Foten var bruten och i stället för att vara på isen i J20 och SHL:s SM-slutspel fick Lukas Vesterlund följa sina lag och vänner från sidan.
I mitten av februari fick Lukas Vesterlund beskedet han väntat, längtat och drömt om. Han skulle få sitt första proffskontrakt. Månaden efter skulle SM-slutspelet inledas, ett guldtörstande Skellefteå AIK var på jakt.
Men efter ett byte var allt förstört för 20-åringen.
I vanliga fall brukar man bara behöva nypa sig i armen för att vakna upp ur en dröm. För Lukas Vesterlund krävdes en hård propp, en stenhård sarg och en massa oflyt för att vakna upp ur den levande drömmen – och sjunka rakt ned i sjukhussängen.
– Det var såklart tufft och jättetråkigt. Man har kämpat på och man spelar i två lag (AIK:s A-lag och J20) som gått till slutspel, sedan kan man inte vara med och kriga den sista biten, berättar Vesterlund om tacklingen som slutade i ett brutet vadben och en spricka i skenbenet.
Det var inget fult som skedde. Det var en tackling i den första kvartsfinalen mot Linköping där AIK-junioren föll, brakade in i sargen och vred foten. En helt vanlig situation som fick en ovanlig konsekvens.
– Jag tog mig in i omklädningsrummet där jag gick på foten och tänkte att jag skulle kunna spela. Det var inte så jäkla ont, men i sjukrummet började Niklas Werkmäster och Mattias Hallberg kolla och jag såg på Niklas direkt att det var illa.
Vesterlund lämnade arenan, nerverna och adrenalinet och for till akuten för en helt annan stämning.
– Jag kände bara: "fan". Men det fanns inget jag kunde göra annorlunda.
”Jag kände bara: 'fan'”, säger Lukas Vesterlund när han fick veta att foten var av.
Det hände på en fredag. När match två skulle spelas på söndagen låg Lukas Vesterlund på sjukhussängen, nyvaken från operation, och följde sitt lag ta en andra raka förlängningsseger.
– Jag låg på sjukan och kollade på telefonen. Det var lite annorlunda, men man blev glad att det gick bra för laget. Det var många av de äldre i laget som frågade hur jag mådde och hörde av sig, det hjälpte mig mycket.
Bild på Lukas Vesterlunds fot.
Hur var resterande delar av J20 och A-lagets slutspel för dig?
– I början var det väldigt stillsamt, men efter någon vecka kunde jag börja komma till arenan. Det blev en lättnad.
Och få se två SM-guld?
– Det var jättestarkt. Jag var nog lika nervös som spelarna när man satt på läktaren.
Det blev bara 44 sekunders speltid i J20 och A-lagets slutspel. En tung skada gjorde Vesterlunds dröm till ett antiklimax – som ändå slutade på bästa tänkbara sätt.
I berättelsen om Lukas Vesterlunds tid i Skellefteå AIK finns en större berättelse om hockeytalanger som flyttar till nya städer, till nya hallar för att spela i nya klubbar. Allt är inte spikrakt, och skadan var inte den första motgången Vesterlund drabbades av sedan han kom till AIK.
Medan han tog tuggor av sin snickersglass i sommarvärmen berättade han om hur han hamnade i AIK, hur juniortiden var – och vad framtiden har att utvisa.
För den storväxte 20-åringen startade karriären i den lokala klubben AIK Härnösand, men när han närmade sig tonåren bytte han klubb till Timrå, som han pendlade de 35-40 minuterna dag in, dag ut. Inför gymnasiet sökte han sig till Skellefteå AIK, en klubb han i yngre år varit och besökt på hockeyskolan.
– Jag pendlade till Timrå i ungefär två säsonger, men när jag skulle börja söka hockeygymnasium var Skellefteå förstaalternativet.
Varför?
– Jag var här på hockeyskola två eller tre somrar som liten och det var en klubb man följt sedan dess. Det kändes som att möjligheterna fanns här och när jag fick veta att jag skulle komma in var det inget att tveka på: Det kändes bara rätt.
När valet gjordes, när väskan packades och när flyttlådorna anlände till Skellefteå kändes allt bra. Men efter några månader förändrades allt.
Coronavirusets spridning blev större och större, aggressivare och kraftigare. Restriktioner infördes, skolan stängdes ned, hockeysäsongen avbröts och träningar förbjöds.
– Jag tänkte: "har man flyttat fyra timmar norrut för att läsa skola på distans och inte få träna med laget". Jag tror vi hann spela nio matcher den säsongen.
Hur kändes det?
– Det var så klart tråkigt, man hade ju flyttat upp för att spela hockey, inte för att plugga på distans.
Men det fanns två saker som var räddare i grabbens coronanöd: Torsplan och Alexander Hellnemo.
– Man kunde gå och åka lite på Torsplan med kompisgänget, berättar Vesterlund innan han kommer in på vännen som satt i exakt samma båt.
Målvakten Alexander Hellnemo hade även han flyttat upp under samma period och fick lägenhet i samma trappuppgång som Vesterlund. När samhället blev svagare blev deras relation starkare. De var ensamma i en ny stad, men de hade varandra.
– Han bodde under mig och flyttade nästintill in hos mig så vi kunde roa varandra på det sättet.
Vännen och lagkamraten Alexander Hellnemo betydde mycket för Lukas Vesterlund när pandemin var som värst och restriktionerna som strängast.
Så småningom började samhället återgå till det normala. Skolorna öppnade, restriktionerna avtog.
Och sedan säsongen 2021/2022 har Vesterlund skrinnat snabbt, tacklats hårt och tränat massor för att flytta fram sina positioner i J18, J20 och SHL.
I oktober 2022 kom SHL-debuten hemma mot Timrå.
– Det var jättekul att få den möjligheten.
Utöver de 50 sekunder på SHL-rinken fick han chansen i ytterligare en match. Då mot Oskarshamn, där han drog på sig en utvisning i sitt första byte.
De som minns det är de som har hjärnkoll på sitt Skellefteå AIK. För gemene man (eller kvinna) var det först den gångna säsongen som Lukas Vesterlunds namn började betyda mer än 15 bokstäver. Det var den gångna säsongen som han visade upp sig på riktigt.
Den första A-lagsmatchen för säsongen spelades borta mot HC Innsbruck – där han lyckades göra mål. Sedan blev chanserna med seniorerna fler och fler. Han tog för sig mer och mer.
– Jag gick in i säsongen med tankarna att ta för mig så mycket som möjligt och visa framfötterna.
Första proffsmålet – hur var det?
– Det var roligt. Jag minns att jag var 13:e men fick ett byte och ett öppet mål. Det var roligt och många som gladdes åt mig.
Det var den matchen, den kvällen i västra Österrike som Vesterlund började knäcka A-lagskoden.
– Det kändes som att det var där jag fick en liten chans och jag lyckades visa upp mig. Efter det blev jag mer trygg och vågade mer.
Vad var det för direktiv du fick av tränarstaben när du kom upp?
– De sa åt mig att använda min skridskoåkning och storlek och det är något jag känner mig trygg med. Att det uppskattas att spelar fysiskt är bara kul.
Hur har det varit att spela den hockeyn mot män istället för pojkar?
– Det funkar nästan lite bättre mot de äldre och rutinerade. De blir rätt frustrerade när det kommer en "liten" junior och smäller på. Det är jätteroligt och det är något jag får energi av.
I grundseriens näst sista omgång, när laddningen och förberedelserna inför slutspelet påbörjats, tog Vesterlund återigen chansen. Han ville visa upp sig inför säsongens viktigaste månad. Även om målet var långt ifrån ett Van Gogh-mästerverk så var det ett mål, en markering att han är i SHL för att stanna.
– Det var såklart jättekul, verkligen.
Men sen kom skadan.
”Det var en enorm glädje”, säger Lukas Vesterlund om när han fick kontraktsbeskedet.
När Norran tog en glass med den storväxte forwarden är han fortfarande igång med sin rehab. I sju veckor hade han gips, och från att han tog av det för ungefär en och en halv månad sedan har han inte fått belasta foten. Under Thomson trophy fick han bara cykla. Löpningen får vänta.
Även om han inte kunde göra försäsongen som alla andra gjorde han den med ett leende på läpparna. Han har blivit en professionell hockeyspelare. Flytten till Skellefteå gav honom det han drömde om.
– Det var en enorm glädje. Att få stanna kvar här känns helt overkligt, säger 20-åringen om samtalet när han erbjöds ett A-lagskontrakt.
– Jag kom hit med tanken att ge allt för att bli kvar här, men det var inget jag hade räknat med.
Vad är tankarna inför kommande säsong?
– Jag hoppas vara tillbaka fullt till när säsongen drar igång. Det har känts bra på försäsongen och det är roligt att vara med och fajtas på samma villkor som alla andra. Jag ska kriga för de extra minuterna på isen.