Skellefteföraren började tävla som tolvåring. Pappa Peter tävlade lite i yngre dagar, men den stora förebilden är sex år äldre storebror Pontus.
– Jag hade ju varit med och tittat och tyckte att det var väldigt roligt att köra. Sedan har det fortsatt.
Vi träffas hemma i hennes föräldrahem, där det läggs många timmar i garaget för att optimera skotrarna.
Lundström har haft en spännande karriär och stadigt blivit allt bättre med tiden. Hon hade ett jätteläge att vinna SM-guld redan för två år sedan.
Då ledde hon sammandraget inför den sista tävlingen.
– Jag kraschade bort mig i första finalen. Det var nerverna som var lite utanpå.
Förutsättningarna var liknande inför årets final.
De inledande tävlingarna hade gått riktigt bra. I Orsa blev den skickliga skoterföraren etta och tvåa. På hemmaplan i Bygdsiljum visade hon upp sin höga nivå och vann båda heaten.
– Det var otroligt roligt. Extra roligt att jag kunde prestera så bra på hemmaplan. Man vill ju inte misslyckas då.
Inför finalen hade Jenny skaffat sig ett väldigt bra läge, men toppen på damsidan är otroligt jämn. Största konkurrenterna är två systrar, Hilda och Thea Arnesson.
– Det är väldigt tufft längst fram. Det känns som om jag, Hilda och Thea bytte platser hela tiden. Det går inte att ha en dålig dag om man ska nå något resultat.
Finalen blev dramatisk, då första finalheatet inte alls blev det som det var tänkt för Lundström.
– Jag gjorde bort mig och kom efter i starten. Samtidigt var det feldömt. Egentligen skulle heatet ha flaggats för tjuvstart, men de släppte i väg oss.
Den klara ledningen krympte och efteråt var besvikelsen stor.
– Sen satt jag i bussen och fällde en tår. Jag kände verkligen att jag inte ville tappa det här.
Finalen från 2020 fanns i minnet, men den två år mer rutinerade föraren från Skellefteå kunde ladda om. Nerverna gick att hålla i schack, även om det bitvis var jobbigt. Inte minst inför finalen.
– Sista veckan innan finalen var olidlig. Jag var så nervös.
Hon samlade ihop sig till andra racet – och gjorde en perfekt start. I första kurvan var Jenny etta och den positionen släppte hon inte.
När hon gick i mål var hon därmed SM-vinnare för första gången. Tio års hårt arbete betalade sig.
– Jag har lagt ned enormt mycket tid, så det kändes underbart att vinna.
Under försäsongen tränar hon i gymmet sex dagar i veckan. Under vintern blir det fyra pass skoterkörning med allt som följer.
– Från början tyckte jag inte att det var så roligt att skruva i skotern, men nu tycker jag att det är riktigt kul.
Till vardags jobbar hon heltid som grävmaskinist. Så det blir inte mycket tid över under skotersäsongen.
Vad är nästa steg?
– Jag får ta det lite som det kommer. För mig handlar det väldigt mycket om att känna att det är riktigt roligt. Förra året hade jag en liten dip. Jag har inga supertydliga mål, om jag ska vara ärlig. Men hade man fått åka till USA, skulle ju det vara otroligt kul. Alla som satsar och håller på vill ju hamna där, säger Jenny och fortsätter:
– Nu har de startat upp den där serien som vi kör i Boden och Finland, snowcross Super leauge. Får den växa, kan det bli något riktigt stort framöver.
Det blev inget VM den här säsongen. En tävling som hade varit högintressant att se hur Jenny hade lyckats i med tanke på den höga nivå hon har hållit den här säsongen.
– Synd att det inte blev något VM. Det är en tävling där jag aldrig riktigt har lyckats.
Hon har ändå gjort sitt livs säsong och har potential att fortsätta utvecklas många säsonger framöver. SM-guldet kan vara början på något riktigt stort.