Pär Nordlund har suttit i styrelsen i AIK i nästan en tredjedel av klubben historia. Nu är han inne på slutskedet och sitt 23 år med uppdrag högst upp i AIK:s organisation. För Norran berättar han om höjdpunkter och tuffa situationer.
Pär Nordlund är en pigg 63-åring, som nu kommit till beslutet att börja hitta lite fler luckor i kalendern för valfria ändamål. Det är en del i beslutet att lämna engagemanget i styrelsen i Skellefteå AIK.
– Det kändes att det var dags på något sätt att någon annan tar över. Jag brinner fortfarande lika mycket för det, men det känns att det är kanske bättre att välja själv istället för att någon ska be mig sluta.
Har du någon uppfattning hur mycket tid du har lagt?
– Det vågar jag inte tänka på. Tidsmässigt är det ändå inte lika mycket nu som det var under de tio första åren. Numera fungerar allt så bra att det är ett ordinärt styrelsemöten.
Minnena är många. Nordlund blev lockad in i styrelsen av Tage Ljungholm 1996. Det var kanske inte den mest optimala tiden att kliva på uppdraget. AIK var mitt uppe i vad som fortfarande i dag kan betecknas som den största krisen i klubbens anrika historia.
– Vi som satt i styrelsen har skrivit på en konkursansökan två gånger, berättar Nordlund för att ge en målande beskrivning av hur illa det var.
– Det var många som satt i styrelsen på den tiden och det var väldigt svårt att få grepp om helheten. Varje lag hade sin redovisning. Det var som en koncern med en enorm del dotterbolag. Och sen får man ingen koncernredovisning. Det fanns ingen. Även om jag var ekonom fick jag inte ihop det. Vad är slutresultatet?
Nordlund kontaktade sin revisor, Anders Hettinger, som tog på sig uppdraget att gå igenom alla siffror och hitta en summa. Beskedet som kom var mycket värre än vad många hade trott.
– Det var minus 7,2 miljoner kronor berättade han. Och vi undrade, vaddå? Sen fortsatte han och sa att det här var konkursmässigt, säger Nordlund och fortsätter:
– Jag visste att det var rörigt, men inte att det var så eländigt. Det fanns i det läget bara två alternativ, för det går ju inte bara att titta på när du är back 7,2 miljoner kronor. Och det var konkurs eller en omstart. Och det blev en omstart med en rekonstruktion.
Högt och lågt. Pär Nordlund har varit med och undertecknat två konkursansökningar för AIK:s räkning. Han har även vunnit två SM-guld med klubben.
Lyckades
Styrelsen jobbade metodiskt och intensivt att kapa kostnader och hitta intäkter. En av de största utmaningarna var att hitta ett ackord med Skattemyndigheten. De brukar normalt vara kompromisslös.
– Men vi lyckades. Skattemyndigheten gick med på ett ackord. Det beror med all säkerhet på att vi är en förening som inte har privata intressen. Men det var en del krav. Bland annat krävdes att hela styrelsen skulle bytas ut, men jag hade kommit in så sent så jag blev kvar. Sedan krävdes att vi skulle gå in pengar för att täcka nedskrivna skatteskulden. Så det första jag fick vara med om var att slanta in pengar, x antal tusen, för något jag inte hade varit med om.
En tuff start, men också början på en vändning som är svensk idrottshistoria. Från 1998 och framåt har AIK sportsligt i stort sett haft en uppåtgående trend som varade i nästan två decennier, tills det blev dubbla år av SM-guld och seriesegrar.
Nordlund blev ordförande 2001. Och även om det lyfte sakta sportsligt var det tuffa säsongsavslutningar.
– Det blev ju många kvalserier, kanske någon för mycket innan vi tog oss dit. Men vi jobbade strategiskt och tog oss långt utan att dränera ekonomin. Michael Engström, som hade börjat hos oss, sa att vi skulle gå upp förr eller senare om vi jobbade så här. Och det var helt rätt.
Största minnet
Av alla minnen är det faktiskt inte SM-gulden som Nordlund rankar högst. Det är händelsen från fjärde april 2006, när AIK tog steget tillbaka till SHL.
– Det går inte att komma ifrån att det var när vi tog klivet upp igen. Det var euforiskt.
Minnesbilderna är som om det hände i går.
– Vi ledde med 3-0. Jag och sportchefen Peo Larsson stod ihop. Vi hade kommenderat över Pea Israelsson till andra sidan, till bortaklacken, för han var så hispig.
– Sedan gick de ikapp och då sa jag till Peo: ”Jag orkar inte med det här något mer. Jag åker till en flygplats och bara drar.” Sedan vände det. Men jag kände just där och då att nu får det vara nog.
AIK etablerade sig snabbt i SHL och har varit i slutspel sedan 2008. Vinsterna sticker förstås ut.
– När vi tar gulden var det sanslöst. Men ska man rangordna är det etta när vi tog oss tillbaks.
Tuffa tider
Baksidan med att jobba som ordförande i en så publik verksamhet är när det händer tuffa incidenter.
Så det första jag fick vara med om var att slanta in pengar, x antal tusen, för något jag inte hade varit med om.
En av de enskilt mest uppmärksammade händelserna är när Chad Hinz misstänks för rattfylla. En situation som Nordlund och styrelsen inte var förberedd på.
– Det var tufft medialt. Vi var i kvalserie och det gick åt pipan. Det var tråkigt och det var jobbigt. Jag hade ingen aning då att det fanns så många tidningar i det här landet. De ringde mina barn.
Var det det tuffaste att hantera under din tid i styrelsen?
– Jag tycker annars att generellt är det väl tuffast när man måste tala om för en person att han måste lämna innan kontraktstiden löper ut.
En av svårigheterna är att det är en känslig situation där det inte heller är möjligt att vara tydlig med exakt varför situationen har uppstått.
– Många gånger sitter man på mycket mer information än vad som kommer ut. Och skulle alla ha hela bilden skulle 90% tycka att det är klart att man göra så här. Men det är kanske jobbigaste när man inte har varit med så länge. Man lär sig hantera det.
Under sin tid med klubban samhället och teknikutvecklingen förändrat alla forum. I dag är sociala medier en stor del av samhället och Skellefteå AIK är många gånger i fokus – ur alla perspektiv.
Hur ser du på sociala medier?
– Det är kanske fördelen med att leva i en mindre stad. Du träffar så många människor, så de där mest märkliga sakerna får aldrig riktigt fäste. Men så är det väl i alla yrken och jobb att du lär dig hantera det där. Det avgörande är att man snackar med varandra internt och förstår varandra. Jag berörs inte sådär dramatiskt av det. Jag känner trygghet i det vi har gjort.
Nordlund har skrivit in sig i historien som en av de mest framgångsrika ordförandena någonsin i svensk idrott. Det är komplexa verksamheter, men där Nordlund har hittat en viktig faktor till framgångarna
– Att peka på en del går inte, utan det är ju en rad lyckliga omständigheter. Men framförallt är det många bra människor som jobbar ihop. Det går inte att göra det här själv utan det är många tillsammans som bygger framgång.