Sverige vann samtliga dam-guld på VM i Trondheim, framför en fanatisk publik. ”Ett bestående minne som man kan njuta av länge”, säger Thomson efter skid-VM.
Världsmästerskapen i längdskidåkning i norska Trondheim blev allt och lite till för Stefan Thomson, som sedan 2018 varit tränare för det svenska damlandslaget.
– Så här ett dygn efter allt tagit slut så är det mycket intryck att smälta, men rent resultatmässigt är det ett fantastiskt VM som vi har genomfört. Att vi skulle kunna ta alla sex guld var inget som jag trodde på, även om jag absolut trodde på ett gäng medaljer, säger Thomson som under tisdagen är tillbaka i Skellefteå för att återgå till jobbet som fystränare i AIK.
Vad hade varit ett bra facit på förhand?
– Fem-sex medaljer skulle vara möjligt, och något guld kanske...
Att dessutom lyckas gå "rent" på norsk mark var extra imponerande.
– Sprinten var på en riktig Skistad-bana, och det var jättesvårt för oss att vinna den, säger Thomson och syftar till att banan var anpassad efter norska sprintstjärnan Kristine Stavås Skistad.
Hur märktes det?
– Två rejäla backar och rejäla utförslöpor. Hon har alltid bra glid och vi trodde att det skulle bli svårt för oss att få avstånd nog för att kunna skaka av oss henne. Sedan är hon ju väldigt stark i avslutningarna också, så på förhand var vi lite rädda att det skulle vara för få tuffa partier för att vi skulle kunna skapa tillräckligt stora luckor. De långa glidpartierna passar ju Skistad som handsken.
Redan under världscuptävlingarna, bland annat i schweiziska Engadin, började landslaget att testa olika grepp för att kunna vinna mot norskan, avslöjar Thomson.
– Vi har jobbat mycket med detaljer för att sätta ett bra upplopp och bli mer konkurrenskraftiga mot bland annat Skistad. I Engadin tränade vi på en annan typ av taktik, där vi valde att inte köra slut på oss och istället slå henne i spurt. Det är roligt att saker man har testat på förhand lyckas på ett mästerskap också, säger han glatt.
Vid sidan av att åkarna har kommit till Trondheim i toppform har även materialet varit bästa möjliga under dessa tävlingar.
– Vallarna har också gjort en formtoppning, och det är oerhört viktigt. Det spelar ingen roll på den fysiska formen om inte skidorna är bra på tävling.
En annan aspekt som var lyckad under världsmästerskapet var beslutet att bosätta sig utanför Trondheim.
På Rødde Folkehøgskole, eller "Trondheims Medlefors", som Thomson själv säger.
– Det var ett genidrag som jag tror bidrog. Vi hyrde en folkhögskola där vi kunde ha egen kock, egna rum och en liten oas där vi fick vara i fred, säger han och fortsätter:
– När det blir så här mycket tryck så är det skönt att få ett ställe där det bara är vi. Det blir så otroligt långa tävlingsdagar, både för aktiva och ledare, och därför har det varit en nyckel för oss att få lugn och ro.
Hur mycket har du hunnit njuta av succén?
– Man hinner njuta en hel del, även om det är långa dagar där man inte är tillbaka på boendet förrän 22.00 på kvällarna. Det här var mitt femte mästerskap, och det här går ut över allt annat. Det var uppemot 40 000 åskådare på hela området och på herrarnas femmil var det ju nästan 100 000 på plats, så det här blir ett bestående minne som man kan njuta av länge.
Under måndagen var Thomson åter hemma i Piteå, och på tisdagen väntar en resa söderut till Skellefteå för att återgå till vardagen.
Hur ska det bli?
– Det är med en enorm motivation och energi som man kommer tillbaka. Det är det här man jobbar för och det är en sådan kick som tränare. Absolut att man kan vara tom i 1-2 dagar, men sedan är man återigen full med energi och nu är det dags att åka ner till "schtaan" igen och få in ytterligare energi i den där gruppen.
Sedan 2008 har Stefan Thomson varit fystränare i Skellefteå AIK, och sedan 2018 har han varit tränare för det svenska damlandslaget i längdskidor.
Och framöver kan det komma att bli än mer tid i Skellefteå, då planer finns på att ta skidlandslaget till staden där Thomson driver ett av sina gym – och där han är verksam i Skellefteå AIK:s verksamhet.
– Vi har redan spånat om att ta dit en av grupperna, även om ingenting är klart. Jag var där med utvecklingslandslaget i somras, och det var jättebra gehör från alla åkare – och jag tyckte också att det blev bra.
Det besöket kom i samband med Thomson Trophy, Skellefteå AIK:s årliga triathlon för SHL-laget, och bland skidåkarna fanns en nyfikenhet på att delta.
– De var några som blev intresserade att köra det här mot hockeykillarna, som också tyckte att det lät som en bra idé och i den bästa av världar skulle det gå att göra något tillsammans. Men det är klart att tjejerna ska till "schtaan"!