Låt mig börja med att skriva att jag själv har stått där och gapat mig till en hes morgondag, känt känslor för det svartgula laget som då stundtals var svåra att kontrollera. I början av 2000-talet gick jag troget till Skellefteå AIK:s hemmamatcher och när North Power 2001 skapades tyckte en då 14-årig Robin Lindgren att det var otroligt häftigt med en supporterklubb som förenade alla på hemmastå under samma fana. På supporterklubbens första webbforum skrev jag under pseudonymen ”Tigernnn” och snackade domslut, favoritspelare och ramsor med alla andra.
Men allt är inte för evigt och för mig tog de där känslorna sakta men säkert slut när jag 2014 fick frågan om jag ville börja bevaka Skellefteå AIK som reporter för Västerbottens Folkblad. Känslor för vad som helst tar som ni vet inte slut på ett ögas blink, de glöder sakta ut likt en kontrollerad eld och för mig är det precis vad känslorna för Skellefteå AIK gjort under de nu sju år som jag gått från supporter på hemmastå till att bevaka laget med granskande, kritiska och objektiva ögon.
Men den här krönikan ska inte handla mer om mig. Jag ville bara ha det ovan sagt för att kunna lägga tyngd bakom det jag nu ska skriva;
Jag förstår vad North Power betyder och har betytt för många. En supporterklubb som nu funnits i 20 år har under årens gång förenat människor från alla samhällets kanter. Där har trasiga själar förenats med livstörstande ungdomar och framgångsrika företagare.
Men vem du är utanför spelar ingen roll i ett supporterskap – när människor samlas på en hemma- eller bortastå så är de förenat till ett, och i Skellefteå är det North Power som nu i två decennier samlat dessa människor.
Genom åren har många kommit och gått i North Power, som det alltid är. Men vissa har också bestått genom en resa som i det närmaste kan beskrivas som att den gått genom eld och genom vatten.
Kvar finns supportrar som stod där på bortastå i Umeå 2002 när värsta rivalen slog ut Skellefteå AIK i en tredje och helt avgörande playoffmatch till Kvalserien – de som 2004 fyllde hemmastå när en seger mot avsågade och svaga Hammarby kom på besök i en match där Skellefteå hade säkrat avancemanget till seger.
Kvar finns också de som 2006 tog ledigt för att åka ned till Karlskoga och efter matchen firade de svartgula hjältarna som äntligen tagit Skellefteå upp till Elitserien och de som samma kväll samlades utanför arenan för att ta emot laget vid hemkomsten.
Men genom åren har också profilstarka supportrar lämnat och nya anslutit.
När Skellefteå AIK i dag tar emot Malmö Redhawks i en match där de 20 åren som supporterklubb ska firas står till exempel den 16-åriga Albert Martling, som efter en flytt till norr för bara några år sedan snabbt fann kärleken i laget och i North Power, där längst fram och leder ramsorna.
Supporterskap är ju blodet och hjärtat som får idrotten att leva och för Skellefteå AIK har North Power genom två decennier nu det livsviktiga organet som fått föreningen att leva vilket vi blev påminda om när publiken inte fick komma till arenorna under pandemins hårdaste grepp.
North Power har spelat en otroligt viktig del i Skellefteå AIK:s moderna historia och precis som vi så många gånger hyllat laget eller föreningen för framgångar på isen så är det nu på plats att för en kväll verkligen hylla North Power för vad det varit och vad det fortfarande är.
Grattis, North Power. Och tack för 20 år av oförglömliga läktarminnen och tifon på högsta internationell nivå (hej, Super Mario mot Frölunda i finalen). Den här kvällen är för alla er som alltid funnits där, ni som anslutit längs med resans gång och ni som en gång varit där men nu inte längre finns kvar.