Över 200 deltagare – det kunde Skelleftesim skriva upp när de under helgen genomförde Vågspelen. Fördelat på 47 grenar möttes nio Norrlandsklubbar i Eddahallen för en helg full av såväl personliga rekord som segrar.
– Jag tycker att det känns jättebra. Vi har gått över till ett elektroniskt sätt när vi diskar personer så det är lite ny teknik som man ska lära känna, men annars känns det bra. Det har flytit på riktigt bra, säger tävlingsledaren Charlotta Hofverberg och fortsätter:
– Det är något jag tycker är positivt med Skelleftesim, att vi är väldigt stabila i vår uppbyggnad av tävlingar och arrangemang. Även om vi har en grej som kanske strular blir det ingen panik, vi kan bara andas och fortsätta.
Vad betyder det för Skellefteå och Skelleftesim att kunna hålla tävlingar?
– Jag skulle säga att det är jätteviktigt för hela Norrland. Det är så många klubbar i södra Sverige, då kan simmarna tävla nästan varje helg om de hade velat, men här uppe finns inte så många tävlingar. Så det blir otroligt viktigt.
Ett av helgens dragplåster för den arrangerande klubben var Skellefteås stortalang, Millie Eriksson, som passade på att tävla i hemmahallen.
– Det är alltid kul, konstaterar hon.
Vi är vana att se dig i större tävlingar, var gör att du väljer Vågspelen?
– Det är en hemmatävling och det är alltid kul att komma hem när jag inte bor här nu.
Framträdande var hon dock inte så nöjd med. Åtminstone inte på 800 meter fritt, där hon tydligt var irriterad över resultatet.
– Nej, inte nöjd. Jag var ganska trött från 100 meter rygg innan, säger hon med ett leende.
Du fick ett tajt schema här?
– Ja, mycket tajtare än vad jag trodde. Det var bara tre minuter mellan loppen, jag trodde att det åtminstone skulle vara 10-15 minuter.
Stora delar av startfältet var i övrigt de yngsta utövarna. Simmare under 12 år räknar inte resultat, utan simmar i stället för att slå sina egna bästa tider.
Kommer du själv ihåg den tiden?
– Ja absolut, det var den bästa tiden. Många av de här små simmarna har jag också haft i grupper, så det är jättekul att se dem utvecklas så mycket, säger Millie Eriksson.
Clara Hofverberg är en av alla de yngsta som tog sig ned i vattnet.
– Det var bra, lite spännande, säger hon efter att det första passet har avklarats.
Vad är det bästa med att tävla?
– Att ha roligt.