I italienska Schilpario, norr om Milano mot den schweiziska gränsen mot Sankt Moritz, har några av Sveriges bästa skidåkare under 23 år gjort sig hemmastadda. Det är spelplanen för årets junior-VM och U23-VM, och det med ett svenskt lag som ser tillbaka på förra årets succé i Planica.
Evelina Crüsell gick först i ledet när hon först körde hem ett individuellt JVM-guld och sedan frälste stafettlaget till ytterligare en gyllene medalj.
I den äldre klassen visade Elin Henriksson framfötterna med en fjärdeplats – som bland de yngsta i startfältet – och ingick i bronslaget i stafett.
Nu är det återigen dags för de båda. Framgångarna under vintern har gett avtryck, och Skellefteå har återigen en duo på landslagsuppdrag i ett mästerskap.
– Det är lite småregn i luften, men det går ingen nöd på oss, konstaterar Evelina Crüsell när truppen har landat i Italien.
– Vi har hunnit kolla lite på banorna och bott in oss, så det har varit ganska lugnt och trevligt, lägger klubbkollegan Elin Henriksson till.
Först under tisdagen kliver den äldre åldersgruppen in i mästerskapet, det med en sprint i klassisk stil. Men redan några dagar innan har det börja bubbla i luften.
– Det börjar ändå dra ihop sig litegrann, man märker det ändå på stämningen. Det är ju det stora i år för alla oss som är här, konstaterar hon.
En klassisk sprint, en klassisk masstart, ett distanslopp i fristil och en mixedstafett. Beroende på utfallet kan Skellefteå skidklubbs duo få fyra chanser att plocka nya medaljer och fina insatser på den internationella scenen.
– Det känns jättespännande och jättekul, konstaterar Henriksson.
Henrikssons säsong har gått i en rakt uppåtgående kurva, där hon på hemmaplan är totalledare i den inhemska Smart energy cup och har flera fina resultat även i den skandinaviska cupen.
– Jag kan inte säga något annat än att jag tycker det är kul och att jag känner att jag har utvecklats, det är superkul.
Du åker U23-VM för andra gången, hur känner du med den erfarenheten?
– Jag tycker att det känns lika nytt och spännande som förra året, jag känner mig inte jätterutinerad utan det känns bara jättespännande.
För Crüsell är det första gången hon tävlar i den äldre åldersgruppen, men de minnen hon har kvar efter förra årets JVM finns kvar.
– Det är såklart skönt att gå in och veta vad man har gjort tidigare, att veta att om allt stämmer så kan man vara med där uppe. Men det är nya motståndare, förra året var jag äldst och nu är jag yngst. Det ska bli spännande, jag har faktiskt inte så bra koll hur jag står mig, säger hon.
Känner du någon press att prestera med tanke på förra året?
– Man känner väl alltid att man vill göra sitt bästa. Sedan är det ju alltid skönt när det går bättre och bättre, men jag har inga större förväntningar, säger Henriksson, och Crüsell tänker i liknande banor.
– Jag försöker att inte känna så mycket från vad andra tycker eller om de förväntar sig mer. Jag ska gå in och göra mitt eget.
Samtidigt känner den ett år yngre Evelina att förväntningarna inte är lika höga när hon gått upp en åldersklass.
– På ett sätt kanske det sänker förväntningarna. Så blir det för mig själv också, att jag vet att jag har två år till där jag kan få möjligheten här.
Och Henrikssons pallplats med stafettlaget har också gett mersmak.
– Det var superhäftigt. Det var många medaljer innan också som var väldigt inspirerande, och Evelina och juniorlaget också. Vi är ju här med dem också, ser hon tillbaka.
Det är några veckor sedan både Elin Henriksson och Evelina Crüsell tävlade. Uppladdningen inför mästerskapet blev inte riktigt vad Crüsell hade hoppats på med en kortare sjukdom – men träningen har kunnat flyta på ett par dagar säger hon.
– Jag hoppas väl att formen är på uppgång och att det finns lite mer, men jag har varit lite sjuk innan så det kanske inte är det jag hade hoppats på. Men förhoppningsvis är det inget som ska hindra.
Henriksson å sin sida känner inte något särskilt.
– Jag brukar inte veta det, jag brukar inte känna efter så mycket. Jag hoppas bara att det blir bra, säger hon med ett litet skratt.
Båda Skellefteåkarna pratar om bra lopp, att få en bra känsla och att göra sitt bästa. Några öppna mål om medaljer vill de inte prata om – men Crüsell medger att tanken hägrar.
– Det är klart att innerst inne har man kanske lite mer mål än man kanske har uttalat. Men först och främst vill jag känner att jag har en bra känsla.