Skador stoppade 35-åringen från en fortsatt hockeysatsning. Då började tankarna på framtiden snurra i huvudet. Till slut så föll valet på att börja springa istället. Så frågan är varför?
– Det är en jäkligt bra fråga. Men jag har alltid gillat springa och jag ville ha något annat att satsa på när jag la ner hockeyn. Så det är på den vägen, säger "Foppa" som han kallas.
Men varför just maraton?
– Jag tänkte väl att de skulle vara något helt annat än hockeyträningen där man tränar mycket explosivt. Det kändes som en rolig utmaning att träna tvärtom än jag gjort tidigare.
Han har sin mångåriga fystränare Stefan Thomson vid sin sida.
– På gott och ont, säger Forsberg och skrattar innan han fortsätter:
– Han är ett bollplank och hjälper mig i träningen. Han ger mig jättemycket stöd.
En tydlig målsättning finns. Men han håller den exakta måltiden för sig själv.
– Jag har ju ett tidsmål – men vågar inte berätta det om det skulle gå åt skogen. Men det är en bra bit under tre timmar. Jag vill att det ska kännas som en riktig satsning och inte att jag bara är ute och joggar. Men jag har också märkt att det tar alldeles för mycket tid.
Hur mycket löpträning gör du nu?
– Jag springer mellan 13–15 mil i veckan, ungefär. Det tar några timmar kan man säga.
Hur många timmar blir det?
– Det vill jag inte säga för då kan folk räkna ut vilka tider jag springer. Det är så skönt att inte bli utvärderad som man blev efter varje träningspass i tidningarna. Typ, igår fick du två nv-bollar på din löpträning, säger han och skrattar gott.
Är planen att springa många maraton?
– Nä, grejen är att jag ska springa ett snabbt maraton har jag tänkt. Men jag tror inte att det första blir så snabbt. I en drömvärld blir det så – men jag har aldrig sprungit så långt. Jag hade väl ett pass på kring 30 kilometer och det är det längsta jag sprungit – sedan vet inte vad som händer. Det sägs att man blir trött efter tre mil – men vi får se. Jag har också planerat för en satsning på tre-fyra år och presenterade den för min sambo men hon sa blankt nej...
Han har naturligtvis tittat på olika maraton att springa.
– Det är klart. Jag haft dålig koll men har börjat titta på det. New York hade varit coolt – men jag vill ju springa snabbt och Berlin är tydligen snabbast. Så det kan nog bli det. Det beror ju också på vilka lopp som kommer att gå nästa år. Jag kanske får springa hemma i Piteå istället.
Än så länge finns inga konkreta planer på hur han ska lägga upp tävlingssäsongen för 2021.
– Nä, jag är inte anmäld till lopp. Det blir väl något millopp och halvmaraton först. Jag har ju aldrig sprungit något lopp tidigare heller. Så jag vet inte hur det blir.
När han spelade i Skellefteå AIK var han aldrig med på löpträningarna.
– Det stämmer, jag hade jätteproblem med knäna då. Under fyra-fem år sprang jag ingenting – men sedan har jag opererat båda knäna. Under många år så blev det alternativ konditionsträning. De senaste tre åren har jag kunnat springa – men när jag var yngre sprang jag väldigt mycket. Jag har haft Thomson som tränare sedan jag var 16 år och kommer ihåg att han sa att han tyckte att jag skulle bli löpare istället för hockeyspelare när jag var junior. Jag kan säga att då tog jag inte det som en komplimang. Men jag får väl lyssna på honom 20 år senare, säger han och skrattar gott igen.