När Sporten når Anna Magnusson är det måndag och klockan är strax efter 17. Hon har landat i Sverige men sitter fortfarande i bilen sista biten på väg till sitt hem i Östersund.
Borta bra men hemma bäst heter det, men frågan är om inte Magnusson gärna stannat i Annecy ett tag till. Klart är i alla fall att hon sent kommer att glömma världscuphelgen i de franska alperna. Höjdpunkten var förstås fredagens sensationella sprintseger.
– Jag är såklart jätte, jätteglad och nöjd med hela helgen egentligen. Det var väldigt överraskande även för mig själv och känns som något jag kommer att ha med mig resten av livet.
Det enda som hade kunnat förgylla helgen ännu mer hade varit om föret, eller skidorna, i lördagens jaktstart varit bättre. För alla som såg loppet var det alldeles uppenbart att vissa skidmärken klarade det isiga underlaget betydligt bättre än andra.
Magnusson, som hade jättefina skidor och noterade bland de bästa åktiderna i fredagsprinten, var en av många åkare som fick slita hårt när hon gick ut i ledning dagen efter.
Skillnaden som blev mellan olika skidor, utan att säga att något märke är bättre än det andra, förvånade mig. Vad säger du själv?
– Jag vet inte riktigt vem som ska ha kritiken. Jag tänker att IBU (Internationella skidskytteförbundet) har ansvaret för tävlingarna, och att det inte är första gången det regnar, är blött och sedan fryser på. Det är ändå ganska vanligt.
Magnusson menar alltså att spåren, trots väderförhållandena, hade kunnat vara bättre.
– På vissa ställen fanns nästan inga räfflor kvar och det var bara is. Det är tråkigt när det blir sådana skillnader. Någon ska vinna de tävlingarna också, men det kändes trist när jag hade det läget.
Det var likadant för herrarna som åkte innan, så du kanske visste vad som väntade?
– Jag hann faktiskt inte riktigt uppfatta att det var på det sättet, att ett märke i princip var slaget på förhand. Jag tänkte att det skulle bli svårt, men trodde verkligen inte att det skulle bli sådär svårt. Men jag tog det ändå med ro, höll ihop skyttet på vallen och gjorde allt jag kunde. Jag är ändå supernöjd med den dagen också, för jag hade inte kunnat göra något mer.
Magnusson slutade på 13:e plats i jaktstarten och avrundande sedan helgen med att bli sjua i söndagens masstart. Och mest imponerande var kanske att Piteååkaren, totalt under helgens tre tävlingar, prickade 48 (!) av 50 skott på vallen.
När världscupen nu tar jul- och nyårsuppehåll ligger Anna Magnusson på en finfin elfteplats i sammandraget.
Trots att hon är i sitt livs form tycker hon att ledigheten kommer lägligt, samtidigt som hon blickar fram emot omstarten i slovenska Pokljuka den 5-8 januari.
– Jag tycker att det är ett ganska bra ställe och ser fram emot att åka där. Jag längtar till nästa tävling, men samtidigt är jag sjukt trött och känner att jag behöver vila.
Julen kommer Anna Magnusson och sambon Peppe Femling att tillbringa i Jämtland.
– Vi kommer inte upp (till Piteå) i år. Vi var uppe förra året, men den här gången stannar vi Östersund och firar, berättar hon.
Vilken är favoriten på julbordet?
– (skratt) Jag vet inte riktigt. Jag gillar mest julgodiset och julfikat. Ris à la Malta, lussebullar och sånt. Det är det bästa!