Patrik Lillbacka gick i mål som femte bästa svensk i Ironman Kuopio-Tahko.
För ett år sedan anmälde sig Patrik Lillbacka och några vänner till hans första Ironman-lopp. Tidigare hade han sprungit maraton och även gjort en svensk klassiker – två gånger – men aldrig tidigare hade han ställt upp i en liknande utmaning.
– Jag har tänkt att jag ska göra det i säkert tio år, men jag har alltid tänkt att det blir någon gång i framtiden. Så tyckte jag att det var ganska tråkigt med corona när det kom, och kände då att jag passade på att anmälsa mig. Då var det bara att ge sig fasen på det, för då hade jag ett år på mig att förbereda mig, berättar han och fortsätter:
– Jag har tränat målmedvetet hela året, och sista veckan inför så har man varit så sjukt nervös. Man tänker på hur fasen folk klarar av att göra ett sådant här lopp och hur tungt det måste vara.
Och den gångna fredagen var det dags – starten i Kuopio-Thakos Ironmanlopp gick.
Efter att ha tagit sig igenom det massiva triathlonet – med 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykling och 4,2 mil löpning som avslutning – var det som femte bästa svensk, och 156:e person av 655 över mållinjen totalt.
– Det kändes jättebra på simningen, det fick över förväntan. Det bara flöt på, säger Patrik Lillbacka med ett skratt och fortsätter:
– Cyklingen gick också jättebra, där tog jag mig upp en hel del placeringar. Så kom ett maraton, och det gick bra de första två milen, men sedan blev det väldigt tungt.
Hur känns det att hamna så högt upp i resultatlistan?
– Det känns fantastiskt med tanke på att det är första gången, då får man lite mersmak. Direkt efter loppet tänkte jag att jag aldrig skulle göra det igenom, men efter att ha sovit någon natt sa jag till min sambo att man kanske skulle göra det en gång till och försöka ta sig under tio timmar, säger han och skrattar.
Lillbacka var inte den enda från Skelleftetrakten att ta sig över mållinjen. Lotta Silfver gick in som 20:e svensk, på 451:a plats totalt, Simon och Filip Lundström gick in som 13:e respektive 26:e svensk och Patrik Löfroth på en totalt 623:e plats. Marie-Louise Karlander gick in som 33:e bästa svensk – och kom även på andra plats i sin klass för kvinnor 55-59 år.
Marie-Louise Karlander (till höger) tog sig i mål på andra plats i sin klass efter att ha genomfört loppet på 13:37:26.
– Vissa har jag tränat med lite grann, vissa vet jag vilka de är. Men vi är ingen helt samordnad grupp, även om vi var ett gäng som snackade ihop oss om att vi skulle åka.
Och att vara flera från Skelleftetrakten var trevligt, menar Lillbacka.
– Det var fantastiskt. Vi kunde snacka efter målgången, hur man upplevt olika delar och peppade på varandra innan start.
Uppfylldes de förväntningarna du hade på loppet?
– Det gjorde det. Man har ju haft mardrömmar om hur smärtsamt det här ska vara, och ändå fram tills jag hade två mil kvar av löpningen gick allting så lätt. Jag trodde aldrig att det skulle kunna vara så lätt, men då fick jag baksmällan de sista två milen. Då var det verkligen så jobbigt som jag hade tänkt mig.
Och när Patrik Lillbacka ska sammanfatta upplevelsen är det ett ord han använder – "fantastiskt".
– Ja, det var fantastiskt. Det är en bra sammanfattning, avslutar han.