Det är drygt sju månader sedan Gustav Berggren klev in i Sveriges största juniorcup för första gången, där Skellefteå skidklubbs junior tog en 22:a plats i sin första start i sprint
Om två veckor börjar han på sitt tredje år av fyra på gymnasiet, och är mer laddad än någonsin.
– Jag har tränat på väldigt bra i sommar, så jag är väldigt taggad inför säsongen. I slutet av förra säsongen lossnade det, och jag började prestera lite bättre, berättar han.
Det blev en fin debutsäsong för Skellefteåkaren. Tre deltävlingar i Bauhaus cup blev det, och allt eftersom hittade han mer och mer rätt. Säsongen avslutade han med två pallplatser på Kirunaspelen och Jukkassprinten.
– Jag har gjort ett bra lyft, och under hela säsongen var det som att jag klättrade på en stege, ett steg i taget. Jag inledde ju med att missa första cuptävlingen i Idre för att jag var sjuk, men när jag väl fick göra debut kändes det väldigt bra, berättar han.
Men vägen fram till debutsäsongen blev betydligt krokigare än det var tänkt.
Hösten 2020 började Berggren på skidgymnasiet i Gällivare, men det tog inte många dagar innan oturen var framme.
– Det var kanske det tredje gemensamma passet som vi var två nyinflyttade som åkte rullskidor tillsammans. Vi visste inte var vi var, ingen av oss hade mobiler på oss, och jag ramlade. Jag hade så ont att jag inte kunde ställa mig upp.
Det visade sig vara en fraktur i höftbenet. Med lite tur i oturen slapp Skellefteå SK-junioren operation.
– Samtidigt missade jag egentligen ingenting, för säsongen var ju inställd på grund av pandemin.
För det var just det – det var 2020 som debuten i den svenska juniorcupen Bauhaus cup skulle komma. Men det blev förskjutet på grund av pandemin. När debuten väl skulle komma var det på hemmaplan i Skellefteå.
– Det är häftigt, det är skillnad från andra stora tävlingar jag har varit på. Man blir taggad när man står på startlinjen, det var jag verkligen i Skellefteå.
Att flytten till Gällivare har betytt mycket för utvecklingen är Berggren tydlig med. Det har, förutom att skolan är anpassad för att eleverna ska hinna med träningen, också betytt att Berggren har fått andra att träna med.
– I Skellefteå har jag i stort sett varit ensam kille i min ålder rätt länge. Så när jag började gymnasiet fick jag lite träningskompisar att mäta mig med.
Du nämner det, att Skellefteå SK mestadels har haft damjuniorer. Hur har det varit för dig?
– När vi var yngre var man lite närmare varandra, då körde jag jämnt med några av tjejerna. Men när man blir äldre blir det större skillnader, och det blir lite ensamt. Tjejerna är jätteduktiga, men jag uppskattar att ha jämnåriga killar att sparra med.
Samtidigt ser Gustav Berggren med glädje på den resan han redan nu har hunnit göra.
– Tänk att jag liksom som åttaåring åkte runt på gården och gjorde egna skidspår, och nu tävlar jag i Sveriges största juniortävlingar.
Vilka är dina mål med skidåkningen?
– Jag har inte riktigt satt upp några jättestora mål. Det tar många år att bli en riktigt bra längdskidåkare. Nu går jag på skidgymnasium och vill fortsätta satsa. Sedan får vi se hur långt det räcker, men jag siktar högt.