”Jag har inte jättestora mål eftersom det är första senioråret. Jag vill känna att jag fortsätter utvecklas”, säger Saga Nilsson om säsongen.
Förra säsongen låg hon stadigt i toppskiktet i Bauhaus cup. Saga Nilsson hade på elva starter inte en enda placering utanför topp 14 – men någon pallplats blev det inte som sistaårsjunior.
I år har Skelleftedottern fått ta steget upp i seniorcupen, där hon ställts mot bland annat Linn Svahn och Jonna Sundling under första delen av säsongen. Och Nilsson märker att det är hårdare konkurrens.
– Det är mycket hårdare konkurrens, särskilt de tävlingarna när de från landslagsgruppen är med. Såklart är det skillnad, men inte brutalt mycket. Tävlingarna är ju ändå utformade ganska lika, säger hon.
– Nu är jag den enda senioren i klubben, så det blev lite ensamt i Östersund när juniorerna inte var på plats.
Men Saga Nilsson tränar inte ensam. Sedan skolstarten i höstas återfinns hon i Umeå där hon pluggar och är ansluten till LKC – Längdskidåkningens kompetenscentrum – och sparrar där med åkare som hon sedan möter i cupen.
– Vi har gemensamma träningar tre gånger i veckan, och så finns en tränare där som jag kan bolla med. Det är jag och pappa som har lagt upp typ hela min träning, men det är alltid bra att kunna få andra inspel.
Hur känns det att ha börjat plugga?
– Det känns bra, det kändes som rätt steg när jag har jobbat ett år och det är kul att komma in i nya verksamheter. Jag har ju träningar med nytt folk och får ganska mycket fördelar av att vara en del av LKC.
Till exempel har en tidigare känning, en arm som har varit ett problemområde, kunnat bli väldigt mycket bättre.
– På kort tid har det blivit bättre. Jag började gå till idrottsmedicin i höstas och nu känns det som att det börjar ge sig.
Saga Nilsson har bara varit senioråkare i några månader, men har redan tagit sig in i topp tio-fältet.
Säsongen är fortfarande ung, men det har hunnit bli åtta starter. Och redan i Idre tog Nilsson en niondeplats, då i 10 kilometer fristil.
– Jag var väldigt glad att jag blev nia i Idre, trots att det inte kändes bra alls. Jag blev chockad själv, för det kändes så sjukt dåligt på uppvärmningen.
Att du ställs mot Jonna Sundling och Linn Svahn ibland, vad betyder det?
– Jag blir taggad. Jag blir inte ”starstruck” eller så, utan jag vill bara slå dem. Det är en sporre.
”Jag blev chockad själv, för det kändes så sjukt dåligt på uppvärmningen”, säger Saga Nilsson om sin niondeplats på 10 kilometer fristil i Idre.
Men hösten har inte riktigt blivit som tänkt. Med några sjukdomsperioder under hösten var Nilsson inte riktigt i fas i träningen när säsongen drog igång, och efter det har det varit tungt.
– Jag tycker inte att jag var helt hundra i fas innan Bruksvallarna, jag hade velat träna lite mer innan det. Jag kände mig ändå ganska alert då jämfört med hur jag kände mig i Idre och Östersund. Men med lite träning nu i jul så kommer jag nog vara i fas igen, säger hon och fortsätter:
– Jag har känt mig otroligt seg sedan innan Idre. Jag brukar aldrig sova på dagarna, men har kunnat sova hela dagarna. Jag tror att det kan vara en blandning av att det har varit mycket resande och att man också ska få skolan att gå ihop. Jag är inte van att plugga på universitet, så man visste inte riktigt var ribban ligger i början. Min tränare sa att jag behöver komma hem till Skellefteå, så nu tror jag att det löser sig.
Och även om det är tufft att åka i seniordräkt är Saga Nilsson trygg i att kunna fortsätta utvecklas.
– Det är ingen som förväntar sig att en 02:a ska komma och dänga till alla, jag känner ingen press så. Jag ser det som möjligheter.
Vad har du för mål för säsongen?
– Om jag fortsätter med topp tio-placeringar så är jag väldigt nöjd. Egentligen kollar jag inte jättemycket på placeringar, för ibland är det smockat med bra åkare och ibland inte. I stället kollar jag lite mot personer jag tränar med på LKC, hur vi placerar oss mot varandra. Men jag har inte jättestora mål eftersom det är första senioråret. Jag vill känna att jag fortsätter utvecklas.