”Jag har samma vision som innan pandemin”, säger tränare och verksamhetsledare Linda Nedergård.
Fukten slår som en vägg mot ansiktet så fort dörren går upp. Ljudnivån ökar och vattnet går i vågor upp mot det kakelbeklädda golvet. Längst bort mot fönstren pågår träningen för grupp svart, den äldsta och mest avancerade träningsgruppen.
Det är onsdag, det är en fullspäckad träningsdag och det är full fart på Eddahallen och i Skelleftesim.
– Det är fullt ös från när man kommer till simhallen till att man går hem, berättar Linda Nedergård, tränare och verksamhetsledare för Skelleftesim, och skrattar.
– Vi har mycket simskola, det är en ganska stor del av vår verksamhet. Sedan har vi träningsverksamhet för ungdomar som är simkunniga. Vår äldsta tävlingssimmare nu är 28 år, förklarar Nedergård medan hon slår sig ned i en av stolarna som är utplacerad längs bassängen.
Klockan är strax efter fem och grupp svart har just inlett sitt pass. Klockan sex hoppar grupp gul ned i bassängen, samtidigt som den blå gruppen börjar förbereda sig för landfys i en av träningshallarna.
Det finns någon typ av åldersspridning mellan grupperna, de yngsta börjar i samma grupper.
– Det som är lite olika jämfört med andra sporter är att gruppindelningen baseras lite mer på kunskap. Det kan vara så att en yngre simmare avancerar ganska fort i grupperna. Samtidigt är vi väldigt lyhörda kring det sociala, om kompisar är i samma grupp kan de följas åt, berättar Tobias Burlin, ordförande för Skelleftesim och även ledare för kvällens landfys.
Från och med ungefär tio till tolv års ålder inför föreningen även landträning. Den här dagen är det stafetter på schemat.
– Meningen är att idrottarna ska få göra något annat, att det inte bara blir att nöta i vattnet fram och tillbaka. I de yngre åldersgrupperna handlar det mycket om att få balans, motorik och rörelsekontroll. När de blir äldre trycker vi in allt mer styrketräning och konditionsträning för att få en varierad träningsbild och förebygga skador, berättar Burlin.
”Det ska inte baraa bli att nöta i vattnet fram och tillbaka”, säger ordförande och fystränare Tobias Burlin, här tillsammans med simmaren Alice Hofverberg.
Det är några få deltagare med i hallen, men ljudnivån är fortsatt hög. I bassängen höjer tränarna rösten för att höras över alla läten.
Men det var inte lika livligt på Eddahallen förra säsongen. Anläggningen stängde för allmänheten och kvar blev simklubben, som fick bedriva delar av sin verksamhet.
– Det var ganska lyxigt, vi är ju den enda idrotten som tvingas dela vår arena med allmänheten och hela tiden måste ta hänsyn till allmänheten. Så att bara få ha simträningar och simskola var väldigt lugnt, berättar Nedergård.
Samtidigt tvingades verksamheten ta till stora modifieringar. Restriktionerna rekommenderade att inga offentliga omklädningsrum skulle användas, något som gjorde det svårt med besök i simhallen.
– Barnen som gick i simskolan fick duscha hemma, lämnas av föräldrarna i foaljén, ta av sig sina ytterkläder och lämna i lådor som vi ställde ut, ha sin lektion och sedan dra på sig kläderna igen och åka hem. Det var besvärligt, men vi valde ändå att hålla igång simskolan med färre barn, för vi ville inte tappa ett helt år av förberedande simkunskap hos Skellefteås barn.
Malte Magnusson är en av simmarna i den svarta träningsgruppen.
Samtidigt tvingades stora delar av tävlingssimmarna att helt sluta komma till simhallen.
– Simning är en väldigt krävande sport, så de tränar ju sex till sju gånger i veckan, plus fyspass. Att de då fick gå från att vara fysiskt aktiv i princip varje dag till att inte få träna alls och dessutom ha skola hemifrån, vi märkte att det fick många att må dåligt. Vi försökte anpassa genom att ha fys utomhus, men det här är ju Norrland, säger Linda Nedergård innan hon lägger till:
– Men det var tufft för idrotten generellt, det var vi inte ensamma om.
Pandemin har gett stora konsekvenser för många idrotter och föreningar, och Skelleftesim är inget undantag. Ett stort antal aktiva har valt att sluta, samtidigt som föreningen har fått börja om lite kring att utbilda funktionärer – vilket det behövs många av vid vanliga simtävlingar.
Skelleftesim har flera aktiva simmare som också är tränare för yngre grupper. Här William Lundmark och Cajsa Waller tillsammans med tränaren Marcus Lundmark, i mitten.
– Vi utbildar funktionärer kontinuerligt, men nu när vi skulle ha vår första tävling började vi nästan från noll, säger Nedergård innan hon fortsätter:
– En hel del av ungdomarna har också slutat, och de som var högt motiverade innan pandemin har inte alls samma driv. Gymnasiet är en känslig ålder då man förlorar många träningsaktiva, det finns andra saker som blir mer intressanta. Sådana faktorer kan förstås också ha med tappet att göra, men det är ett mycket större tapp än ett vanligt år.
Men det finns också positiva aspekter. Efter pandemin har yngre intresserade flockats, och långt upp i stegarna är träningsgrupperna helt fulla.
– Det har varit ett jättehögt tryck och intresse för både simskolan och träningsgrupperna. Jag vet inte om det är ett uppdämt behov av att röra på sig eller vad det finns för anledning, men det är jättekul att de har valt simningen förstås, säger Linda Nedergård med ett skratt.
Willma Ricknell är Skelleftesims just nu yngsta tävlingssimmare.
Ordförande Burlin har också uppfattat ett ökat intresse.
– Det är inte bara bland de unga, utan också bland vuxna. Vi har grupper för vuxna också, som nybörjarsim. Vi har ju mycket inflyttning av utländska personer i Skellefteå som kanske inte haft möjlighet att lära sig simma, och de vänder sig till oss, berättar han.
Nedergård berättar om stegen som föreningen har tagit under hennes tid som anställd. Hon har en tydlig vision om hur hon vill att föreningen ska fortsätta växa, och ser pandemin som ett avbrott i arbetet.
– Min vision är densamma som innan pandemin. Jag är alltid optimist, så jag ser bara positivt på att få verka framåt för att skapa glädje för sporten och rörelse generell och skapa bättre förutsättningar.
Vad har du för vision?
– Jag vill att vi ska kunna öka antalet simskoleplatser till 700 platser per år, och jag vill se att vi har 150 aktiva tävlingssimmare. I dag är det 90 aktiva. Jag vill ha en verksamhet som finns från grunderna i simning till att vi har SM-simmare, som kan tävla på riksnivå. Och ett stort engagemang. Man ska trivas i Skelleftesim, oavsett om man är förälder, funktionär eller simmare ska man känna stolthet och glädje över att vara med.