Han har stafettmedaljer sedan tidigare – men Erik Silfver har aldrig tagit en individuell SM-medalj tidigare.
Inte förrän under lördagen, när han tog sig vidare till finalen i sprinten och där kunde spurta hem en silvermedalj.
– Det känns jättebra. Jag ville ha en individuell medalj, och det fick jag ju nu, säger han när Norran når honom.
I kvalet tog han en sjundeplats, och beskriver själv att han hade en bra känsla i kvartsfinalen. Men i semin blev det tajt, även om Burträsksonen hade marginalerna på sin sida.
– Jag lyckades ta mig vidare på med minsta möjliga marginal på tid, det gick inte så bra som jag hade hoppats. Men jag tog mig vidare till finalen, säger han.
Väl där hamnade han längre bak i fältet efter start, men kunde plocka placeringar allt eftersom. Emot Edvin Anger, som tog guldet, fanns det inget att göra åt när han fick en lucka. Men fram emot upploppet fick Silfver en bra ingång in i spurtfajten.
– Jag fick en bra kurva in mot stadion och lyckades gå om och hålla undan. Jag kände att jag stumnade lite på upploppet, men det var skönt att ingen han förbi, berättar han.
Hur stor skillnad är det på att ta medalj individuellt och med ett lag?
– Det är två olika grejer. Det är jättekul att vinna tillsammans med ett lag, det är väldigt kul. Men det känns också skönt att få ta en individuell medalj, för det är ett bevis på att man lyckas själv.