Att kombinera fysisk aktivitet med en fysisk funktionsnedsättning är inte en helt enkel ekvation. Men Melker Jonsson har, sedan förra året, hittat hem i att leta checkpoints runt staden.
– Jag fick nys om det när jag träffade Håkan Lundmark (arrangör) i fjol, och han sa att vi har något stort på gång. Jag blev nyfiken, och han berättade också att det skulle vara handikappanpassat, berättar han.
Förra årets succédebut av Hittaut i Skellefteå blev också en succé i Jonsson-hemmet. När karta kom åkte Melker ut med sin fru och jagade kontroller – nästan för snabbt.
Vad är det som du har fastnat för med Hittaut?
– Dels är det en utmaning. Man får tänka litegrann, man är ju glad varje gång man kan använda huvudet till något annat än att ha kepsen på det. Men sedan träffar man folk, och så får man vara utomhus. Och jag uppskattar verkligen att man kommer till platser man aldrig skulle besöka annars.
Då Melker färdas på permobil är han beroende av att tillgänglighetsanpassningen fungerar som den ska, men han har nästan aldrig stött på några problem med hur han ska ta sig till kontrollerna.
– De har lyckats fantastiskt bra. Jag har besökt nästan alla, om inte alla än, och av dem är det bara en där jag har fått ta hjälp. Det var ingen dum tanke i sig då heller, men det var en lite brant slänt och man vill inte riskera att tippa. Så till 99 procent är det perfekt. De har gjort ett så gediget arbete, så man fattar inte.
Ungefär en tredjedel av kontrollerna är anpassade för att de ska vara tillgängliga för alla. Och Melker Jonsson känner fler som har glädje av projektet.
– Jag var engagerad i Skellefteå strokeförening och tog med mig det här som ett förslag. Men det var en trögstartad grupp, de var svårflörtade, säger han med ett skratt och fortsätter:
– Men ett par hakade på. En person som är halvsidesförlamad provade på, och han tände på alla cylindrar. Nu träffar jag honom nästan dagligen när han är ute.
För egen del ville Melker Jonsson ta det lite lugnare i år – men det gick inget vidare.
– Efter förra året sa vi att vi måste besinna oss, då var vi så heta att vi helst skulle ta alla på en gång. I år tänkte vi att vi skulle sprida ut det, men det sprack ju ganska fort. Det finns nog en tävlingsdjävul kvar i kroppen ändå, säger han med ett skratt.