åringen var otroligt nära att ta sig till Paris i år.
– Innan OS-kvalet jobbade jag väldigt mycket mentalt. Det var ”motivational speech” och jag skrev en hel del dagbok. Jag kände att jag behövde prova något annat. Jag bytte faktiskt till och med signal på min väckarklocka på telefonen. Det har varit mycket känslor och tankar. Jag stängde av alla mina sociala medier. Jag kände att jag inte orkade svara på alla frågor som kom.
Indra är reserv inför sommarens OS, men 18-åringen hade sett det som en stor bonus om hon hade tagit sig till Paris.
– Det är 2028 som är det stora målet. Det är ju ändå ett tag kvar så det känns skönt. Vi måste inte få fram något jättesnabbt, utan utvecklingen får ta sin tid nu med nya klubben.
Närmaste delmål är inte så långt borta. Indra börjar inom kort ladda för EM, som avgörs i början av maj.
– Jag ska försöka prestera bra där. Men efter det blir det lite lugnare och tid att kunna reflektera och fundera hur vi ska göra det här (med nya klubben) på bästa sätt.
Uppladdningen kommer till viss del ske i Danmark, samtidigt som hon har tät kontakt med sin holländska tränare Reshmie Oofin. Lägg därtill att Indra tar studenten i vår.
– Det är mycket, men samtidigt är det roliga saker som händer, avslutar hon.